13 måndag Maj 2013
Etiketter
I går var jag med S. Det var för länge sedan vi sågs. Det var så trevligt! Jag sov över där och morgonen därefter skulle jag till min arbetsterapeut. Såklart missade jag bussen och blev helt förstörd. Jag blev kanske en kvart sen.
I dag har jag sysslat med lite dumheter (inga kommentarer på det från min sida)
08 onsdag Maj 2013
Etiketter
Borderline, En sak i taget, Humörsvängningar, KBT, LSS-gruppboende, OCD (obcessive-compulsive disorder), Svartvitt tänkande
Nej, jag mår inte bra. Eller? Jag säger till folk att jag mår okej, vilket jag ju typ gör. Dessvärre svänger mitt humör som en jävla tornado ibland. Egentligen är det så för det mesta. Det är bara det att just nu är det inte riktigt okej. Jag oroar mig för flera saker som jag inte tänker tråka ut er med. Jag har ingenting att göra i morgon, vilket stressar mig som fan. Helvete. På fredag ska jag träffa finaste Johanna vilket kommer att bli awesome! <3 Helgen är inte planerad än.
Det är just det här med morgondagen. Jag ser bara svart. Fast jag försökte i alla fall leka med tanken att jag kanske skulle gå upp och göra någonting av dagen, så jag tog fram lite frysta bär och lade i en skål i kylen. Jag ska ha dem i min yoghurt och musli till frukost i morgon. Det är i alla fall någonting. En sak i taget. Jag ska försöka ha lite mer ”DBT-tänk”. Måste bli bättre på att återuppta färdigheter som jag klarade av att använda förut.
Nåja.
Behandlingen för min OCD går framåt. Jag ställs inför nya utmaningar KBT-style. Vi ska få lite mer ordning på det här med att få hemläxorna gjorda här på LSS-gruppboendet, eftersom det lätt glöms bort. Både av mig och av personalen. Det var en av flera saker som togs upp på mötet i dag.
Just det! Det har varit önskemål om att jag ska skriva om de andningsövningarna vi använder oss av i DBT. Skall skriva om detta inom kort. Kanske i morgon.
02 torsdag Maj 2013
Etiketter
Acceptans, Borderline, Känslostormar, Medveten närvaro, Mindfulness, Stå ut i kris, Visshet
”Känslostormar (helt utan förvarning) är ingen hit, om du hittar nåt sätt att bli av med dem, eller iaf minska dem, så får du gärna dela med dig! <3”
– Jazzy
När jag gick i DBT (gruppterapi) pratade vi mycket om olika sätt att minska sårbarheten för negativa känslor samt vad man ska göra om de kommer ändå. Jag antar att du undrar vad man kan göra när allting blir så instabilt, när känslor och tankar går upp och ner – snabbt och turbulent.
För det första kan man minska sina sårbarheter för negativa känslor, som jag precis nämnde. Äta tillräckligt, sova lagom mycket, inte använda droger/alkohol och att motionera lagom mycket. Sedan kan man också använda sig av medveten närvaro (mindfulness) – att observera, beskriva och delta fullt ut i stunden. Man kan också använda sig av visshet, alltså att hitta en balans mellan förnuft och känsla. Det kan vara lugnande att försöka sätta ord på sina känslor, konstatera och acceptera att det är så här jag känner just nu. I denna stund.
När negativa känslor kommer och destruktiva tankar kommer, när känslan är på väg att ta över, ska man koppla in vissheten. Det finns många sätt att stå ut i kris. Att skriva, måla, baka, läsa en bok eller tidning – att distrahera sig. Att acceptera negativa känslor är också viktigt. Någonting som jag brukar använda mig av är att frysa in plasthandskar. När negativa känslor börjar ta över flyttas fokus till hur kall den djupfrysta handsken är. En annan sak som jag tycker hjälper mycket är att tänka på andningen. Andas in, andas ut – djupa och medvetna andetag. När man går i DBT får man lära sig en del andningsövningar. Om någon är intresserad kan jag berätta mer om det i ett annat inlägg.
Hoppas att du fick svar på dina funderingar.
30 tisdag Apr 2013
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Avril Lavigne, Ångest, Coca Cola, Fobi, KBT, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro
Jag sitter vid mitt köksbord med datorn. Nyligen åt jag lunch och nu dricker jag Coca Cola ur ett av mina glas med ett hjärta på. Det ligger också en isbit i som är hjärtformad. Hihi. Solen försöker tränga sig igenom mina persienner, men jag orkar inte med att ha solen rakt i ögonen. Nåja. Jag lyssnar på Avril Lavigne i denna stund.
