Jag hade en lugn morgon idag. Boendetödet väckte mig kl 8 och jag behövde inte åka iväg förrän 9:30 – det kändes annorlunda. För mig brukar det bli väldigt stressigt på morgonen annars.
Mötet med min DBT-terapeut, som var anledningen till att jag skulle upp tidigt idag, gick ganska bra. Nu ska jag vidare med tvånget. Jag ska dra ner på handtvätten, lite i taget.
Nu ska jag försöka ta tag disken innan jag åker och träffar Anton.
Dagen började med att boendestödet kom hit klockan 9. Vi hann med en hel del – diska, städa i badrummet, gå igenom diverse papper (och slänga en del, vilket gav ångest) samt göra en inköpslista och en planeringslista. Efter det hade jag läkarsamtal och sedan åkte jag och handlade på vägen hem. Det har varit en ganska hektisk dag och jag är helt slut.
Bilden ovan föreställer dagens middag – fruktpizza. Det man behöver är pizzadeg (gör själv eller köp färdig – jag körde på det andra alternativet), créme fraiche (istället för tomatsås som man vanligtvis har på pizzan) och fyllning (jag hade banan, burkmandariner, majs och ost). Sedan hade jag den i ugnen i 15 min, som det stod på förpackningen till min färdigköpta deg. Riktigt gott blev det också.
Efter ett tag somnade jag en stund under mitt kedjetäcke framför Scrubs, haha. Nåja, nu ska jag ordna en efterrätt som Ylle absolut tyckte att jag skulle prova. Man blandar en banan med kakao och ovispad grädde till mos. Jag tyckte att det lät supergott, så det ska göras nu.
Believe it or not – igår gick jag och lade mig tidigare än jag brukar och hade mindre ångest. Detta tack vare mitt kedjetäcke! Jag hade det runt mig när jag satt i min fåtölj under kvällen, samt att jag hade lagt mig under det en stund tidigare under dagen. Det hjälpte otroligt mycket. Sedan hade jag inte lika mycket tvång som vanligt. Jag hakade i alla fall inte upp mig lika mycket. Det var helt enkelt lättare att slappna av. När jag gick och lade mig igår kväll bestämde jag mig att ligga med huvudet i andra ändan av sängen, för att se om det förhoppningsvis skulle gå bättre att slappna av då. Dessutom hade jag ingen DVD igång, vilket också är väldigt ovant. Detta gjorde att jag somnade redan innan 01:00 när jag skulle upp 8:00, vilket är mycket tidigare än vanligt. Otroligt skönt, måste jag säga.
Idag vilade jag mig lite under kedjetäcket när jag kom hem efter att ha jobbat i 2 timmar. Det var väldigt skönt. Bilden ovan togs då, haha. Resten av eftermiddagen har jag suttit i sängen med datorn. Då har jag lutat mig mot diverse kuddar och haft benen under kedjetäcket.Väldigt skönt, avslappnande, ångestdämpande.
Det kändes inte som att den här dagen skulle bli så bra. Jag var redan nere och allmänt opeppad på allt när jag vaknade. Först var det sjukgymnastmöte och efter det skulle jag jobba ett tag. Hela vägen till jobbet hade jag ångest för så många saker, men det lättade lite smått när jag kom dit. Strax innan det var dags att äta lunch med mamma ringde det på mobilen och jag fick veta att när jag kommer hem ska kedjetäcket stå utanför min dörr. Den händelsen fick mensvärken, som jag kände var på gång, att kännas som en petitess. Tills jag skulle ta mig hem med tunnelbanan, haha. Då kände jag mig riktigt jävla irriterad.
När jag kom hem, efter att ha handlat, öppnade jag paketet där kedjetäcket låg. Jag lade in det i mitt påslakan och vilade en stund. Riktigt avslappnande var det. Det ska bli spännande att se hur stor inverkan det har på min sömn med tiden.
Idag sov jag länge. Helt slut var jag efter igår. Jag vaknade flera gånger mellan 7 och 11:30. Konstiga drömmar hade jag också. Mamma ringde också sedan och efter det gick jag upp. Jag åt frukost och sedan startade jag datorn. Efter ett tag höll den på att krascha, så jag ringde pappa och frågade vad jag skulle göra. Ingenting han sade verkade fungera, så han ville att jag skulle komma till honom med datorn. Då sade jag att jag hade tvättid, men han tyckte att jag skulle komma dit efter det. Det gjorde att jag bröt ihop och blev väldigt upprörd. Jag hatar förändringar och vad trött – dessutom hade inte dagen startat bra. Som tur var kunde han komma till mig. När vi hade lagt på råkade jag ha sönder mitt mobila internet, men det visade sig sedan fungera i alla fall. Idag har vi fixat min dator, lyssnat på Thåström och fikat. Jag tog hand om tvätten idag trots mitt sammanbrott. Som tur var kom jag ihåg att handla lite saker i mataffären – till och med diskmedel.
