Det var sista veckan på nionde klass, sedan väntade gymnasiet.  Bara några dagar till skulle hon behöva hålla ut.  På kvällen var det bal på skolan för alla nior. Hon ville egentligen inte gå dit, men hon hade ingen aning om att alternativet att stanna hemma fanns. Alla de andra tjejerna i hennes klass hade en kille att gå dit med. Det hade alla utom hon – tjejen som alla elever pratade bakom ryggen på.

Hon promenerade till skolan själv, olikt alla de andra. Håret var fluffigt, skorna var rutiga, naglarna var röda och hon bar en simpel svart klänning. Om halsen hade hon ett vackert halsband med ett hänge som föreställde ett svart hjärta, ett punkhjärta, som hon hade fått av en god vän. Det var hennes enda trygghet en kväll som denna.  Egentligen ville hon bara vända om och gå hem, men hon kunde inte tänka så långt. Hon gjorde som andra sade att hon skulle göra.

När hon kom fram till skolan stod många föräldrar och stolt fotograferade sina tonåringar. Alla var överdrivet finklädda och såg ut att ha spenderat lång tid på att göra sig färdiga inför kvällen. Hon förstod inte varför det var så viktigt för de andra tjejerna att de skulle se så perfekta ut denna kväll, själv ville hon bara se ut som hon brukade.  Det handlade bara om att ta sig igenom detta, precis som allt annat. De ville att hon skulle vara med på bilder på hela hennes klass, men som vanligt stod hon där ingen såg henne.

Först var det middag. Hon kände sig obekväm och pratade nästan inte med någon.  Efterrätten åt hon upp, för att sedan gå och hämta mer.  Hon lade märke till att ingen annan gjorde det.  Ångesten tog ett fast grepp och henne och hon kände sig genast dum.  Ensamheten hängav sig åt henne och hon lät sig slukas. Hon gick sedan ut ur matsalen för att gå på toaletten. När hon satt där inne var det någon som öppnade dörren och stängde den lika fort. Hon hade glömt att låsa och kände sig bara ännu dummare.  Personen som hade öppnat var från årskursen under henne. Hon och hennes kompisar hade tydligen hjälpt till och servera maten, visste hon. När hon kände sig redo gick hon ut från toaletten. Då kom flickan från årskursen under och bad om ursäkt för att hon hade öppnat dörren. Hon själv sade ingenting och gick därifrån, som om ingenting hade hänt. Det fanns inga ord, ingen ork till att uttala dem.

Inne i matsalen där balen var skulle de börja dansa snart. Hon sade till sin lärare att hon skulle gå hem och gick ut från matsalen och gick sedan ut genom skolans dörrar. En annan lärare som stod precis vid dörren frågade henne om hon redan skulle gå. Det skulle hon. Trött och frustrerad började hon promenera hemåt. De rutiga ballerinaskorna med snörning fram gjorde ont och gav henne skavsår. Hon tog av sig dem och gick barfota på de hårda asfalterade vägarna. När hon gick förbi den ödelagda tågstationen snubblade hon och började gråta. Hon kastade en av skorna hårt mot marken. Hennes känslor fick utlopp.

Långsamt gick hon den sista biten hem.