Oron och ångesten jagar mig i dag. Det stressar mig att det är Valborg och att jag inte har några fasta planer. Dessutom lade jag in kläder i min garderob förut, viket gav mig mycket ångest efter ett tag. Jag har nog aldrig nämnt det förut, men jag har väldigt mycket tvångstankar kring kläder och allt man kan relatera till olika klädesplagg. Förut, när jag var omedicinerad, trodde jag att mina tvångstankar smittade ner kläderna. Att klä på och av mig var bland det värsta jag visste. Det är skönt att jag har lyckats komma över det. Som sagt, det blev jobbigt i dag. Att ta i kläderna, speciellt vissa typer av plagg.
(ja, jag har äntligen pågående KBT för att minska mitt tvång)
/Yolanda
22 måndag Apr 2013
Etiketter
För ja, det gör jag just nu. Det var helt okej när jag var på arbetsterapin, men nu orkar jag inte med livet. Jag orkar knappt öppna munnen för att säga någonting till personalen. En sobril är nu intagen och jag ska hämta en ishandske och choklad.
17 onsdag Apr 2013
Jag mår helt okej i dag. Hittills. Sedan vet ju alla (typ) att mitt humör svänger som en jävla tornado, så man vet ju aldrig liksom. I dag har jag inga planer, förutom att diska och fylla i lite papper. De kommande dagarna har jag ganska fullt upp och då föredrar jag att vara utvilad.
Mitt liv känns lite bättre i allmänhet pga minskat tvång, tack vare fungerande medicin. Tänk att kunna gå utan att gå tillbaka hela tiden och slippa ha blåmärken över hela kroppen. Mitt hår har därimot tagit stryk som fan (pga trichotillomani), så jag köpte peruken jag visade igår (snygg va?!).
För att summera: Allt går upp och ner och jag är ständigt förvirrad.
PUSS
13 lördag Apr 2013
Etiketter
Mina föräldrar kom på besök. Fast finaste Anna har blivit sjuk och kunde inte ses. Hoppas att hon blir frisk snart.
Jag har ägnat större delen under kedjetäcket, efter att ha berättat det jag inte tänkt berätta för min föräldrar (det som hände i natt). De känner mig för väl.
06 lördag Apr 2013
Igår sov jag första natten i min nya lägenhet. Nu kommer jag från och med onsdag nästa vecka att bo på ett LSS-gruppboende i en förort till Stockholm. Jag hade min första nattpermission från avdelningen och jag måste säga att jag trivs väldigt bra hittills! Det känns positivt. På onsdag skrivs jag ut från avdelningen efter att ha varit där i nästan sju veckor. Det känns nervöst, men jag hoppas att jag kommer att klara det. Jag är bara så livrädd för att det ska bli som det förra LSS-boendet jag bodde på, men det finns inget tecken på att det skulle kunna bli så – som tur är.
Nu är jag alltså tillbaka på avdelningen igen. Jag åkte från LSS-gruppboendet klockan tio på förmiddagen och somnade direkt när jag kom tillbaka till avdelningen. När det var dags för lunch blev jag väckt. I hörlurarna sjunger nu Thåström och jag sitter i min sjukhussäng under min landstingsfilt. Jag inser hur mycket som har hänt och hur mycket av det jag har förträngt. Samtidigt har jag varit dålig på att uppdatera när jag bodde på det förra LSS-boendet. Jag befann mig i en depressionsdimma och blev sjukare och sjukare i min OCD. Detta fick ett slut när mina föräldrar kom och hämtade mig och åkte in till sjukhuset. Nu har jag en fungerande medicinering och mår lite bättre. Jag har fått bra hjälp på avdelningen. Bara så ni vet.
16 lördag Mar 2013
Jag börjar vakna ur depressionen lite nu, tror jag bestämt. Nu är jag lite mer mitt vanliga jag (vad fan det nu är?!). Mitt humör är svängingt, på gott och ont. Jag kan skratta och gråta. Min OCD finns alltid med mig, men jag fastnar inte i olika moment lika mycket längre. Tyvärr tar mina destruktiva tankar över väldigt mycket ibland. Hindrar mig. På något sätt. Whatever.
14 torsdag Mar 2013
Jag har ångest. Känner mig smutsig. Smutsig av tvångstankar. Jävla smuts. Jävla, helvetes förbannade hjärna. Det är inte jag, det är mitt tvångssyndrom. Det ska man försöka intala sig själv, enligt en självhjälpsmanual som finns på ocd-förbundets hemsida. Jag försöker intala mig det. DET ÄR ”BARA” MITT FÖRBANNADE, JÄVLA TVÅNGSSYNDROM!
Annars då?
