Dagen gick från helvete till att existera

Etiketter

Idag sov jag länge. Helt slut var jag efter igår. Jag vaknade flera gånger mellan 7 och 11:30. Konstiga drömmar hade jag också. Mamma ringde också sedan och efter det gick jag upp. Jag åt frukost och sedan startade jag datorn. Efter ett tag höll den på att krascha, så jag ringde pappa och frågade vad jag skulle göra. Ingenting han sade verkade fungera, så han ville att jag skulle komma till honom med datorn. Då sade jag att jag hade tvättid, men han tyckte att jag skulle komma dit efter det. Det gjorde att jag bröt ihop och blev väldigt upprörd.  Jag hatar förändringar och vad trött – dessutom hade inte dagen startat bra. Som tur var kunde han komma till mig. När vi hade lagt på råkade jag ha sönder mitt mobila internet, men det visade sig sedan fungera i alla fall. Idag har vi fixat min dator, lyssnat på Thåström och fikat. Jag tog hand om tvätten idag trots mitt sammanbrott. Som tur var kom jag ihåg att handla lite saker i mataffären – till och med diskmedel.

Trots att dagen delvis har varit kaotisk klarade jag ändå av att städa lite och diska innan pappa kom, trots att det såg ut som ett bombnedslag här. Det kändes bra. Världens bästa pappa räddade min dag – tack! <3

I don’t wanna face reality

Etiketter

, , ,

Tomheten ligger som en tjock hinna över mig. Jag har tvättat mina händer alldeles för mycket – så mycket att det gör ont att skriva på datorn. När verkligheten kom ikapp mig ville jag gråta, men det kom inga tårar. Ibland vill jag bara skrika av smärta. Mina händer blöder och jag vet inte hur jag ska rädda dem från mig själv.

 

Thåström-signering

Etiketter

,

Jag har haft en trevlig dag med Karin – med fika, promenad och lite inköp på the english shop. Det blev dekoreringskörsbär (till tårtor, cupcakes osv), soltorkade tomat- och permesankex samt två burkar Coca-Cola vanilla för min del. Sedan var vi förbi en bokaffär där jag köpte post it-lappar. Tack för en trevlig dag, Karin!

Efter det var det alltså dags för Thåström-signering på Bengans i Stockholm (se bild). Det var riktigt kallt att köa. Dessutom blev jag väldigt kissnödig efter ett tag. Ångesten var hög tills jag hade förstått vart jag skulle ställa mig i kö. Jag avskyr att inte veta hur saker ska bli, men det får jag stå ut med dagarna i ända. Tyvärr. Tur att jag hade Ylle i telefon som fick mig att inte åka hem. Jag är glad att jag stannade, trots allt.

Många planer för dagen

Jaha, då var det en ny dag igen. Jag bör vara trött, ty jag somnade 2:30. Sedan behövde jag gå upp 9 – boendetstödet kom kl 10. Vi har gjort lite allt möjligt – diskat, dammat ovanpå en av mina möbler (som jag inte tror att jag ens har dammat sedan jag köpte den) samt plockat undan lite saker. Dessutom har jag slängt 3 soppåsar.

Idag ska jag träffa Karin, som jag inte har träffat på ett tag nu. Det ska bli supertrevligt att ses igen. Sedan ska jag också på Thåström-signering, awesome! Jag ska försöka vara där ett tag innan, så att jag slipper köa så länge. Fy fan för att köa. Det stressar mig något fruktansvärt.

For the last time

Etiketter

, , ,

Det har varit jobbigt idag. Ingenting gick enligt min planering, vilket gör att jag nu känner mig sliten. Jag skulle på ett möte på MISA innan den sista gruppsessionen i DBT – någonsin. När jag vaknar på morgonen ser jag att min arbetskonsulent som jag skulle träffa på MISA har skickat ett sms och sagt att hon är sjuk, vilket betydde att jag inte skulle dit idag. Det var jobbigt att min planering förändrades – jag blev irriterad, men det var skönt att få sova några timmar extra. Gruppterapin skulle från och med idag vara flyttad till eftermiddagstid.

När jag väl kom dit gick det ganska bra. Jag försökte prata och även ge andra tips, men ångesten låg som ett tjockt täcke över mig. Det låste mig. Innan det var fikapaus fick jag och en annan som skulle sluta var sitt diplom samt en magnet med texten ”att sluta kämpa och istället slappna av ger livet vingar och själen ro”. Ångesten fick utlopp när det var dags för fikapaus. Då sade jag att jag skulle gå hem till en av terapeuterna. Vi pratade lite och jag fällde en del tårar, som väntat. Hon föreslog att jag bara skulle vinka hejdå i dörren till fikarummet och om någon skulle försöka få mig att stanna kvar skulle hon hjälpa mig. Det gick jag med på och jag klarade det.

