Etikettarkiv: Stockholms stad

Vitt smuts mot vinterhjälp

02 tisdag Feb 2021

Posted by in Aspergers syndrom, MISA

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Snö, glitter, istappar. Smuts, avgaser, rop på hjälp… Tystnad. Skär genom minusgraderna. Tårar. Existens.

Den här dagen har varit smått rörig. Mitt dåliga lokalsinne äter upp en arbetsuppgift. Måendet hos mig och kollegor har inte varit toppen. Det lossnade lite i slutet av arbetsdagen. Fast jag vet och förstår verkligen att om man har någon personlig röra just då – det går nästan alltid ut över jobbet och andra. En positiv sak med sådana här saker är att man lär känna varandra bättre, eller – andra sidor av samma person. Jag tycker att det är viktigt att man pratar om sådana här saker.

När jag hade slutat för dagen på Dynamo var jag på möte på MISA, för att uppdatera genomförandeplanen. Vilka mål jag har med praktiken och så vidare, som de anställda på MISA ska visa upp för deras arbetsgivare.

Mer krångel med ekonomin

08 torsdag Okt 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Samhälle

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , ,

Den här dagen har varit bra, efter omständigheterna. Morgonen var aningen stökig. Sen runt lunchtid ringde den nya chefen på LSS-boendet, där jag bor alltså. Vi har knappt pratat innan och hon börjar direkt prata om att jag måste betala av på två hyror från 2019 (som är obetalda från mitt förra boende, som drivs av samma företag). Den förra chefen hade sagt en summa och den chefen jag pratade säger en annan – mycket mer också. Annars blir det Inkasso. Jag har knappt råd att leva som det är. Anledningen till att det fortfarande finns två obetalda hyror är avslaget från Försäkringskassan och soc långsamma handläggning av mitt ärende. Jag var ju ett par månader utan pengar. Då behövde jag prioritera mat. Sedan var jag tvungen att fråga henne varför hon pratade med mig som om jag var ett barn. Då blev hon tyst. Hennes attityd kändes nedlåtande.

Som sagt, annars har dagen fungerat. Dock måste jag få iväg ett mail till den där chefen. Jag mår kanske inte så bra, men jag stänger av – vilket har blivit automatiserat. Jag känner mig nog egentligen lite förvirrad.

Hur har ni haft det under dagen?

Avslag / The rejection

17 torsdag Sep 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, Fördomar / Stereotypes, NPF (neuropsychiatric diagnosis)

≈ 14 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Det dröjde ett tag för mig att börja skriva i dag, för jag och mina kollegor fick ett pissigt besked på vår projektansökan – det blev alltså ett avslag. Vi har hoppats på det här projektet i minst ett halvår, men överklagan ska in. Temat var kvinnor med autism.

Så jag har i princip bara försökt överleva dagen. Det har varit för mycket känslor och en klump i halsen, ner till hjärtat som bultar lite extra för NPF-frågor – speciellt autism.

Jag svårt att känna orken pulsera, men nu känns det dock lite bättre än för några timmar sedan – när det fått landa. Fast det känns ändå som att någonting har förändrats och det har det visserligen. Anställningen som gav mig motivation, men den försvann med vinden. Vem vet? Det kanske kommer en möjlighet igen. Även om min själ gråter tyst just nu. Jag är trött på försörjningsstöd/socialbidrag. Det går inte runt, men det är inte direkt någon hemlighet här. Försäkringskassan vände mig ryggen, som ni vet.

Jag hoppas att ni har haft en bättre dag än vad jag hade! Hoppas den osade oliver med soltorkade tomater

Extrema dippar får botas med Loka crush (när inte kaffet gör sitt)

04 tisdag Aug 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Sådant som är gott - Good food

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Den här dagen har hittills varit väldigt upp och ner. Precis innan lunch började jag må väldigt dåligt, men det varade inte så längre. Jag kände mig frustrerad och bortkopplad från verkligheten. Var näst intill okontaktbar. Tur att det släppte efter en stund. Fan, vad jag stör mig på när det händer…

Nu är jag hemma, men snart ska jag möta upp mamma. Vi ska köpa nya fotledsstöd, som jag har fått beviljad från soc/försörjningsstöd. Lämna in kvitto, så får jag bistånd.