Jag fick besök av Johanna i tisdags och av Ylle igår. Så himla trevligt! <3
Jag har blivit beviljad ett gruppboende. De håller på att leta efter ett som kan passa mig. Vi får väl se hur det går. Jag är för närvarande kvar på avdelningen och har snart varit här i fyra veckor. I snart fyra veckor har jag gått på en medicin som heter anafranil. Medicinering var absolut nödvändigt tycker både överläkaren på avdelningen och min läkare i öppenvården. Denna medicin har jag gått på tidigare och har då fått mycket biverkningar, men det har gått mycket bättre denna gång. Jag får dessutom lugnande medicin tre gånger om dagen och även vid behov. Det är det som är nytt. Nu har jag nämnt lite, men ni får inte veta allt. Inte just nu.
Hoppas att ni har det bättre än jag.
13 onsdag Mar 2013
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Exponering, OCD (obcessive-compulsive disorder), Självdestruktivitet, Vänskap
Jag vet att jag inte har varit så aktiv här den senaste tiden och det finns anledningar till det. Mitt mående har varit riktigt dåligt, men jag är nu på rätt väg igen (på sätt och vis). LSS-boende jag flyttade till med höga förväntningar blev en katastrof. Jag sjönk ner i en dimma av OCD, ångest, depression, självskade (och även handlingar) – och självmordstankar. Nu har jag (om några dagar) varit inlagd på en psykiatrisk avdelning i fyra veckor. Jag har gjort framsteg, men det finns fortfarande väldigt mycket att jobba med. Jag ska flytta från det LSS-boendet till ett annat ställe. Vart jag flyttar vet jag inte än.
I dag får jag besök av Ylle. Det känns bra.
Det känns också som att jag börjar bli mig själv igen. Medicineringen har nog varit bra för mig. Jag får hjälp av personalen med exponering (att man utsätter sig för det som är jobbigt).
Hur framtiden ser ut återstå att se.
14 måndag Jan 2013
Etiketter
Naglar rispar hål på pappersarket.
I ren frustration, i behov av att uttrycka sig.
När inte orden räcker till.
För känslan.
För stämningsläget.
Ångesten man går och bär på.
När ingenting är tillräckligt.
13 torsdag Dec 2012
Etiketter
Aktiv avspänning, Ångest, Mörker, MISA, Musikverkstad, Panikångest, Sjukgymnastik, Yoga
Jag kom precis hem efter att ha varit på musikverkstad via MISA och efter det yoga, som jag går på hos en sjukgymnast inom psykiatrin. Yogan jag går på är mest inriktad på aktiv avspänning.
De senaste dagarna har jag upplevt hög ångest. Känner ett påfrestande tryck över bröstkorgen. Panikångest, troligtvis. Även kraftig huvudvärk. Det gäller att stå ut.
”In i ljuset, lämna lamporna på”
-Kent
12 onsdag Dec 2012
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Ångest, Förkylning, Menvärk, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro
Tvångstankarna och tvångshandlingarna finns tyvärr med mig hela tiden. Jag orkar inte.
Jag är förkyld, eller så är det någon slags jävlig mensvärk. Min kropp mår skit. Jag har bara varit uppe i några timmar, om ens det, men är redan helt förstörd. Varför?
Känner mig orolig över allt möjligt.
Nåja, slut på gnället.
11 tisdag Dec 2012
Etiketter
Jaha. I dag känner jag någonting som jag inte känt på länge. Att jag faktiskt är stolt över mig själv! Praise yourselves, liksom. Haha.
Jag har duschat på eget initiativ, trots att jag känner mig så krasslig. Mensvärk och eventuell förkylning. Dessutom har jag hanterat alla dagens negativa känslor på ett bra sätt.
Kram på er.
04 tisdag Dec 2012
I dag gick jag upp innan klockan blivit 4, efter en jävla helvetesnatt. Flera gånger i timmen har jag ibland vaknat, Jag orkar fan inte ens försöka. Tog dessutom imovane när jag skulle gå och lägga mig, sedan tog jag theralen vid två tillfällen under natten. Helt åt helvete. Dessutom sover jag med mitt kedjetäcke.
På kvällen i går mådde jag skit, vilket slutade med lugnande. Det var mest på grund av min OCD som det blev jobbigt.
Nu ska jag sluta svamla.
KRAM <3
27 tisdag Nov 2012
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Kaos, OCD (obcessive-compulsive disorder)
Det tog ett tag för mig att förstå att jag har OCD. Jag vågade inte berätta för någon om mina tankar. Det var för vidrigt, helt enkelt. Smärtsamt att inse, acceptera, leva med. Det blev bara värre och värre, fast det stannade lite när jag valde att berätta för en person jag har förtroende för. Tvärrr har jag så svår OCD nu att jag inte kan bo hemma. Det är därför jag är på avdelningen. De experimenterar med mediciner. Jag orkar inte berätta vilka mediciner jag går på just nu. Kanske i framtiden, när medicineringen blir mer permanent. Jag kan inte leva längre. Fast jag har lärt mig lite sätt själv för att ibland kunna urskilja tvångstankarna. Dels kommer i alltid i vissa situationer, även om de är väldigt konstanta.