Nu är jag hemma och vilat. Jag har lyssnat på musik, givetvis ”Beväpna Dig Med Vingar” och nu ska jag äta.

Låten som gick på repeat när jag väntade på tunnelbanan på väg hem var Thåström – Sluta när jag vill.

Åh, jag vill inte vara i den här situationen.

Etiketter

,

Imorgon är det dags. Jag ska sluta i DBT-gruppen. Nu har jag gått två varv. Det är dags – jag vet. Tyvärr ger sådana här situationer mig så mycket ångest att jag inte vill tänka på det. Usch, jag vill verkligen inte gå dit imorgon. Jävla mardröm. Jag hatar förändringar och har även separationsångest från helvetet. Jag har redan sagt att jag ska komma, fast det känns för jävligt. Det finns inte i min värld att strunta i en sak som ingår i min tidsmässiga planering, oavsett hur mycket jag hatar den.

Jag har förberett mig inför imorgon trots allt. Det finns pizza in kylen som jag gjorde idag (degen köpte jag dock, haha), även mjölk så att jag kan dricka hur mycket te jag vill. Dessutom har jag gjort en lista på DBT-färdigheter som jag kan använda, fast det berättade jag ju om förut.

Jag vet inte om jag orkar med det här.

”Beväpna Dig Med Vingar”

Etiketter

 

Då var dagen inne, 2012-02-15. Releasedatumet för Thåströms nya album ”Beväpna Dig Med Vingar”. De låtar jag tidigare har hört är först och främst singeln ”Beväpna Dig Med Vingar”, sedan även live-versioner av ”Dansbandssångaren” och ”St Ana Katedral” (från filmatiseringen av Thåströms spelning på Way Out West 2011).

Jag har redan lyssnat igenom skivan en gång, men håller nu på att lyssna på låtarna en andra gång. Vissa även en tredje låt. Den låten, av dem jag inte hört tidigare, som jag har fattat mest tycke för är ”Nere på maskinisten”. En udda vardagsbetraktelse, vad som händer på natten. Som man kan relatera till.

Plåster på såren

Eftersom mitt cupcakes-bak igår failade totalt, så bestämde jag mig för att köpa mig en färdig idag. Det är ju trots allt alla hjärtans dag, eller snarare alla jävla hjärtans dag. Jag har inte mått så bra idag, men efter mitt möte på MISA gick jag och köpa denna supersöta cupcake!

Kärlek till mig själv (alla hjärtans dag, hm) stod ju på listan för vad jag ska göra varje dag som jag och min boendestödjare gjorde i söndags, så det fick bli en cupcake (plåster på såren efter gårdagens fail, som sagt). Jag är inte så mycket för alla hjärtans dag, men att köpa denna cupcake innebar också att jag fick göra något jag tycker är läskigt. Att säga till en person att ”jag vill ha en sån där” tycker jag är jobbigt – jag föredrar mataffärer där man bara lägger upp allt man ska ha på bandet. Nu vet jag att jag klarar av detta i alla fall, även om det blev en del velande fram och tillbaka.

Alla jävla hjärtans dag

Det känns inte bra. Jag känner mig arg, irriterad och nedstämd. Dessutom är det återigen galet stökigt här, efter att jag flippade efter att ha tappat min plåt med nybakade muffins igår.

Idag är det alla hjärtans dag, som är så löjligt överskattad – numera. När jag och mina bröder var små minns jag att vi en gång fick varsinn badkula. Min hade formen av ett hjärta och mina syskon fick andra former på sina, om jag minns rätt. Jag sparade den ganska länge innan jag tog ett bad och använde den. Det är ett fint minne. Idag har jag bara ångest över att den här dagen äger rum – igen.

Nu ska jag snart ta mig iväg på ett möte med en av mina arbetskonsulenter på MISA. Egentligen har jag ingen lust att ta mig ut, men det är säkert bra att komma ut lite.

Extrema svängningar

Jag mår väldigt konstigt just nu. Helt plötsligt började jag headbanga järnet till Ebba Grön-låtar. Sedan började jag sjunga till någon lugn låt. Efter med datorn i knät och läste lite bloggar. Nu känner jag tomheten flåsa mig i nacken. Hoppas att det här ger sig snart. Det känns lite läskigt. Jag är rädd.

