02 torsdag Apr 2020
Jag jobbade hemma i dag, eftersom jag har symtom covid-19 och vill inte smitta andra. På förmiddagen var jag otroligt ledsen och frustrerad. Det gick inte att komma in på bokförlagets drive och mina anteckningar för research var på kontoret. Det blev totalt kaos i mitt huvud och det tog ett tag att lugna ner sig.
Det är jobbigt när saker blir annorlunda. Då fungerar jag inte riktigt. Eller inte alls.
11 lördag Jan 2020
Etiketter
Jag bör ju vara lättad för att det förbannade jippot som är jul, mellandagarna och nyår, är över…
Det är jag.
Dock ökar oron över vad som skall hända härnäst. Allt kaos äter upp mig inifrån.
Det var bekvämt att vara utomlands i ca 1 vecka, för att undvika att riktiga verkligheten skulle bli för tydlig
11 onsdag Dec 2019
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Det känns som att det är ett gråsvart moln med mig vart jag än går. Som äter upp allt som är åtminstone lite ljust.
Min högra fotled är fortfarande svullen. Jag var på en närakut i fredags efter ett besök på vårdcentralen. I går trampade jag snett dessutom.
Tvångssyndrom är ett helvete. Apropå ingenting…
30 måndag Sep 2019
Etiketter
I dag var jag på ett möte som rev upp någonting i mig. Tårar. Ångest. Avskärmad.
Ett tag kände jag mig sliten i stycken
10 lördag Aug 2019
Från att jag vaknade har det bara svämmat över med kaos-känslor. Ångest, tomhet och ännu mer ÅNGEST. Det har hänt lite grejer som jag är irriterad på. Oftast brukar jag gå till gymmet och träna efter frukosten, men i dag tog mer än en timme att ens gå upp ur sängen.
Senare kom jag ut på en promenad med en i personalen i alla fall. Jag har varit tvungen att acceptera läget som det är i dag, så jag spenderade ett tag med att läsa.
Det blev helt enkelt för mycket i dag, men jag får väl hoppas på i morgon…
04 torsdag Jul 2019
Jag känner mig irriterad just nu. Nu känner jag mig osäker. Mamma läste på nyheterna att det kan bli svårt att få tag på litium ett tag framöver. Panik! Det är en så himla viktig medicin för mig. Det här är ju inte första gången detta år som en medicin försvinner fån marknaden. Som ni vet så var det samma sak med anafranil för några månader sedan. Fan vad irriterad jag blir… Hoppas att detta löser sig!
Sedan stressar ekonomin mig som … Jag vet inte vad. Denna osäkerhet som försörjningsstöd ger.
Jag försöker ständigt att trycka bort denna förbannade ångest och gör allt för att den inte ska ta över.
21 fredag Jun 2019
En grupp människor. Ekot. Pratet. Det värsta: Småpratet. Molnen seglar förbi, men i själen gör det ont.
Jag har svårt att umgås med mer än en person. Det krävs för mycket energi och fokus. Om jag böjar dagdrömma mitt i en konversation bara för en kort stund, så är jag ensam. Det skaver. Då existerar jag bara i en bubbla. Stress. Ångest. Inre skrik. Jag vill skrika och gråta rakt ut, men det går inte.
Ensamhet för mig handlar om att jag känner av den starkt bland flera människor, men inte så mycket när jag umgås med EN person. Om jag sitter och pratar med en vän och någon annan plötsligt kommer in i samtalet – då känns det som att det är kört. Det är lite annorlunda med familjen, eftersom jag är så van att umgås med dem.
17 måndag Jun 2019
Etiketter
Jag känner ofta en inneboende frustration. Över vad, undrar i kanske? Över allting, säger jag då. Att inte alltid få rätt hjälp inom psykiatrin/habiliteringen, som exempel. Över att inte alltid bli förstådd.
Jag lever alltid i ett känslomässigt kaos. Att aldrig veta riktigt exakt vad jag känner eller varför. Mår jag bra eller dåligt? Eller någonting mitt emellan? När skriker ångesten inombords? Har jag fysiskt ont någonstans? Vad kommer alla blåmärken i från? Varför har jag ett rivsår på kroppen? Varför kollar alla på mig? Vad har jag gjort för fel? Varför svarar inte personen direkt när jag skickar sms:et. Jag kan kolla på så här hur länge som helt…
Frågorna är alltid fler än svaren…
Är det bara jag som tänker så här? Let me know!
