13 tisdag Okt 2020
Etiketter
Ångest, Depression, Ekonomi, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Publicerad, Socialbidrag, Värdelös, Vox vigor
Ni kan läsa artikeln här och här är originalinlägget
You can read the article at the link above!
18 fredag Sep 2020
Etiketter
2006, Arbetsförmedlingen, Autis, Autismens ansikten, Bara vi står ut, Försäkringskassan, Historier från ett kvinnofängelse, Kajsa Grytt, Neuropsykiatrisk diagnos, NPF (neuropsychiatric diagnosis), Thåström
Jag har fått ont i halsen, som inte gick över under natten. Jag stannade hemma från Dynamo i dag. Jag känner inte jag mår så bra psykiskt nu heller, fast vad ska man göra åt det liksom? Inte spä på det med maxad stress, äcklig mat och diarré…
Just nu gör jag lite arbetsuppgifter hemifrån och hoppas att saker och ting lättar snart. Det har varit för mycket påfrestningar på sistone. En positiv sak är att jag sover mycket bättre när jag har trappat ner Seroquel och bytt till snabbverkande. Alla känner nog igen desperationen när man inte kan sova, men vill inget hellre än att sova som en stock och stoppa in tummen i munnen – suga järnet, eller något.
Förresten – undrar du hur det är att leva i ett samhälle som inte är anpassat efter hur man fungerar? Läs Carolinas artikel, som publicerades i går efter att vi fick beskedet om projektet.
”Bara vi står ut” Lalalalala lalalaaaa
Kajsa Grytt och Thåström levererar, som vanligt.
(har nog delat denna förut, för länge sedan)
17 torsdag Sep 2020
Etiketter
Autism, Avslag på projekt, Ångest, Ekonomi, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Irritation, Kaos, Pank, Projekt Autism, Socialbidrag, Stockholms stad
Det dröjde ett tag för mig att börja skriva i dag, för jag och mina kollegor fick ett pissigt besked på vår projektansökan – det blev alltså ett avslag. Vi har hoppats på det här projektet i minst ett halvår, men överklagan ska in. Temat var kvinnor med autism.
Så jag har i princip bara försökt överleva dagen. Det har varit för mycket känslor och en klump i halsen, ner till hjärtat som bultar lite extra för NPF-frågor – speciellt autism.
Jag svårt att känna orken pulsera, men nu känns det dock lite bättre än för några timmar sedan – när det fått landa. Fast det känns ändå som att någonting har förändrats och det har det visserligen. Anställningen som gav mig motivation, men den försvann med vinden. Vem vet? Det kanske kommer en möjlighet igen. Även om min själ gråter tyst just nu. Jag är trött på försörjningsstöd/socialbidrag. Det går inte runt, men det är inte direkt någon hemlighet här. Försäkringskassan vände mig ryggen, som ni vet.
Jag hoppas att ni har haft en bättre dag än vad jag hade! Hoppas den osade oliver med soltorkade tomater
25 torsdag Jun 2020
Etiketter
2010, Aktivitetsersttning, Ångest, Ekonomi, En plats i solen, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Kent, Oro, Pengar, Socialbidrag, Tystnad
Tystnaden gör mig faktiskt rätt orolig, stressad. Jag har, i stort sett, alltid på något program eller musik när jag är hemma. Tystnaden kväver mig, Äter mig levande. De minuterna när jag har musiken avstängd innan jag ska sova (pga rutiner) vill jag helst inte finnas. Musiken går hela nätterna.
Nu när det är så varmt är dessa minuter extra jobbiga, för då blir jag svettig dessutom. Dessutom är jag så trött på att låtsas att allt är bra. Plus att vissa andra verkar tro det.
Den här dagen har varit smått rörig känns det som. Jag har svängt en del i humöret. Det är jobbigt att vara beroende av försörjningsstöd. Det är som en kränkning, eftersom jag egentligen har rätt till aktivitetsersättning via försäkringskassan. Man känner sig misslyckad. Jag har inte råd att köpa det jag behöver. Nyss tappade jag min kaffekanna till bryggaren i golvet. Jag har inte ens råd med en ny. Hur tror ni det känns att skicka kontoutdrag varje månad plus ansökan, bara för att få pengar för månaden? Vem är jag att klaga? Jag får ju i alla fall några pengar.
