I går kom ett besked om ett nekande. Jag kan inte gå ut med vad det gäller än, men det stressar upp mig. Det gör att jag känner mig en aning iväg på flykt i hjärnan, medan den gång på gång försöker ta mig tillbaka till verkligheten.

Jag åkte hem lite tidigare än jag tänkt, men det får vara så. Annars brukar jag oftast stanna tills jag slutar, så detta var verkligen avvikande – till och med när det gäller mig. Det rycker lite i ansiktet, förmodligen stressrelaterat. Jag känner mig inte i balans, men nästkommande aktivitet blir helt klart vila. Min hjärna är nog smått överbelastad.

Under dagen har jag mest varit frustrerad och irriterad. Mot de flesta. Ledsen. Några tårar. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen när man får ett jobbigt beslut.