Din ångest

mot min

glaskärvor mot

skärrade droppar av blod

känslor äter upp min jordglob

gnistrande frustration

iskalla tårar mot silvriga kinder

 som varma

men förlorar existens

färglösa hårtestar

klistrar mot

mascaradränkta ögon

där din blick refekteras

bara tomhet

svart

som vinröd kol