Min sjukdom har gjort att jag har ryckt ut mer än hälften av mitt hår. Tidigare även ögonbrynen, men nu har jag gjort mig av med min pincett. Förut ryckte jag även ut hår på armarna. Jag vill helst inte gå in mer på de destruktiva tvången. Det gör för ont.
Nästan hela tiden har jag tvångstankar. De tar all min energi. Saker som att gå på toa, duscha och byta kläder är helvetet för mig. De situationer som jag nyss nämnde är bara en bråkdel av vad jag får stå ut med varje dag. Min diagnos Aspergers syndrom gör också att tvångstankarna blir verkligare och mer konkreta.
Jag berättar inte det här för att ni ska tycka synd om mig eller för att jag ska få uppmärksamhet. Det skiter jag fullständigt i. Jag vill bara ha förståelse.
25 söndag Nov 2012
Etiketter
Ångest, Bolltäcke, Depressivitet, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Kedjetäcke
Twilightflower har efterfrågat mer information om kedjetäcket. Det finns i flera olika tyngder. Jag tog kontakt med en arbetsterapeut, som kan skriva ut täcket. Nästa steg var att åka till en hjälpmedelscentral och prova ut ett täcke. Jag fick prova både bolltäcke och kedjetäcken i flera olika tyngder (4-10 kg). Det slutade med att jag valde ett kedjetäcke på 10 kg, som skickades hem till mig inom 3 veckor.
Kedjetäcket fungerar så att kedjorna ligger i avlånga ”fack” i själva täcket. På ena sidan av täcket känns kedjorna mer och på den andra känns de mindre. Man kan alltså vända på täcket för att växla hårdhet på kedjorna. Ett kedjetäcke har samma funktion som ett bolltäcke. Efter att man har legat under täcket i tjugo minuter har täcket fått full effekt. Då har det frigjorts lugnande hormoner, vilket gör det lättare att slappna av.
Man kan använda kedjetäcket på olika sätt. Man kan sova under det, som jag nyligen nämnde. Innan man går och lägger sig kan man sitta med täcket virat runt sig när exempelvis tittar på TV eller läser en bok. Dessutom kan man lägga det i lager över låren, vilket också ger en lugnande effekt.
24 lördag Nov 2012
Etiketter
Humörsvängningar, Kent, OCD (obcessive-compulsive disorder), Rastlöshet, Thåström, VNV Nation, Within Temptation
Jag vet fan inte hur jag mår. Inte bra kanske, eftersom jag faktiskt är på psyk. Äh, jag känner mig så tvångsmässig hela tiden. I dag när jag skulle handla lite fick jag så jävla mycket tvångtstankar och mådde skit. Jag har i alla fall tillbringat lite tid framför datorn och lyssnat på musik. Det som har spelats mest iTunes denna dag är VNV Nation. I LOVE THEM. <3 Förövrigt har det varit lite annan bra musik. Kent är det jag lyssnar överlägset mest på nu för tiden. Sedan är det Thåström och Within Temptation. Äh, skitsamma – eller?
Vad lyssnar ni på mest i dessa tider?
I dag vet jag inte vad fan jag ska göra, men jag orkar inte ens bry mig. Jag känner mig instabil.
PUSS och KRAM på er!
22 torsdag Nov 2012
Etiketter
Som ni vet så är jag inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning. Livet är inte lätt just nu. Allt är bara kaos. Jag håller på och försöka hitta ett ställe att bo på Det går framåt, men än avslöjar jag ingenting. Min medicinering har ändrats. Anafranilen är borttagen och nu går jag helt enkelt på andra mediciner. Tvångstankarna har lättats lite, lite. Med det menar jag att jag kan gå och lägga mig under täcket en stund på dagen utan att hela tiden tänka på att jag måste tvätta händerna. Ungefär så.
På dagarna försöker jag komma iväg till ordinarie aktiviteter. MISA, en diagnosgrupp för personer med Aspergers syndrom och en yoga (aktiv avspänning) -grupp jag går i. Det är anstängande för min aspie-sida att vara här. Så mycket intryck, man måste nästan jämt dela rum med någon, man kan nästan inte bestämma vilken mat man ska äta och allting förändras hela tiden. Det finns massor av andra saker som stökar till i min hjärna, får kaoset att väckas till liv.
I dag kom pappa hit med mitt älskade kedjetäcke. Jag har saknat det så mycket. Även min dator och kläder tog han med. Det uppskattas som fan.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.