Jag kände direkt när jag vaknade att det här inte skulle bli någon bra dag. Ledsenhet, ångest, kaos. Mycket flashbacks och någon slags apati.

Det alternativet som brukar fungera bäst vid sådana tillfällen, för mig, är att försöka ta sig till datorn och kolla på någonting som distraherar tankarna. Musik brukar också underlätta i vissa fall, alternativt skriva. I dag har jag kollat på TV-skärmen genom datorn i flera timmar. Lika bra så.

En hinna som äter upp mig. Det är så det känns. När man hamnar i kaosets gap. Utanför balkongen droppar regnet – precis som hela dagen.

Det smärtar mig att jag inte vet hur någonting ska bli, appråpå på covid-19. Jag vet inte inte om jag är frisk. Kan jag smitta någon? Jag orkar inte med en till helg, fast ärligt talat är det bara oerhört bekvämt att slippa valborg. Jag avskyr pressen på att alltid behöva göra någonting när det är halloween, midsommar, valborg eller nyårsafton. Festa är någonting jag verkligen tycker är tråkigt, meningslöst och socialt utmattande. Så hejdå, liksom.

Hur upplever ni högtiderna? Tycker ni också att det är bekvämt att dessa inte blommar ut till överdrift?