Farfar. Många minnen. Barndomens sommar. Gotland. Din moped. Jag bakom. Mitt hår fladdrar i vinden. Fast… Nu finns du inte längre. Bara i våra hjärtan.

Minns du den gången jag råkade sparka någon boll, så att vingen på din och farmors lilla väderkvarn gick sönder? Eller när jag spelade fotboll med resten av familjen och råkade träffa ditt växthus? När du lärde mig mig kasta varpa? Alla gånger vi spelat kubb i er trädgård? När du och farmor mötte upp oss med, då vi seglade runt Gotland. I varje hamn var du och farmor där Du gjorde en bur till mina kaniner, Vitamin och Lilleskutt.

Minns du?

Jag kommer alltid minnas dig, Precis som luftens andetag i Tofta. Kanske kommer din siluetts vind vila längs Gotlands länsvägar.

Dina verktyg, din lie

sockerbitarna i ditt kaffe

falukorven på din macka

snickrat med dina handtag

inoljat med omsorg

nyckelharpans sista toner

bussen har sått sitt sista stopp.