Jag har haft en rätt kämpig dag. Trots att det är lördag, känner jag mig inte speciellt utvilad. Jag har haft huvudvärk, till och från, – hela veckan. Även flera andra udda symtom. Positivt är, dock, att jag inte är lika förstoppad längre – tidvis – från att ha varit det extremt mycket de senaste 7-8 år. Jag tror att det beror på att jag trappat ner, ytterligare, på Seroquel.

Struktur och planering brukar jag kunna hantera, men problemet när saker och ting faller utom. Ibland kan det vara svårare att få allt att fungera när jag är ledig, exempelvis. Jag kan periodvis känna mig ”tråkig”. Fast egentligen – vem bryr sig? Jag är inte så oroad över vad folk tycker om att jag gillar att planera. De flesta har ingenting emot det. Jag bryr mig inte om vad andra tycker om det – som jag inte känner. Som inte finns i mitt liv. Fast jag kan inte låta bli att fundera över det ändå. Poänglöst, kan tyckas. Jag blir ledsen över att andra påverkas så mycket av vad andra tycker. Så länge ingen poängterar min kropp eller mitt utseende. Obehagligt är det, usch.

I kväll blir det till att vila mer. Rolig som jag är.