I den falska verkligheten

Där ingenting stämmer alls

– Ebba Grön (1978-1982)

Jag tycker att det här citatet är väldigt beskrivande för hur jag ofta känner. Världen är full med för många frågetecken. När jag först förstod att människor inte alltid menar vad de säger började jag ifrågasätta det mesta. Så är det att ha Aspergers syndrom, antar jag. Mycket av allt som finns känns ganska – ja, falskt. Man vet inte vad man ska tro till slut.

(Förra stycket har inte riktigt med den här dagen att göra, men det var ändå det första som jag tänkte när jag såg citaten som jag valt)

Är det någon annan med en NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning/variation) som också känner igen er? Generellt.

Verkligheten stämmer inte med hur jag tänker. Eller den ser inte ut på det sättet jag hoppades och passar inte ihop med mitt sätt att tänka. Kanske är det därför jag är lite avvaktande i praktiken. Utanför min trygghet, specifikt.