Cupcakes-fail

Etiketter

,

Gah, jag är så arg just nu! Jag fick en impuls att jag skulle baka cupcakes och var väldigt peppad på det. Det gick bra att göra degen och ta ut plåten ur ugnen. När jag sedan skulle lägga över dem på gallret gick allt åt helvete. Efter att jag hade lagt över 4 muffins ramlade plåten ner på golvet och resten av dem förstördes.  Först stod jag bara och stirrade – något åt ”driver du med mig?!”-hållet tänkte jag nog. Sedan blev jag förbannad, så nu ligger flera gosedjur och kuddar på golvet. Även fjärrkontrollerna slängde jag i golvet, en kökshandduk, en sådan där handske som är som en grytlapp, en stekspade och så självfallet plåten med alla förstörda muffins. Jag är fortfarande för envis för att ta upp dem. Dessutom finns det ingen ork. Det får vänta. Tur att jag inte hade gjort någon frosting än.

Hoola Bandoola Band – Den jag kunde va

Etiketter

,

Jag vill dela med mig av en riktigt bra låt som är skriven av Mikael Wiehe. Den framförs av honom tillsammans med Hoola Bandoola Band. Låten är tillägnad Björn Afzelius, som även han var med i bandet när han levde. Låten spelades på hans begravning.

Den berör. Det är bara det jag vill säga.

Ont i nacken

Etiketter

,

Jag åkte hem från familjen igår kväll, efter att mestadels ha spelat ”Rock Band” och ”Halo” på xbox 360 med min bror J. Det är inte ofta vi lyckas umgås utan att bråka, men igår hade vi riktigt kul. Jag kom hem ganska sent, sedan några timmar senare somnade jag innan jag hade tagit bort sminket och sådant. Konstigt nog kan jag inte minnas om jag utförde några av mina tvångshandlingar igår ikväll – jag bara somnade. När klockan var kanske 8 vaknade jag och hade väldigt ont i nacken. Jag hade nog somnat på ett konstigt sätt, men somnade om flera gånger efter det. När klockan blev 10:30 gick jag upp och hade fortfarande  väldigt ont i nacken. Antagligen får jag väl bara acceptera att det gör så jävla ont och vänta tills det går över. Suck.

Nu ska jag nog strax gå ut och ta lite frisk luft, men först ska jag dricka upp mitt kaffe. Sedan ska jag äta något innan min boendestödjare kommer.

När stabilitet blir till kaos

Etiketter

, ,

Igår hade jag en trevlig dag med Ylle och B. Vi var hemma hos B – pratade, åt middag, gjorde drinkar. Haha, drinkarna vi gjorde var en ren chansning – äppeljuice och Malibu (kokos-rom). Goda var dem i alla fall. Vi var väldigt flummiga hela kvällen.

Ylle och B ville gå på loppis nästa dag, ganska tidigt. Jag kände att jag inte riktigt var med på det, men sade inget. Sömnen hade inte varit långvarig de senaste nätterna, så jag hade hoppats på att vi skulle sova ut. Vi ställde väckarklockan på 9, eftersom vi skulle vara på loppisen kl 10. Den låg i alla fall ganska nära, så vi behövde inte ta bussen eller så. När det väl var morgon gick vi upp kl 9:15 och åt frukost. Sedan bestämde vi att vi skulle gå 9:50. Innan det skulle vi hinna klä på oss och fixa oss. Sedan skulle vi också ta bort lakan från madrasserna, vilket jag inte hade räknat med. De hann sminka sig och så innan jag hade tagit bort mina lakan och då skulle vi gå. Jag blev smått irriterad och bestämde mig för att sminka mig i alla fall. Sedan efter någon minut började B stressa mig och ropade nerifrån hallen. Jag blev inte klar, eftersom jag blev så stressad. Då faller allt samman. Jag känner mig bekvämare med mig själv om jag har sminkat mig. Det kanske låter lite fjolligt, men då är det. Tyck vad ni vill. Anledningen till att jag drog ut på det var nog också för att jag egentligen inte ville gå på loppis och brydde mig inte heller om att vi skulle komma iväg i tid.

När vi väl hade börjat gå började jag och B bråka. Jag blev väldigt arg och slängde ur mig allt möjligt. Har jag väl börjat bråka är det svårt för mig att sluta. Jag bestämde mig för att inte följa med på loppisen. Det fanns ingen ork till det. Jag kramade dem i alla fall hej då och gick sedan mot tågstationen, med tårar i ögonen. När jag hade lugnat mig lite ringde jag mina föräldrar, så nu är jag hemma hos dem. Det känns skönt att ha pratat lite med dem och försöka tänka på annat. Nu mår jag okej. Jag lär väl kanske behöva be om ursäkt till B, även om jag inte riktigt förstår varför jag ska göra det.