I väntan på att gå iväg bjuder jag på när jag inte orkar hämta ett glas/kopp för att dricka Loka Crush…

thumbnail_IMG_20200804_153522

Äh, peace out liksom.

Nederlagsdag

25 måndag Maj 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, MISA, Samhälle

≈ 9 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Jag känner mig väldigt irriterad i dag. 2 personer har hört av sig i dag, för att de vill ta en promenad. Varför hörde ni inte av er i går eller tidigare? Inte nog med att jag inte kunde somna i går förrän efter ca 2,5 timmar.

Min hjärna slutar i princip att fungera om jag blir för stressad. Ibland räcker det med lite stress. Alla jag har kontakt med verkar inte kunna lägga på minnet att det inte fungerar för mig att boka in en aktivitet samma dag som den ska ske. Jag känner mig ledsen, förbannad, frustrerad och ångestladdad. Det går inte att fatta beslut då. Mest arg blir jag nog på mig själv att jag inte kan bestämma mig.

Ibland blir jag så less på hur jag fungerar, men främst på att personer i min omgivning inte alltid förstår – verkar det som.

En sak som får mig att koka över är att Stockholms Stad funderar på att förlänga beslutet om att man inte får vistas på praktik, daglig verksamhet osv. Först var det tom 31 maj, vilket hade betytt att jag bör ha fått gå till praktiken på måndagen dagen efter. Nu vill de förlänga beslutet. Jag känner mig kontrollerad. Kanske låter jag självisk, enligt någon, men det är så här jag känner. Stockholms Stad kunde väl i alla fall ha kommit med beslutet innan, så att man inte får falska förhoppningar.

Nog behövde jag skriva detta, för mitt eget välmående. Rensa hjärnan, ungefär.

Är jag så värdelös som samhället vill att jag ska vara?

07 torsdag Maj 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Habilitering, Psykvården - Psychiatric care

≈ 50 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Jag undrar varför jag alltid ska behöva anpassa mig efter samhället och inte dem, i alla fall lite, efter mig. Varför är det så komplicerat att få rätt hjälp om man har både en NPF-diagnos och flera psykiatriska diagnoser? Habiliteringen hänvisar till psykiatrin och vise versa. Försäkringskassan hänvisar till försörjningsstöd (soc) och tvärtom. De verkar vilja sätta krokben för mig medvetet, eftersom de inte gör någonting åt problemet. Helt enkelt att vi faller mellan stolarna. Jag är knappast ensam om detta problem.

Habiliteringen har ju som bekant inga läkare. Trots det kan de flesta läkare inom psykiatrin inte tillräckligt om Aspergers syndrom/autism. En del blir feldiagnosticerade och felaktigt medicinerade. Eller som jag – övermedicinerad. För min del handlade det nog mycket om missförstånd i kommunikationen. Min Asperger-diagnos har varit känd sedan 1998/1999 Trots det verkar nästan ingen tro mig. Det är i stort sett alltid jag som måste anpassa mig efter alla andra.

I januari 2019 fick jag avslag på aktivitetsersättning, ett bidrag som jag haft sedan sent 2010. Trots 2-3 överklaganden – ingen ersättning. Sedan, tack vare mamma, vidare till förvaltningsrätten. Där blev det också avslag. Nu ligger mitt ärende i Kammarrätten. Vi får se vad som händer där. Parallellt med detta har jag skickat in en ny ansökan om aktivitetsersättning till Försäkringskassan, men de säger redan nu att det troligtvis kommer att bli avslag. Så jag får väl fortsätta leva på ”socialbidrag”/försörjningsstöd och skicka in mina kontoutdrag varje månad, som som jag vore minderårig. Tack så mycket för det, liksom.

Min praktik får jag inte heller gå till förrän juni börjar på grund av covid-19. Detta har Stockholms stad bestämt. Om man har fått komma till Demokratipiloterna/Dynamo via Arbetsförmedlingen får man gå dit. Hur är det rättvist?

Är det konstigt att jag känner mig mindre värd än andra?