25 torsdag Apr 2019
Etiketter
Medicinkaoset har inte löst sig. Jag har bara fått Theralen utskrivet – det enda lugnande jag vet kan hjälpa mig. Tyvärr så vågar jag knappt ta det. Vet dock inte varför.
Annars mår jag fortsatt dåligt psykisk och är dessutom förkyld (den börjar gå över). Det som nästan är värst är att mina brusreducerande hörlurar är borta. (!!!!!!!!!) Så nu är det ett helvete att åka kommunalt igen med andra hörlurar… Detta var verkligen inte vad ja behövde just nu… Eller någonsin!
Som att det inte räcker med detta. Jag har försörjningsstöd nu, för att försäkringskassan gav avslag på aktivitetsersättning.
Så… Detta är inte ens hälften av det som har hänt bara de senaste månaderna. Jag är helt sönderstressad.
16 tisdag Apr 2019
Etiketter
Det känns som att jag lever i kaos nu. Bland annat för att jag måste ha en annan medicin än Anafranil som antidepressiv just nu. Tyvärr så verkar den inte ge någonting allt. Jag har en ständig ångestklump i magen och tvångstankarna ökar. Dessutom känner jag mig mer misstänksam…
Problemet är att min läkare är tjänstledig hela april. Jag ska försöka ringa mottagningen när de har telefontid.
Hoppas ni mår bättre än jag
15 måndag Apr 2019
Etiketter
Jag orkar knappt med min ångest längre. Den äter upp mig inifrån och fan heller jag blir lämnad i fred…
Låt mig vara!!
07 söndag Apr 2019
Posted in Hälsa / Health, Träning, Vackert - Beautiful
Ok, tråkigaste rubriken ever. Anyhow…
Jag var på promenad, men blir som vanligt (nu för tiden) förföljd av ångesten. Den äter upp mig inifrån.
Tur att det är någon slags poesi som avhjälper förbannad oro
I stort sett resten av dagen har jag har jag kollat på Orange Is The New Black (förutom hemma-yoga efter promenaden). Självklart ur denna koppen som jag fick av pappa. ♡ Han och mamma kommer att vara utomlands i ca 3 veckor från och med i dag. Mer en hyllning, för han fyller 60 år under tiden de är borta.. ♡
30 lördag Mar 2019
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Under dagen har jag knappt känt något annat än oro som har lett till ångest.
Jag tränade hemma när jag vaknade. Det har dock inte alls fått mig att må bättre. Tårarna har runnit. Tur att jag inte vaknade så tidigt, så att det hade blivit mer långdraget. Nu ska jag som tur är sova, så att ja slipper denna dag. Jag orkar bara inte med detta.
I morgon ska jag promenera med mamma och pappa. Det ska egentligen bli skönt att komma ut, även om det inte känns så just nu.
Hoppas ni hade en bättre dag än jag. ♡
11 måndag Mar 2019
Jag känner mig så trött och stressad. Har haft fullt upp hela helgen och samma gäller i dag. Dessutom sov jag inte så bra i natt och skulle upp halv åtta. Kl 10 var det yoga, så det var värt att gå upp!
Nu sitter jag i ett rum på MISA. Jag (och en av mina arbetskonsulenter på MISA ska följa med som stöd) ska åka på en 2-timmars utbildning i Södertälje. Det blir spännande! Jag hoppas att energin räcker till.
07 torsdag Mar 2019
Det har varit väldigt jobbigt känslomässigt under dagen. För det första har jag varit väldigt trött, trots 9 timmars sömn. Jag vaknade efter 8 timmar och sov 1 timme till. Sedan hade jag och K en sak att fixa. Lite papper och så. Sedan vilade jag i någon timme innan jag åkte till stan.
Jag och mamma var på ett möte på habiliteringen med en logoped, som jag har träffat en gång förut. Nu var det dags igen efter två inställda möten. Detta möte gick väldigt bra och vi var nöjda.