10 onsdag Jun 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle
Etiketter
Aggressivitet, Aktivitetsersättning, Autism, Avslag, Försäkringskassan, Frustration, Irritation, Kommunikation, NPF (neuropsychiatric diagnosis), NT, Passiv-aggressivitet, Sociala koder, Tydlighet, Upprörd
Jag känner mig rätt upprörd och irriterad i dag. Det beror nog mest på gårdagen – saker som hände när jag kom hem. En annan sak som är jobbig är att jag fick avslag på aktivitetsersättning IGEN. Försäkringskassan har helt tappat sitt syfte tyvärr. Då talar jag för mig själv och säkert för andra också.
Det känns inte så bra alls just nu. Jag känner mig bara så sur på allt. Ibland känns det som att jag måste anpassa mig efter många andra och de förbannade myndigheterna. Tyvärr är det ett problem med Aspergers syndrom, att man har svårt att anpassa sig. Sedan förstår jag inte varför personer som har problem med något man gör inte kan säga det till mig – utan går runt och är passiv-aggressiva istället. Fan alltså, vad less jag blir. Jag önskar mig mer tydlighet, för vissa signaler från andra går mig helt förbi.
Intressant det här med kommunikation. Det är också det som gör min frustrerad. NT-personer (neurotypiska) har ett helt annat sätt att kommunicera, verkar det som. Vissa människor kan jag omöjligt förstå.
Hur tolkar ni begreppet kommunikation? Vad betyder det för er? Mer intresseväckande – hur uppfattar NT personer med NPF?
15 fredag Maj 2020
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle
Etiketter
Aktivitetsersttning, Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Mamma, Soc, Socialbidrag
Jag har haft aktivitetsersättning sedan jag var 19 år. När jag var 27 år fick jag avslag. På vilka grunder? De säger att de har ändrat sina regler. Det känns som om hela socialförsäkringen håller på att bli ett tickande kaos. För vad gör man när man inte får ersättning från Försäkringskassan och det inte hjälper att överklaga? Man söker snällt försörjningsstöd och går med sitt FK-ärende till Förvaltningsrätten. De avslog mitt ärende också, i för sig. Vi får se vad Kammarrätten säger.
För ett tag sedan skickade jag in en helt ny ansökan om aktivitetsersättning till FK. Då hade jag ett trepartssamtal med handläggaren, mamma och så jag då. Vi pratade i ca 1 timme. Vi säger också att när de postar något så vill vi ha VARSIN kopia. Ett par veckor senare får jag TVÅ kopior av samma dokument från FK. Mamma hade fått dubbelt av något annat. Mamma hittar hur som helst en massa anmärkningsvärda saker i intervju-anteckningarna. Hon mejlar handläggaren och lägger på ett trevligt sätt fram sina åsikter och anteckningarna plus att hon säger ÅTERIGEN att vi ska få varsina dokument vid eventuellt utskick. Då svarar handläggaren att vi hade sagt något annat än vi hade sagt om det där med dokumenten. Hon skickar dessutom svaret på mammas mail BARA till henne och inte till mig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. De kan ju lyssna åtminstone!
Förövrigt så har FK skrivit i ett brev att det förmodligen blir avslag.
Jag läser dagligen om människor som har rätt till olika typer av ersättning som inte får det beviljat. Om frustrerade läkare som ständigt blir ifrågasatta. Vill FK att alla ska bli sjuka?
Vad tror ni?
07 torsdag Maj 2020
Etiketter
Försäkringskassan, Försörjningsstöd, Habiliteringen, Psykiatrin, Socialbidrag, Stockholms stad
Jag undrar varför jag alltid ska behöva anpassa mig efter samhället och inte dem, i alla fall lite, efter mig. Varför är det så komplicerat att få rätt hjälp om man har både en NPF-diagnos och flera psykiatriska diagnoser? Habiliteringen hänvisar till psykiatrin och vise versa. Försäkringskassan hänvisar till försörjningsstöd (soc) och tvärtom. De verkar vilja sätta krokben för mig medvetet, eftersom de inte gör någonting åt problemet. Helt enkelt att vi faller mellan stolarna. Jag är knappast ensam om detta problem.
Habiliteringen har ju som bekant inga läkare. Trots det kan de flesta läkare inom psykiatrin inte tillräckligt om Aspergers syndrom/autism. En del blir feldiagnosticerade och felaktigt medicinerade. Eller som jag – övermedicinerad. För min del handlade det nog mycket om missförstånd i kommunikationen. Min Asperger-diagnos har varit känd sedan 1998/1999 Trots det verkar nästan ingen tro mig. Det är i stort sett alltid jag som måste anpassa mig efter alla andra.
