Tiden, likt en tickande
Där daggade blad
Skriker ihåligt
Ovetande
Som skära balkonger
Gråskalig uppmärksamhet
Sönderskavda bänkar
Lyktstolpar
Röd ångest
Gruset, planen
Smutset blir nuet
I flyktens fotspår
03 måndag Aug 2020
29 onsdag Jul 2020
28 tisdag Jul 2020
25 lördag Jul 2020
i det sammetsrosa hörnet
bakom gråtens balkong
där du ser parken
som att drunkna
i känslornas vakuum
där man låtsas grått
baren där du fanns i vimlet
där ditt öga vått, blått
vem vet, där dina ögonfransar
mosar ner din skuld
precis då
den sönderkrafsade porten
stängs, då kolet ritar dåtid
21 tisdag Jul 2020
Din genomskinliga skugga
som gatan upp, ner mot mörkret
precis som fotsteg på bakgården
då vi var ett, som om det aldrig fanns
din existens, var är den?
ett sorgligt frågetecken, gråa noter
om det ens hände, blodet rann
som en tickande bomb, skör
blott ett skal kvar, glasskärvan
fimpar mot handleden
pikant doft av flyktsoda
golvet, dimman
eskapismen
där vi försvann
14 tisdag Jul 2020
Posted in Kreativitet / Creativity
06 måndag Jul 2020
hjärtat bultar av svarta konsekvenser
vattnet rinner i en cirkel, bortom
allt förnuft, gråter
precis som de silverfärgade
dammråttorna mot
det pedantiskt skurade golvet
där kontrasten äter upp blodspåren
du trodde att skuggan vankat
och rotat i ditt förflutna
där det polerade ytan
skriker efter nåd
vattnet rinner dig
till sömns
03 fredag Jul 2020
Ensamheten tar en
tugga av verkligheten
ritar en svart linje längs
gränsen, gränsen
vågrät, som den
höga vågorna, som slår
mot horisonten, där det röda
skär mot siluetter
som vandrar mot tårarna
silverfärgade, mot
metall, skriker mot det
oroliga molnet, som vittnar
om hyckleri, precis som
pappersarken som stapplar
förbi stirrande burspråk
02 torsdag Jul 2020
Etiketter
Dikter, Frustration, Irritation, Kaos, Känslostyrd, Lyrik, Mamma, Poesi
Just nu känns ganska lite rörigt i huvudet. Det känns jobbigt när tider ändras hit och dit. Jag blir förvirrad.
Nu ska jag strax åka hem till mina föräldrars lägenhet och äta lunch med mamma. Sedan börjar jag praktiken kl 15…
Frustrationen är ett faktum.
Naglarna mot skärmen
gräver, mot avgrunden
när existensen är förhärligad
29 måndag Jun 2020
tystnad, den iskalla
mot dränkta stearinljus
då känslans skugga är
för uppenbar, mot det röda
det som träffar dig i magen
en klump, mot silver
hårtestar skriker mot din kind
dina ögon rullar, blåa
frostiga konversationer runt hörnet
när du faller
precis som
tårar mot glasrutan
handavtryck
ekar mot avdunstat kol
27 lördag Jun 2020
betydelsen av dina naglar mot mitt dörrhandtag
blodet som ekar genom inkastet
det som fick dig att skräpa ner
det förflutna, skriket
som är likt den gråtande fönstrets
sammetsgardiner, färglösa
precis som fläckad asfalt
mot det som du trodde var du
när ditt inre spottar blod
bara för att existera
men ingenting känns tillräckligt
utan bara rinner ut
där kolkritan fläckar frosten
23 tisdag Jun 2020
22 måndag Jun 2020
21 söndag Jun 2020
det skulle varit
dina blodiga händer mot
svart skrik
mot pulsens odefinierbara färg
drar genom håret
svartdränkta ögon
domnar mot dig
precis som det var
rosa mot svart
gråa vyer
rosa existens
där havet når
genomskinliga atmosfärer
då du vill ut
mot dova, dunkla noter
slår mot orgeln
tonerna mot tårarnas sky
15 måndag Jun 2020
12 fredag Jun 2020
Skriken dånar
i takt med oron
blodskvättar mot
dunkande metaller
ner på gatan
blodet skvätter
obetänkt, som skuggan
pulsen bultar, liksom
siluetter som förföljer
varje tår fotstegen tar
likt ekot från mitt inre
dånande höghus
röda tegelstensblock
försöker nå mitt hjärta
tills allt bli svart, vinrött
vad gruset än vill
09 tisdag Jun 2020
06 lördag Jun 2020
05 fredag Jun 2020
02 tisdag Jun 2020
Din ångest
mot min
glaskärvor mot
skärrade droppar av blod
känslor äter upp min jordglob
gnistrande frustration
iskalla tårar mot silvriga kinder
som varma
men förlorar existens
färglösa hårtestar
klistrar mot
mascaradränkta ögon
där din blick refekteras
bara tomhet
svart
som vinröd kol