Etiketter
Lösenordsskyddad: Oh, well.
03 lördag Aug 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
≈ Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
03 lördag Aug 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
≈ Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Etiketter
14 söndag Jul 2013
Etiketter
Jävla helvetesdag. Senaste gången jag klev ur sängen var klockan halv fem. Jag duschade, som jag ska göra på söndagar. Lite senare startade jag filmen ”Luftslottet som sprängdes” (baserad på Stieg Larssons roman).
Nu har jag kollat klart på den och ångesten tar ett fast grepp om mig. I hate this shit.
14 söndag Jul 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
I går mådde jag lite bättre än dagen innan, men nu i dag är jag depp igen. Vill ingenting, orkar typ ingenting. Jag har precis sovit bort hela förmiddagen och överväger att gå och lägga mig igen. Eller … Jag vet inte. Åh, jag orkar inte. Vet inte ens varför jag skriver detta.
13 lördag Jul 2013
Posted in Just another day
Etiketter
Jag har sovit rätt bra tillsammans med mitt kedjetäcke och 7,5 mg imovane. Så har det inte varit nätterna innan. Nej, jag är inte inne i en bra period just nu. Ingenting fungerar. Jag hade ett samtal med min mamma nu, som tog väldigt mycket på krafterna. Drygt en timme efter samtalet somnade jag gråtandes. Innan jag somnade fick jag ett sms av mamma. Kan inte säga att det inte värmde (<3).
Nu sitter jag här framför datorn en lördag förmiddag och mår rätt kasst. Försöker att distrahera mig med att läsa andras bloggar och äta upp resterna av gårdagens naturgodis (som är slut nu).
What else? Ingenting. Mer kaffe? Kanske. Jag ska i alla fall försöka göra någonting av den här dagen, hur dåligt jag än mår.
12 fredag Jul 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Fan, jag orkar inte. Med vad undrar ni kanske? MED ALLT! Egentligen vill jag bara gömma mig under kedjetäcket och ligga kvar där hela dagen, men jag ska på utställning i dag med min arbetsterapeut. Jag måste ta mig iväg. Måste. Kan inte bara ligga i sängen och ruttna. Jag känner mig så värdelös och patetisk. Har ju många bra saker i mitt liv, men ändå mår jag så här.
11 torsdag Jul 2013
Posted in Just another day
Etiketter
I dag får jag som sagt besök av min DBT-terapeut. Jag har snabbstädat lite, då min lägenhet alltid ser ut som ett kaos. Nu är det värsta borta. Typ. Jag tvingade mig själv in i duschen, eftersom det är bestämt att jag ska duscha på torsdagar. Måendet känns ändå lite bättre efter duschen, så jag klagar inte. Jag smorde in armarna med body lotion jordgubb från the body shop. Ihp. Trots allt känner jag mig genomgående nedstämd. Usch, ser liksom ingen ljusning.
11 torsdag Jul 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
När klockan var strax efter fyra på natten somnade jag, efter ungefär en och en halv timmes telefonsamtal med Ylle. Välbehövt. Jag grät större delar av det.
Nu sitter jag här igen med mitt kaffe och helst av allt skulle jag vilja sova mer. Nej, det är inte synd om mig! Fan heller.
I dag kommer DBT-terapeuten och hälsar på mig här ute i Stockholms förort. Kanske ska städa lite innan.
Alltså, jag känner mig nedstämd. Det här håller inte. Fan alltså, det måste vända.
10 onsdag Jul 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Ja, snart smäller det. Typ. Har läkarsamtal i dag och är nervös. För vad fattar jag inte riktigt. Allting tar emot i dag. Jag vill liksom inte, orkar inte. Lyssnar på deppmusik för jag vill inte höra någonting annat. Dricker kaffe. Önskar mig bort från verkligheten. Jag ska åka om mindre än en timme och jag har inte ens klätt på mig. Det enda som lyfter upp mig lite är att sms:a med en viss person.
18 tisdag Jun 2013
Posted in Det som en gång var / The Past
Etiketter
Ångest, Depressivitet, LSS-boende, LSS-gruppboende, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Självmordsplaner, Självmordstankar, Sluten psykiatrisk avdelning
Nu kom den där dagen. Den då jag fyller 22 år. Dagen jag, för några månader sedan, inte skulle komma. När jag bodde på mitt förra LSS-boende mådde jag så dåligt av mitt svåra tvångssyndrom att jag hade utvecklat en tung depression. Jag hade självskadetankar (och handlingar), självmordstankar och även planer/funderingar kring det. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva den misären jag levde i. Jag hade flyttat till det boendet för att bli fri från mitt tvångssyndrom, men blev istället sjukare. Så sjuk att jag trodde att jag förtjänade att dö.
Så kom den där dagen så biståndshandläggaren och hennes chef kom till LSS-boendet och jag uttryckte att jag ville flytta. Det ville de inte gå med på. Jag grät bittra tårar. Senare den dagen kom mina föräldrar hem till mig och lämnade lite möbler och sådant. Då såg de hur jag hade det och körde in mig till avdelningen. Sedan dess har jag inte satt en fot på det LSS-boendet.
