Pulserande stjärnfall

Gråtande gatlyktor

Vattenpölar av glas

Droppar av metallisk glans

Siluetter dansar, spatserar

Längs dimmans skrik

Där gnistror viskar

Via ådror av sav.

A word in a broken diary

lonely, behind shadows, exhausted

A leaking pencil,

drawing another

but it ends in a whisper

towards another

transparent shyness

filterless.

Natten målar kulörer

Kolkritornas vassa hopp

Stjärnornas strimlor, bortom

Dova ljud mot änglarnas vals

Vinklar, bokstäver, perspektiv

Sköra som trådar

Längs nålens tårar

Drypande.

Frustrationens pulserande slag

Skrikande, bultande, sipprande

Gestalter, konturer, höghus

Längs hoppets stämma

Penseldrag – tysta, linjära, undrande

Inside an departing train, slowly silver

Broken stories from far away

but even so close – like a scream beyond

Wings of social codes – along with a surface

freezing, empathic, bloody diffent

transparency within

a tired voice of sorrow.

Som elektricitet – dov, blixtrande, droppande

Skuggade ledningar mot genomskinlighet

Skarpa kontraster genom djupet av rör

Drypande tegel, dunkar längs fasaden

Bakom distraktionens skugga

Där hårtestar vilar mot stötar av sår.

Tårar

längs bruten tågräls

elektricitet – svag – bakom himlens hinna

ord skär mot smaragd, ekon bortom allt

yttrandets kraft gnistrar mot skuggan på den gatan

den som lämnat spår efter droppar av asfalt