Trots att dagen delvis har varit kaotisk klarade jag ändå av att städa lite och diska innan pappa kom, trots att det såg ut som ett bombnedslag här. Det kändes bra. Världens bästa pappa räddade min dag – tack! <3
Jaha, då var det en ny dag igen. Jag bör vara trött, ty jag somnade 2:30. Sedan behövde jag gå upp 9 – boendetstödet kom kl 10. Vi har gjort lite allt möjligt – diskat, dammat ovanpå en av mina möbler (som jag inte tror att jag ens har dammat sedan jag köpte den) samt plockat undan lite saker. Dessutom har jag slängt 3 soppåsar.
Idag ska jag träffa Karin, som jag inte har träffat på ett tag nu. Det ska bli supertrevligt att ses igen. Sedan ska jag också på Thåström-signering, awesome! Jag ska försöka vara där ett tag innan, så att jag slipper köa så länge. Fy fan för att köa. Det stressar mig något fruktansvärt.
Eftersom mitt cupcakes-bak igår failade totalt, så bestämde jag mig för att köpa mig en färdig idag. Det är ju trots allt alla hjärtans dag, eller snarare alla jävla hjärtans dag. Jag har inte mått så bra idag, men efter mitt möte på MISA gick jag och köpa denna supersöta cupcake!
Kärlek till mig själv (alla hjärtans dag, hm) stod ju på listan för vad jag ska göra varje dag som jag och min boendestödjare gjorde i söndags, så det fick bli en cupcake (plåster på såren efter gårdagens fail, som sagt). Jag är inte så mycket för alla hjärtans dag, men att köpa denna cupcake innebar också att jag fick göra något jag tycker är läskigt. Att säga till en person att ”jag vill ha en sån där” tycker jag är jobbigt – jag föredrar mataffärer där man bara lägger upp allt man ska ha på bandet. Nu vet jag att jag klarar av detta i alla fall, även om det blev en del velande fram och tillbaka.
Det känns inte bra. Jag känner mig arg, irriterad och nedstämd. Dessutom är det återigen galet stökigt här, efter att jag flippade efter att ha tappat min plåt med nybakade muffins igår.
Idag är det alla hjärtans dag, som är så löjligt överskattad – numera. När jag och mina bröder var små minns jag att vi en gång fick varsinn badkula. Min hade formen av ett hjärta och mina syskon fick andra former på sina, om jag minns rätt. Jag sparade den ganska länge innan jag tog ett bad och använde den. Det är ett fint minne. Idag har jag bara ångest över att den här dagen äger rum – igen.
Nu ska jag snart ta mig iväg på ett möte med en av mina arbetskonsulenter på MISA. Egentligen har jag ingen lust att ta mig ut, men det är säkert bra att komma ut lite.
Gah, jag är så arg just nu! Jag fick en impuls att jag skulle baka cupcakes och var väldigt peppad på det. Det gick bra att göra degen och ta ut plåten ur ugnen. När jag sedan skulle lägga över dem på gallret gick allt åt helvete. Efter att jag hade lagt över 4 muffins ramlade plåten ner på golvet och resten av dem förstördes. Först stod jag bara och stirrade – något åt ”driver du med mig?!”-hållet tänkte jag nog. Sedan blev jag förbannad, så nu ligger flera gosedjur och kuddar på golvet. Även fjärrkontrollerna slängde jag i golvet, en kökshandduk, en sådan där handske som är som en grytlapp, en stekspade och så självfallet plåten med alla förstörda muffins. Jag är fortfarande för envis för att ta upp dem. Dessutom finns det ingen ork. Det får vänta. Tur att jag inte hade gjort någon frosting än.