Nu bor jag på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm och trivs. Stort tack till alla som har stöttat mig, trots min misär. Cred till mina föräldrar som räddade mig den där dagen i mitten på februari 2013.
23 torsdag Maj 2013
Etiketter
Jag har känt mig så himla nere de senaste dagarna. Orkar inte riktigt med allting. Allt blir bara kaos i huvudet och ångest som fan. Mycket negativa och destruktiva tankar. Nej, livet är inte lätt. Vem fan har sagt det?
13 lördag Apr 2013
Etiketter
06 lördag Apr 2013
Igår sov jag första natten i min nya lägenhet. Nu kommer jag från och med onsdag nästa vecka att bo på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Jag hade min första nattpermission från avdelningen och jag måste säga att jag trivs väldigt bra hittills! Det känns positivt. På onsdag skrivs jag ut från avdelningen efter att ha varit där i nästan sju veckor. Det känns nervöst, men jag hoppas att jag kommer att klara det. Jag är bara så livrädd för att det ska bli som det förra LSS-boendet jag bodde på, men det finns inget tecken på att det skulle kunna bli så – som tur är.
Nu är jag alltså tillbaka på avdelningen igen. Jag åkte från LSS-gruppboendet klockan tio på förmiddagen och somnade direkt när jag kom tillbaka till avdelningen. När det var dags för lunch blev jag väckt. I hörlurarna sjunger nu Thåström och jag sitter i min sjukhussäng under min landstingsfilt. Jag inser hur mycket som har hänt och hur mycket av det jag har förträngt. Samtidigt har jag varit dålig på att uppdatera när jag bodde på det förra LSS-boendet. Jag befann mig i en depressionsdimma och blev sjukare och sjukare i min OCD. Detta fick ett slut när mina föräldrar kom och hämtade mig och åkte in till sjukhuset. Nu har jag en fungerande medicinering och mår lite bättre. Jag har fått bra hjälp på avdelningen. Bara så ni vet.
13 onsdag Mar 2013
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Exponering, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Vänskap
Jag vet att jag inte har varit så aktiv här den senaste tiden och det finns anledningar till det. Mitt mående har varit riktigt dåligt, men jag är nu på rätt väg igen (på sätt och vis). LSS-boende jag flyttade till med höga förväntningar blev en katastrof. Jag sjönk ner i en dimma av OCD, ångest, depression, självskade (och även handlingar) – och självmordstankar. Nu har jag (om några dagar) varit inlagd på en psykiatrisk avdelning i fyra veckor. Jag har gjort framsteg, men det finns fortfarande väldigt mycket att jobba med. Jag ska flytta från det LSS-boendet till ett annat ställe. Vart jag flyttar vet jag inte än.
I dag får jag besök av Ylle. Det känns bra.
Det känns också som att jag börjar bli mig själv igen. Medicineringen har nog varit bra för mig. Jag får hjälp av personalen med exponering (att man utsätter sig för det som är jobbigt).
Hur framtiden ser ut återstå att se.
14 måndag Jan 2013
Etiketter
Naglar rispar hål på pappersarket.
I ren frustration, i behov av att uttrycka sig.
När inte orden räcker till.
För känslan.
För stämningsläget.
Ångesten man går och bär på.
När ingenting är tillräckligt.
14 måndag Jan 2013
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Dikter, Green Day, OCD (obcessive-compulsive disorder), Thåström, Ulf Lundell
Jag sitter och lyssnar på Ulf Lundell – Aldrig så ensam. ”Du är aldrig så ensam som du tror. Månen är din syster. Solen din bror.”
Det är svårt att skriva en sammanhängande text. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, känner mig väldigt frånvarande från världen. Inte har jag någon aning om vad och hur jag känner, förutom att jag är så fruktansvärt tvångsmässig. Det gör mig depressiv. Jag kämpar på.
Nu lyssnar jag på Thåström – Samarkanda.
Söndertvättade händer mot svarta tangenter.
Hur ska jag ta mig ut?
Ut ur min bubbla.
(Av: mig)
Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering, för allt. Går runt och bär på mycket ångest och skuldkänslor.
Lyssnar på: Green Day – Boulevard of broken dreams.
Det finns inga ord. Jag försöker stå ut. Vill bli frisk. Det känns ändå som ett gott tecken att jag har kunnat uttrycka detta inlägg.
28 onsdag Nov 2012
Jag är trött på att ha det så rörigt och må så jävla dåligt. I går var jag tvungen att åka en massa tunnelbana i rusningstrafik, när de egentligen kunde ha ordnat en sjukresa till mig. Många andra på avdelningen har fått det. Varför inte jag? Jag intalar mig som vanligt att jag inte ens är värd det, utan förtjänar ett helvete.