En lugn morgon

Etiketter

, ,

Idag var jag med om något lite smått ovanligt. Jag behövde inte stressa imorse, haha. Det blir alltid så lite tid annars, för att jag inte orkar gå upp när väckarklockan. Nu när jag har fått boendestöd så kan hon ringa de dagar jag ska upp tidigt. Det underlättar både för mitt tvång på kvällarna (med väckarklockan) och dessutom blir man mycket piggare i huvudet om man pratar med någon direkt när man vaknar. Jag vet inte varför, men det fungerar bra för mig. Sedan hade jag mycket tid på mig när jag väl hade gått upp. Jag hann till och med logga in på datorn innan jag sjulle åka. Det kändes riktigt ovant, men ändå skönt att det till och med fanns tid till det.

Det kommer att bli en ganska hektisk dag, tror jag. Jag har precis varit på ett möte på habiliteringen, där vi bestämde att jag ska ha några möten med kuratorn. Vi ska gå igenom papper med alla svårigheter man kan ha när man har Aspergers syndrom och se vad som stämmer in på mig. Jag vet ju en del, men det kan vara skönt att se vad som beror på det och vad som beror på andra diagoser. Det passar ju bra att börja med det nu när jag slutar i gruppterapin (DBT).

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och lyssnar på The Ark. Jag tänkte dela med mig av en av många låtar med dem som jag gillar.

 

Fortsättningsvis ska jag på ett studiebesök med MISA. Denna gång är det på ett bokförlag. Det ska bli kul, även om jag känner mig lite trött i huvudet. Hoppas att vi får prata med någon trevlig människa, så att jag slipper bli på dåligt humör. Jag ska, som jag skrev igår, träffa två kompis. Till sist fick jag tag på den ena kompisen. Då hade jag redan hunnit bli ganska irriterad, men nu är situationen löst. Vi ska ha filmkväll. Det blir nog mysigt.

Nåja, nu är det väl dags att ta itu med saker som ska göras innan jag åker. Äta lunch, packa och diska. Bädda sängen ser ut att behövas det med.

Det här med planering

Just nu känner jag mig väldigt sur. Jag ska träffa två kompisar imorgon. Så är det bestämt i alla fall. En av dem svarar i telefon, men vill att jag ska ringa den andra och  bestämma något. Hon svarar inte. Jag hatar verkligen sådana här situationer. Hur svårt ska det behöva vara att svara i telefon? Jag frågade till och med igår hur vi skulle göra, men då passade det sig tydligen inte ens att komma med något förslag. Just nu känner jag mig väldigt trött på mina svårigheter jag har på grund av Aspergers syndrom, men sedan tycker jag också att andra kan visa lite hänsyn också.

Ni andra med Aspergers syndrom – hur hanterar ni sådana här situationer?

Dikt: Such a beautiful mess

Etiketter

Such a beautiful mess,
an awful success,
behind her eyes,
just a bunch of lies.

Her cheeks are drowned in tears,
can’t escape from all the fears,
her scream – just like a sore from a knife,
the beginning of her own sacrifice.

The land is frost,
all the colors got lost,
the mist is dancing above the night,
if she survive it will get bright.

She is crawling through tears and blood,
even if she always gets misunderstood,
she struggles to the end,
someday her scars will mend.

Känslomässigt kaos

Etiketter

, ,

Igår hade B och jag filmkväll och pratade en massa. Sedan sov hon här. Idag skulle vi upp tidigt eftersom jag skulle på gruppterapi (DBT). Det gick bra under själva terapin. Jag drack en massa kaffe för att kunna hålla mig vaken, eftersom jag sov så lite i natt. När vi slutade gick jag och pratade med en av terapeuterna som leder gruppen, eftersom jag tycker att det ska bli jobbigt att sluta. Nästa gång är den sista gången jag går till gruppen. Någonsin. Det blev till sist så att jag pratade med båda terapeuterna som leder gruppen och sedan fick de mig att skriva ner några färdigheter som jag kan använda för att klara av själva avslutet, så det gjorde jag. Tårarna föll medan vi pratade, ganska behärskat dock. Efter att jag hade gått därifrån kände jag mig väldigt frustrerad, ledsen och ångestladdad.

Jag blev väldigt sockersugen, så jag gick och köpte donuts på vägen hem.

 

Det blev två choklad och en jordgubb. Den ena med choklad åt jag nog upp innan jag  tog bilden.