Idag var jag med om något lite smått ovanligt. Jag behövde inte stressa imorse, haha. Det blir alltid så lite tid annars, för att jag inte orkar gå upp när väckarklockan. Nu när jag har fått boendestöd så kan hon ringa de dagar jag ska upp tidigt. Det underlättar både för mitt tvång på kvällarna (med väckarklockan) och dessutom blir man mycket piggare i huvudet om man pratar med någon direkt när man vaknar. Jag vet inte varför, men det fungerar bra för mig. Sedan hade jag mycket tid på mig när jag väl hade gått upp. Jag hann till och med logga in på datorn innan jag sjulle åka. Det kändes riktigt ovant, men ändå skönt att det till och med fanns tid till det.
Det kommer att bli en ganska hektisk dag, tror jag. Jag har precis varit på ett möte på habiliteringen, där vi bestämde att jag ska ha några möten med kuratorn. Vi ska gå igenom papper med alla svårigheter man kan ha när man har Aspergers syndrom och se vad som stämmer in på mig. Jag vet ju en del, men det kan vara skönt att se vad som beror på det och vad som beror på andra diagoser. Det passar ju bra att börja med det nu när jag slutar i gruppterapin (DBT).
Nu sitter jag här med en kopp kaffe och lyssnar på The Ark. Jag tänkte dela med mig av en av många låtar med dem som jag gillar.
Fortsättningsvis ska jag på ett studiebesök med MISA. Denna gång är det på ett bokförlag. Det ska bli kul, även om jag känner mig lite trött i huvudet. Hoppas att vi får prata med någon trevlig människa, så att jag slipper bli på dåligt humör. Jag ska, som jag skrev igår, träffa två kompis. Till sist fick jag tag på den ena kompisen. Då hade jag redan hunnit bli ganska irriterad, men nu är situationen löst. Vi ska ha filmkväll. Det blir nog mysigt.
Nåja, nu är det väl dags att ta itu med saker som ska göras innan jag åker. Äta lunch, packa och diska. Bädda sängen ser ut att behövas det med.
Igår hade B och jag filmkväll och pratade en massa. Sedan sov hon här. Idag skulle vi upp tidigt eftersom jag skulle på gruppterapi (DBT). Det gick bra under själva terapin. Jag drack en massa kaffe för att kunna hålla mig vaken, eftersom jag sov så lite i natt. När vi slutade gick jag och pratade med en av terapeuterna som leder gruppen, eftersom jag tycker att det ska bli jobbigt att sluta. Nästa gång är den sista gången jag går till gruppen. Någonsin. Det blev till sist så att jag pratade med båda terapeuterna som leder gruppen och sedan fick de mig att skriva ner några färdigheter som jag kan använda för att klara av själva avslutet, så det gjorde jag. Tårarna föll medan vi pratade, ganska behärskat dock. Efter att jag hade gått därifrån kände jag mig väldigt frustrerad, ledsen och ångestladdad.
Jag blev väldigt sockersugen, så jag gick och köpte donuts på vägen hem.
Det blev två choklad och en jordgubb. Den ena med choklad åt jag nog upp innan jag tog bilden.
Idag segade jag mig upp ur sängen fäör att vara vaken när boendestödet skulle komma. Jag hann inte riktigt sminka mig klart, så jag blev utan mina svarta fejk-ögonbryn. Det måste ha sett lite kul ut, men jag kan leva med det. Vi fick mycket gjort i alla fall. Dammsugning, lite bättre ordning på plastpåsar, torka golvet samt slängning av sopor. När hon skulle gå följde jag ut och gick sedan och pantade burkar samt slängde glasflaskor. Hon hade tagit med sig ett foto hon hade på Thåström från Imperiet-tiden, då blev jag himla glad!Rörd!
Nu sitter jag här framför datorn och lyssnar på Peace, Love & Pitbulls. Det är också ett av Thåströms band. Deras musik är industrial rock och jag tänkte dela med mig av en låt nedan.
Jag är så jävla trött. Ont i kroppen och huvudet. Förmodligen ska jag gå och lägga mig tidigt idag. Klockan är snart 21 och jag tänker redan på det. Boendetstödet kommer ganska tidigt imorgon, så jag kan inte sova bort hela dagen. Sedan kommer en kompis hit. Hon ska sova här.
Idag har jag som sagt varit på möte på MISA. Det gick bra. Vi pratade samt skrev ner frågor till studiebesöket på fredag. Efter mötet gick jag direkt och handlade. Det gick okej, men det var ganska jobbigt. Tungt var det, så jag tog bussen hem. Jag hade inte riktigt någon lust att bryta ihop på vägen, så jag väntade snällt på nästa buss som skulle komma 12 min senare.
