05 tisdag Okt 2021
02 lördag Okt 2021
Flimrande partiklar mot molekyler utan botten
Penseldrag, yttranden, lerans existens
Kulört himmel, gnistrande frågor
Blodröda streck mot en ledsen gata
parkbänk i gråskala, håglös flaska bultandes mot grus
natten ligger, viskandes, längs hinnornas metall
Medan daggkåporna dansar sömnens vals
staden ekar i cirklar, reflekterar där.
29 onsdag Sep 2021
Väggen bredvid, utan hopp
gradvis en viskande flopp
när kvävda skrik tystnar,
kan vi påminna – diffust – om systrar,
panikslagen oron jagar – frenetiskt, påminnelsen om ett mönster
sammanflätade gnistor – fimpar aska genom fönstret
grådaskiga tårar, med en gnutta svart rinner i medvetande – likt en giftig sörja
min mentala – frustrerade, färglösa – vandring kan nu börja
28 tisdag Sep 2021
25 lördag Sep 2021
23 torsdag Sep 2021
Rosa skuggor längs flykträdda väggar
Kulörta viskningar mot tårögd metall
Avdunstade skrik bland tomma ark
Stela hårtestar mot emotionella ögonfransar
Andetag i gråskala formar noter, svaga för verkligheten.
När natten förblir frostig, öde, färgsprakande.
21 tisdag Sep 2021
Posted in Kreativitet / Creativity
Parkbänkarna gråter ensamhet
tunnlarnas eko samlas på hög
cirklar, pölar, hål – dilemma
gnistrande bris, tomma spår
luften bultar, som bubblor i skyn
klotet lämnar en stråle, mot isande dagg
regnbågen lämnar en gnutta förtvivlan
till skuggan faller längs hopplösa skrik
fallna träd ropar dystert på hjälp,
då den trista barken nekar
vinden griper tag om kaos
där viskningar inte hörs
valörerna tar över.
Då de stirrande kreationerna från stugan runt hörnet
sagt sitt.
15 onsdag Sep 2021
Gatlyktornas vals, krampar
den skrikande berusades spyor
gnistrar på stadens gator,
med bitter eftersmak
Pulsen – baren i gatuhörnet
dansar kritiskt, utan hejd
påminnelsen av ensamhetens explosion
reflekteras i en bitter pöl
i gatans lortigaste skrymsle
Tunna strimmor av gul, orange, röd
mot frostiga gator- och emotioner
mumlet inombords, ekots konsekvenser
trappan ner mot tunnelbanan, mot ett ångrat skoinköp
fladdrar mer mot perrongen
I hopp av flykt
14 tisdag Sep 2021
Skåror i rastlösa, nedtrampade löv
celsius åker nerför ledsna träd
orange regndroppar ekar längs
en för tunn halsduk, mot
distraherade termosmuggar
mörka moln refekteras
i gulnande vattenpölar
en gnutta frost mot
metalliskt avfall
under ytan, ropar
Röda, viskande löv
som gjort avvaktar
i lekparker fyllda av känslor
starka, som speglas
i berörd koda, stilla väntande
Tända ljus glittrar runt hörnet
Gatulyktor utstrålar falsk säkerhet
Våra telefoner skriker ensamhet
just när emotionerna speglar
morgonens dagg.
13 måndag Sep 2021
Färgstarka noter, med spår av kol
tysta lampors frustration
fönstret på glänt, mot en sned vy
spetsiga attityder hörs från gatans vila
precis som en instrumental klang
slår om till en hårdare ton, stilrent
där röster skär genom vibrationer
där nyanser är mer än valörer
fast hoppet finns där
Där gnistrande proportioner
mot perspektiv, som ekar i minnet
10 fredag Sep 2021
Violetta viskningar, genomskinliga
Tomma fotspår genom en gnistrande stad
Oroliga moln stirrar mot metalliska
Resonansen från bortglömda barer
Gråskalan ger höghusen perspektiv
asfalten formar vår vardag
Molekylerna står, blankt – ser på
spillror av kritor, stelnar
leran skriker mot rött
När känslornas kvalité fryser till is.
07 tisdag Sep 2021
Tystnaden vandrar, disträ, genom dryg asfalt
tankar, en bubbla av inre skrik
tegelröd ovisshet rör sig genom staden
blått hav exploderar, detaljerat – ur enstaka perspektiv
filosoferna bråkar, längst gnistrande hopp – mot hörnet
ytliga fraser utbyts av det som finns kvar av vattenfallet
tunna, viskande musiker ekar i tunneln – kaotiskt, fallande, likgiltigt
explosionen av kulörer reflekteras av ängen – täckt av gyttja
Genom den metalliska grinden tar valörerna över
perspektivlöst.
01 onsdag Sep 2021
Droppar av avgasar längs de målade strecken
vita, tårfyllda, stirrande
doften av städer, lämnade åt ödet
nyanser av toner, en harang
lämnad åt grusade frustration
där diabilder flyr förbi näthinnan
tills skräpets avdunstade skrik
fryser till is, pölars stank
För att detaljer viskar mig till sömns.
28 lördag Aug 2021
26 torsdag Aug 2021
persienner, gnistrar mot integriteten
stadspulsen viskar utanför
skär mot normaliteten
höghusens fasad i valörer
nyanser väntar runt hörnet
fast grusade tar över hela köret
tårar vill pressas genom vrår
gatulyktorna lämnar även de – spår
fast samhället är som det är
på mig det tär.
30 fredag Jul 2021
Stjärnorna, som gnistrande metall
trycket, som naglar mot flagnad hud
höghusen – pärldroppar, viskande, frustrerade
persiennerna vilar i kontrasten till pulsen
dova röster längs skrikande gator
stadens blick mot molnens avdunstande krig
byggnadsställningens långsamma gestalt
våt, orolig asfalt – övervakad av avdankat klotter
ekot från en likgiltig stad.
09 fredag Jul 2021
22 tisdag Jun 2021
Pärlor mot
rinnande skrik
av banbrytande panik
andetagen gråter
celsius grillar
genomskinliga droppar
medan det inombords fryser
en mörkgrå rysning
bland bortglömda
När hinnan är är konstant, ekande
bultande, pulserande
Instängd.
09 onsdag Jun 2021
Daggen, pärlor, liv
vinden, blödande tankar
höghusen – mot mig
konkretiserande av splittrade
Gångtrafikanter, gatan får puls
balkongerna stirrar tomt
svartmålar, viskar
Som om ingenting hänt.
Tom bubbla, för mycket content
lösa explosioner, vinrött
Gatan trycks ihop, som om ingen var där.
08 tisdag Jun 2021
Droppar, celsius, pulserande skrik
blåst, hjärnexplosion, hjärtformat
rött, vinden sjunger – höghusen!
ett unket skrik, där – allt tystnar
När du tar fram nyckeln till din port
kyrkklockorna dunkar
i takt med dina andetag
ekot skriker
… Och natten blir gryning
Himlen väser vart du trodde du var på väg
... asfalterande droppar mot en ledsen balkong – av metall, men så detaljrik.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.