Under natten sov jag. Mer än tillräckligt. Vakenheten är ett faktum, men kroppen är helt slut ändå.

Snart är det kväll och efter det – natt. Det skrämmer mig lite, för jag vet inte om jag får sova. Att gå och lägga sig för att sova är lika med ångest – för mig. Först är det alltid tvångstankarna/tvångshandlingarna som stressar upp mig, samt att jag är överdrivet rädd för att försova mig – vad jag än ska göra. Jobb, möten, träffa någon. Sedan, när jag väl ska sova, kommer massa specifika tankar på trauman som jag varit med om. Det är också på grund av allt detta, som jag blir så psykiskt utmattad av att värmen kommer – då blir jag bara mer stressad.

Det kan vara så att jag är allergisk mot värme, eftersom jag får utslag/eksem. Är det någon som är allergisk mot värme som läser detta? Berätta gärna hur det yttrar sig för dig!