[https://www.youtube.com/watch?v=9r6XixcufIQ]

Just nu måste jag distrahera mig – och vad är då bättre än en drös med konsert-videos med Thåström? <3 Jag länkar den ovan om någon vill titta, vilket ni borde!

Det ser inte direkt ut som att jag kommer i väg till Gotland. I princip är det bara att glömma. Ärligt talat är det skönt att veta, ur ”Asperger-aspekt”. På akuten sa läkaren att jag kan gå till jobbet, fast jag inte har fått svar på covid-testet. Det säger även folkhälsomyndighetens riktlinjer. Jag är ju symtomfri. Tyvärr har jag redan fått någon typ av klåda av antibiotikan jag fick på akuten.

I dag har jag gråtit, känt mig frustrerad, maktlös… Har jag inbillat mig för mycket? Eller inte? Det känns som om allt är väldigt ångestdrivet. Jag har väldigt svårt att lokalisera stan i kroppen och så klart… Att ens känna av den. Min kafffekanna gick sönder, tappade den i golvet, för några veckor sedan, jag fick en glasbit i foten och märkte ingenting på 2-3 dagar. Då fick jag hjälp att plocka ur den. Jag undrar om jag inte alltid känner fysisk smärta på grund av att jag känner så mycket psykisk smärta. Har ni några tankar om det?

Hur definierar ni smärta?