I dag var jag helt slut när jag kom hem. Jag kände mig vinglig, mer än vanligt. Stress-ryckningar på ögonlocken och på kinderna. Fast jag är ändå nöjd med dagen, även om det var mycket upp och ner. Att jag tog mig igenom den.

Att jag inte gav upp och åkte hem.

Den där stressen – när man har Aspergers syndrom. Mycket folk, sorl, intryck, social kompetens. Man får öva.

Så socionomdagarna – nu ska jag sova och i morgon är det dags igen. Jag har vilat nu under kvällen. Det ska fungera.