Varje dag av mitt liv,

Varje andetag tar tid.

Jag står aldrig still.

– Thåström (1989)

När man fruktar sina känslor. Trampar runt i cirklar. Gråter längs vägen. Vilken jävla väg?

Jag har, generellt sätt, inte mått bra i dag. Det är för mycket runtomkring, som snurrar i huvudet. Egentligen vill jag bara skrika i frustration, men det riskerar att studsa tillbaka – som ekot du inte vill ha. Eller en pendel. Som går samma väg hela tiden. Samma hjulspår. Pendel kanske inte stämmer in så bra på hur jag känner, men ibland kanske. Det är att inte ha någon kontroll på sina känslor, som kan vara jobbigt.

Det här blir rätt snurrigt. Jag vill skriva om någonting annat än hur lite jag orkar med allting. Tårarna viskar hopplöshet. I alla fall denna dag.