Kvällen viskar, kritan mot verkligheten…

Den här dagen, som de flesta andra torsdagar – tenderar att gå i ett. Jag kommer hem från jobbet, sedan har jag städning tätt in på. Ibland kommer maten jag beställt just den här dagen också. Fast det får gå – det är bara en gång i veckan. Jag trodde också att jag hade beställt maten till i morgon, men upptäckte att jag hade fel.

Jag kände mig påverkat av ett trauma ett tag under dagen. Det handlade mer om ensamhet. Små detaljer som blir enorma. På något sätt lyckades jag släppa/förtränga det, för att jag var tvungen att orka med annat. Byta fokus.

Snart måste jag sova, för jag börjar lite tidigare i morgon.

Det blev verkligen allt i ett. Torsdagar mumlar väl viss frustration, trötthet och ptåvingad envishet.

Jag sätter punkt här.