Den här dagen känns smått frustrerande. Inte för att jag mått enormt dåligt, men jag vill skrika hål i tystnaden. Det är inte tyst för att jag kör musik i bakgrunden. Ibland kan det kännas ihåligt ändå. Regnet öser ner, vilket jag brukar ge någon slags mys-känsla… I dag… Jag vet inte.

Medan Thåström sjunger i högtalarna funderar jag över allt möjligt. Inte speciellt sammanhängande, mer fragment. Att vara ledig gör mig rastlös. Fast det känns skönt att komma hem på eftermiddagen när man har jobbar. Det kanske känns extra mycket nu – åt det hållet – för att jag var ledig en dag till förra veckan. Jag bör vara van med att vara ledig på onsdagar, men jag verkar aldrig vänja mig.