Allt känns så jävligt. Jag är så ledsen och uppgiven. OCD:n är ett helvete. Jag sover sämre än någonsin. Äh, jag hade det bra på arbetsterapin i dag i alla fall. Jag glömde ta kort på vad jag målade, hade tänkt lägga upp en bild på det här.
Skitsamma. Hoppas att ni har det bättre än mig.
27 tisdag Nov 2012
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Kaos, OCD (obcessive-compulsive disorder)
Det tog ett tag för mig att förstå att jag har OCD. Jag vågade inte berätta för någon om mina tankar. Det var för vidrigt, helt enkelt. Smärtsamt att inse, acceptera, leva med. Det blev bara värre och värre, fast det stannade lite när jag valde att berätta för en person jag har förtroende för. Tvärrr har jag så svår OCD nu att jag inte kan bo hemma. Det är därför jag är på avdelningen. De experimenterar med mediciner. Jag orkar inte berätta vilka mediciner jag går på just nu. Kanske i framtiden, när medicineringen blir mer permanent. Jag kan inte leva längre. Fast jag har lärt mig lite sätt själv för att ibland kunna urskilja tvångstankarna. Dels kommer i alltid i vissa situationer, även om de är väldigt konstanta.
Min sjukdom har gjort att jag har ryckt ut mer än hälften av mitt hår. Tidigare även ögonbrynen, men nu har jag gjort mig av med min pincett. Förut ryckte jag även ut hår på armarna. Jag vill helst inte gå in mer på de destruktiva tvången. Det gör för ont.
Nästan hela tiden har jag tvångstankar. De tar all min energi. Saker som att gå på toa, duscha och byta kläder är helvetet för mig. De situationer som jag nyss nämnde är bara en bråkdel av vad jag får stå ut med varje dag. Min diagnos Aspergers syndrom gör också att tvångstankarna blir verkligare och mer konkreta.
Jag berättar inte det här för att ni ska tycka synd om mig eller för att jag ska få uppmärksamhet. Det skiter jag fullständigt i. Jag vill bara ha förståelse.
26 måndag Nov 2012
Posted in Känslomässigt kaos / Emotional chaos
Etiketter
Ångest, Borderline, Depressivitet, Kedjetäcke, Kent, Självförakt, Tomhetskänslor
Jag känner mig ledsen och tom i dag. Inte vågar jag känna efter heller. I går blev det väldigt jobbigt känslomässigt, men jag lyckades i alla fall fälla några hopplöshetens tårar. Jag låg under kedjetäcket och lyssnade på musik. Grät. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det vet jag fortfarande inte, känns lite som att jag låtsas må bättre än jag mår. Jag hatar mig själv. Det kan jag inte förneka. Saker och ting fungerar inte så i slutändan.
Denna låt går på repeat i dag:
~
KRAM
25 söndag Nov 2012
Etiketter
Ångest, Bolltäcke, Depressivitet, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Kedjetäcke
Twilightflower har efterfrågat mer information om kedjetäcket. Det finns i flera olika tyngder. Jag tog kontakt med en arbetsterapeut, som kan skriva ut täcket. Nästa steg var att åka till en hjälpmedelscentral och prova ut ett täcke. Jag fick prova både bolltäcke och kedjetäcken i flera olika tyngder (4-10 kg). Det slutade med att jag valde ett kedjetäcke på 10 kg, som skickades hem till mig inom 3 veckor.
Kedjetäcket fungerar så att kedjorna ligger i avlånga ”fack” i själva täcket. På ena sidan av täcket känns kedjorna mer och på den andra känns de mindre. Man kan alltså vända på täcket för att växla hårdhet på kedjorna. Ett kedjetäcke har samma funktion som ett bolltäcke. Efter att man har legat under täcket i tjugo minuter har täcket fått full effekt. Då har det frigjorts lugnande hormoner, vilket gör det lättare att slappna av.
Man kan använda kedjetäcket på olika sätt. Man kan sova under det, som jag nyligen nämnde. Innan man går och lägger sig kan man sitta med täcket virat runt sig när exempelvis tittar på TV eller läser en bok. Dessutom kan man lägga det i lager över låren, vilket också ger en lugnande effekt.
25 söndag Nov 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Kedjetäcke, Kent, Sömnproblem, Social ångest, Stilnoct
Nyss funderade jag över när jag senast träffade någon som inte ingår i min familj eller i någon av insatserna jag har. Det var ett tag sedan. Sanningen är nog att jag inte orkar. Jag vill egentligen bara säga förlåt till dem jag inte har haft så bra kontakt med senaste tiden, vilket är de flesta av mina vänner.
I dag känner jag mig låg i humöret. Jag har sovit riktigt uselt i natt. Jag har vaknat flera gånger i timmen. Sedan somnade inte förrän 2-tiden, trots stilnoct. Nu sitter jag under mitt kedjetäcke och lyssnar på Kent och har ångest. Som vanligt då. Det kan jag nästan börja säga nu.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.