I januari 2019 fick jag avslag på aktivitetsersättning, ett bidrag som jag haft sedan sent 2010. Trots 2-3 överklaganden – ingen ersättning. Sedan, tack vare mamma, vidare till förvaltningsrätten. Där blev det också avslag. Nu ligger mitt ärende i Kammarrätten. Vi får se vad som händer där. Parallellt med detta har jag skickat in en ny ansökan om aktivitetsersättning till Försäkringskassan, men de säger redan nu att det troligtvis kommer att bli avslag. Så jag får väl fortsätta leva på ”socialbidrag”/försörjningsstöd och skicka in mina kontoutdrag varje månad, som som jag vore minderårig. Tack så mycket för det, liksom.
Min praktik får jag inte heller gå till förrän juni börjar på grund av covid-19. Detta har Stockholms stad bestämt. Om man har fått komma till Demokratipiloterna/Dynamo via Arbetsförmedlingen får man gå dit. Hur är det rättvist?
Är det konstigt att jag känner mig mindre värd än andra?
24 fredag Maj 2019
Etiketter
I går fick jag avslag på min överklagan till Försäkringskassan gällande aktivitetsersättning. Fan vad trött jag blir! Så det blir fortsatt försörjningsstöd antar jag…
Min ekonomi är inte säker längre.
Är det någon som är i samma sits eller känner igen sig?
25 torsdag Apr 2019
Etiketter
Medicinkaoset har inte löst sig. Jag har bara fått Theralen utskrivet – det enda lugnande jag vet kan hjälpa mig. Tyvärr så vågar jag knappt ta det. Vet dock inte varför.
Annars mår jag fortsatt dåligt psykisk och är dessutom förkyld (den börjar gå över). Det som nästan är värst är att mina brusreducerande hörlurar är borta. (!!!!!!!!!) Så nu är det ett helvete att åka kommunalt igen med andra hörlurar… Detta var verkligen inte vad ja behövde just nu… Eller någonsin!
Som att det inte räcker med detta. Jag har försörjningsstöd nu, för att försäkringskassan gav avslag på aktivitetsersättning.
Så… Detta är inte ens hälften av det som har hänt bara de senaste månaderna. Jag är helt sönderstressad.
15 fredag Jul 2016
Etiketter
För ungefär ett år sedan var jag inlagd på psyk och då tog de prover på mig. Mitt litiumvärde var för lågt och eventuellt var det därför jag insjukade i ett skov i min bipolära sjukdom då. Dessutom var mina blodfetter höga.
Nyligen har jag tagit nya prover och nu är alla normala! Jag är så himla lättad och glad för det. Under det gågna året har jag förändrat min livsstil en del. Jag har ändrat mina kostvanor till det bättre. I november började jag gymma och det gjorde jag fram till juni i år. Då gick mitt träningskort ut, som försäkringskassan betalade.
Nu har jag inte tränat på över en månad, men i början på nästa vecka planerar jag att skaffa ett nytt gymkort.Tyvärr måste jag byta gym, eftersom det gymmet jag gick på ska renoveras om till 2019.
Än en gång – det känns så himla bra att mina blodfetter nu är normala!
(Plus att jag inte har varit inlagd på psyk på ca ett år!)
01 onsdag Apr 2015
Posted in Just another day
Etiketter
Espresso House, Försäkringskassan, LSS-gruppboende, MISA, Sjukgymnastik, Trötthet
Det har varit mycket att göra i dag. Först var jag på praktiken (biblioteket) och sedan åt jag lunch med personalen. Därefter åkte jag in till stan och gick till min sjukgymnast, vilket gick bra. Sedan mötte jag upp A (stödperson på LSS-gruppboendet) och gick till MISA och hade möte där med en av mina arbetskonsulenter där. Vi redde ut vissa missförstånd, så det känns bättre nu.
När mötena var avklarade tog jag och A varsin take away-latte på Espresso House. Vi gick runt lite på stan och gjorde lite ärenden. På vägen hem köpte jag take away-sushi för att fira att jag äntligen har fått pengar från Försäkringskassan efter att ha fått vänta på det i flera månader. Jag är så lättad!
Jag kom hem sent i dag med. Som i måndags och i går. Efter 18 alla dagar. Fast i morgon kommer jag hem direkt efter praktiken. Nu är jag trött.
Nu är det kväll, så sov gott allihopa!
(I dag är det första april och jag totallurade lillebror J!)
Yolanda and her creative scream 