Direkt efter att jag hade ätit frukost tog jag mig iväg till gymmet för första gången på ca 2 månader. Jag kunde självklart inte gå dit när jag hade symtom på covid-19. Det gick helt ok. När jag var hos sjukgymnasten senast så pratade jag med henne om att börja gå till gymmet igen. Då bestämde jag mig för att jag går dit lördag eller söndag. På onsdagar tränar jag hos sjukgymnasten. Träningen är mest inriktad på att stärka mina knän och mina fotleder, som är överrörliga. Det blir främst cykel, crosstrainer och några övningar för benen. Om jag vill köra något mer så får det bli så.

Det kändes som evigheter tills jag somnade i går, men det gick till slut. Hur sov ni? Jag känner mig… Jag vet inte. Ibland vet jag inte hur jag mår. Det är en konstig, odefinierbar känsla. Hur känns det när man mår bra? Hur ska det kännas när man mår dåligt? Hur känns ett normaltillstånd?

Frustrationen skriker det undermedvetna

Andetagen försöker hinna i kapp med tankarna

hjärnans information till kroppen, förgäves

Kropp och själ ska samexistera 

istället skriker som på hjälp, som ett tyst larm

från botten av det som var