När jag vaknade kände jag hur trött i kroppen jag var – och fortfarande är – i skrivandets stund. Det var roligt på Gröna Lund i går, fast min Asperger-diagnos gör att jag får någon slags social baksmälla och total obalans, rent energimässigt. Sedan hade jag lite svårt att sova på grund av att jag tog min medicin aningen för sent. Med aningen menar jag 2 timmar, haha.

Dagen har, trots energibrist, förflutit rätt bra. Förutom att jag känner mig misslyckad i sociala sammanhang där fler än en person ingår, så jag har funderat lite över det. Ibland känns det som att de flesta vet man ”ska” säga och vad man inte ska säga. Då börjar jag alltid ifrågasätta: ”Vem fan har sagt att man inte får säga det? Det är ju inte precis olagligt”. Samhället verkar bestämma, men det kanske är något flummigt moln – som trampar på andra. Samhället har inte att mig så mycket direkt, snarare motarbetar mig. Varför ska jag bete mig, så att flummisarna blir nöjda? Ni vet, ur ett hypotetiskt perspektv,