Efter mötet gjorde jag och mamma en massa skit kort sagt. Inga detaljer nämns.
På väg hem mådde jag skit. Trots allt fick jag städat med hjälp av en riktigt bra personal när jag kom hem.
Vi hörs ♡
11 söndag Nov 2018
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Sedan vi hade avslutningsfest med produktionsteamet har jag inte mått bra. I går varjag bara vaken i 8 timmar, för att sedan sova 14 timmar till i dag. Under dagen har jag mest känt mig trött. Jag tog med gymväskan till stan och hade tänkt träna innan jag åkte för att fira fars dag med familjen minus J. Fast det blev ingen träning…
Hoppas att jag mår bättre i morgon. Mår skit…
18 tisdag Sep 2018
Det jag pysslar med nu, i alla fall i morgon samt på torsdag, är hemligt. Jag nämnde det i något av mina senaste inlägg. Så kul är det i alla fall!
Dagen har inneburit rastlöshet – kan knappt sitta still på tunnelbanan. Mycket känslor av kaos och utelämnad åt ödet om man säger så. Om jag ens tror på ödet. Vet ärligt talat inte…
Det är någonting inom mig som måste ut. Något känslomässigt som suttit i bakhuvudet för länge… Som jag inte känt att jag kunnat prata om. Mycket. Ångesten sliter mitt psyke i stycke ibland.
05 onsdag Sep 2018
13 måndag Aug 2018
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Etiketter
Senaste veckan (kanske innan också) har jag inte mått så bra. Jag har stundvis varit väldigt deprimerad. I dag är jag inte så nere, men arg och frustrerad däremot. Jag mår inte bra nu heller, men jag kan i alla fall prata. Om jag är för nere klarar jag knappt av att prata och förklara hur jag känner. Därav min frånvaro här.
04 måndag Jun 2018
Etiketter
Alkoholmissbruk, Anorexi, Ångest, Bipolär, Självskadebeteende
I dag var det 8 år sedan jag tog studenten. Det är dock inte kopplat till några bra minnen…
Det sista halvåret på gymnasiet hände det väldigt mycket. Jag missbrukade alkohol, hade anorexi, led av ångest dagligen, hade ett självskadebeteende och fick mina första bipolära skov. Vid sidan av detta hade jag ju skolarbetet. Eller man kanske ska säga tvärtom. Alltså att jag hade mina psykiska problem vid sidan av skolan. Kruxet var att inte blanda ihop dessa.
Lärarna på gymnasiet oroade sig. Mina föräldrar likaså. Jag flydde ständigt hemifrån på klubbar eller så åka jag pendeltåg/tunnelbana bara för att fly allt. Ena dag dök jag upp i skolan i skinnkjol, nätstrumpbyxor, urringat och sminkad. Andra dagen kom jag i mjukisbyxor och utan smink. Jag fick ofta blandskov. Det betyder att jag var manisk och deprimerad samtidigt. Jag rullade mig i snön nästan naken och hoppades nästan att någon skulle se.
Den 2 januari 2010 gick jag ut på krogen med två vänner. Jag tog vid den tidpunkten två olika sorters psykofarmaka. Jag drack massor av cider och shots. Sedan minns jag knappt någonting mer. Tydligen blev jag utkastad. När vi skulle hem ramlade jag ner för en brant rulltrappa. Jag åkte polisbil till Maria Ungdom. Dagen därpå var jag för full för att andas i alkolås. Stora delar av min kropp var täckt med blåmärken.
Utöver denna händelse har det hänt massor av händelser som påminner om denna mer eller mindre. Det blev även några turer på slutenpsyk. Bara under detta halvår. Mot slutet av min sista termin på gymnasiet var jag väldigt utbränd och ville egentligen inte leva.
Hela sommaren låg jag hemma i sängen mest. Jag åkte in till stan på behandlingar ett par gånger i veckan.
Trots allt detta gick jag ut gymnasiet med VG i snitt på bekostnad av min mentala hälsa.
DÄRFÖR mår jag inte toppen så här års. Sår som kanske aldrig läker.
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.