Igår gick jag och lade mig redan innan midnatt, alltså mycket tidigare än jag brukar. Det hade varit en jobbig dag. Jag hade dessutom en konflikt med mamma, fast det har jag väl egentligen fortfarande. Vi har inte löst det än. Anna räddade min kväll igår. Vi delade låtar på Spotify. Det var nog precis vad jag behövde – tänka på något annat. Det fick mig att slappna av. Tack, hjärtat.
Idag ska jag träffa en av mina arbetskonsulenter på MISA. Sedan ska jag handla mat också, enligt listan jag och min boendestödjare gjorde igår.
Nu måste jag snart ta mig upp ur sängen och göra mig klar för att gå.
Nu mår jag bättre, men ändå inte bra. Boendestödet kom förut, så vi gjorde en lista på mat jag ska köpa (som står i proportion till de pengar jag har kvar den här månaden). Jag lånade ut Thåströms skiva ”Kärlek Är För Dom” till henne.
Jag fick i uppgift att torka av diskbänken idag, eftersom vi inte hann göra något praktiskt. Det tog jag itu med direkt när hon hade gått samt lite disk också. Annars skulle det inte ha blivit gjort, antog jag. Cred.
Just nu känner jag att jag ändå mår bra, nästan oförskämt bra. Jag förstår inte riktigt varför, men nu är det så i alla fall. Trots allt vet jag hur fort detta kan vända, men ja ska försöka att inte tänka på det.
En annan bra sak är att jag har lyckats diska undan det mesta jag har använt sedan boendestödet var här i fredags. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att diska saker lite åt gången, men det gjorde jag tydligen. Nu är jag i för sig i en lite bättre period, så jag tror knappast att jag klarar av det när jag mår sämre. Jag vet hur snabbt det vänder.
Dagen började med ett möte med min DBT-terapeut, som gick rätt bra. Vi pratade om tvånget och lite annat som behövde tas upp. Det kändes som om jag lyckades ta upp det som behövdes, som snurrade runt i mitt huvud. Inte allt, dock. Som vanligt. Det får man ju leva med.
På eftermiddagen kom boendestödet. Det är andra gången jag träffar henne. Första gången var ju i onsdags när hon och min handläggare från Stadsdelsförvaltningen kom hit. Hur som helst – vi satt och pratade ett bra tag om allt möjligt. Hon gillar också Thåström, vilket jag tycker är lite kul. Vi fyllde vi papper med målsättningar och så. Sedan fixade vi mitt avlopp och diskade. Hon hjälpte mig att sortera in mina DVD-skivor i fodralen också. Det känns bra.
Nu ska jag gå och handla lite samt hämta ut ett paket.
De senaste veckorna har jag varit väldigt rastlö och haft noll inspiration. Idag vände det. Ni kan läsa min novell ”Oönskad”, som jag skrev idag, i inlägget nedan.
Detta är en DBT-färdighet som har gått helt åt helvete idag. Min ena väckarklocka ringde som vanligt idag. Jag stängde av den och somnade om lite, väntade på att mobilväckarklockan skulle ringa. Dessutom skulle boendestödet ringa och se till att jag vaknade. Den idén föreslog hon igår och jag tyckte att det lät bra. Tyvärr ringde min mobilväckarklocka aldrig (vad jag minns) och boendestödet ringde inte. Jag skulle upp kl 7, men somnade som sagt om och vaknade kl 8. För att hinna till gruppterapin (DBT) behöver jag åka ca 8:15. Hur som helst – det blev väldigt stressigt.
Jag hann dit, men jag hann inte äta någon frukost. Det enda jag åt var en liten müslibar som jag hittade i väskan, vilket jag inte blev ett dugg mätt på. Om jag hade hunnit köpa något på vägen, så hade jag gjort det. När vi hade fikapaus åt jag en mandarin, sedan satt jag resten av tiden och var vrålhungrig. Dessutom har jag sovit mindre än 7 timmar de två senaste nätterna, så jag var väldigt trött också. Jag behövde fråga om saker som gjorde mig förvirrad massor av gånger , vilket gjorde mig riktigt irriterad. Det var skönt att äntligen få åka hem. På vägen köpte jag en latte och en kolabulle, mums! Utan kaffe hade jag nog inte varit vaken nu. Till lunch åt jag snabbnudlar med räksmak, stekt ägg, oliver, asiatiska räkchips och sötsur sås. Det åt jag medan jag kollade på Dharma & Greg, hihi.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.