
Vad är det första ni tänker på när ni tänker på ljus?
För mig är det att få göra med jag vill – igen. Som jag vill. Att ha möjligheten.
06 tisdag Apr 2021
Posted in Samhälle
24 onsdag Feb 2021
Posted in Citatens skuggor / Shadows of quotes, Samhälle
Etiketter
2005, covid, Du & Jag Döden, gatlyktor, Kent, Klåparen, ljus, Mörker, Poesi, Poetiskt, Skymning, Stockholm
Stan ligger öde, men alla kör på som vanligt. Covid är lite som en stalker, som går över gränsen.
Och så blinkar det till
Och de tänder alla ljus
Du var ensam när du kom
Och du är lika ensam nu
Och så släcker de ner alla gator alla hus
Och när staden ligger tom inser du
Att det är så ditt liv ser ut
Och allting är som förut
~ Kent (2005)
En del textrader är totalt tidlösa. Som ett eko, som förändras. Fast det behövs självfallet ny musik ändå, men man undrar ju när man hör Kent. Skämt åsido, eller ja…. Alla har olika smak.
I dag är det onsdag, vilket betyder att jag är ledig från Dynamo. Jag körde ett träningspass i början av dagen. Nu beskådar jag ett skymmande Stockholm. För i kväll. Det skymmer säkert i morgon kväll också. Alltid, fast man vet inte – egentligen.
Gatlyktorna. En poetiskt klang. Kanske för att de är lite smutsiga, men lyser ändå upp för människor som går förbi. De lämnar ingen helt mörk. Jag känner mig mindre rädd när går ut i mörkret. På väg hem. Ett, inbillad, flåsande andetag. I en nacke som ändå inte finns. Natten är vit. Mörkret – symboliserar den att vi ska supa bort den? Hypotetiskt. Jag vet inte.
Man vet aldrig hur morgondagen ska bli., Förmodligen som en vanlig dag i just ditt liv, men det kan hända vad som helst. Någonting, som förändrar livet. Till det bättre. Eller som gör att du vill slita sönder allt. Hur ska man veta?
18 torsdag Feb 2021
Etiketter
Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo, Kö, ljus, Nine Inch Nails, Oro, Rökelse, Själv, Trött, Trötthet, VIla
Tröttheten har tagit över större delen av dagen och det är skönt att ha det mesta avklarat. När jag säger ”det mesta”, så menar jag att alla rent fysiska måsten, som städningen, är avklarade. Det är väl mer psykiska hinder´, ångestmoment, som klänger sig kvar.
Det som har varit mest påfrestande i dag är att jag känner att det inte har funnit något utrymme till att vara själv och vila. Jag hade behövt verkligen behövt det i dag. Det känns som att det bara har kryllat med folk precis överallt. Sedan var jag tvungen att handla lite, efter att jag varit på Dynamo. Bara att göra, men det drog ut på tiden. Kön gick långsamt, vilket gjorde att jag fick panik inombords. Jag hade bara en stark vilja att bara få komma hem.
Nu har jag tänt ljus, i en kall lägenhet. Rökelser. Lotus. Bara för att. Jag vet inte. Trötthet. Vila – ett måste.
… Och rökelsens tårar lyfter mot skyn
21 torsdag Jan 2021
Etiketter
Ångest, Demokratipiloterna, Dynamo, Dynamo förlag, Ekonomi, Explosion, Gatulykta, Hjärna, Intryck, ljus, Mörker, Nuet, OCD (obcessive-compulsive disorder), Oro, Perception, Perceptionsstörning, Projektmedel, Sjukersättning, VIla
Gatulyktor lyser upp det kring dem. Resten då?
I dag känns det aningen mörkt. Både i huvudet och i lägenheten. Inte för att jag inte har tänt några lampor, men det känns mörkare. Även om jag har öppnat persiennerna på en sida. Vad spelar det för roll? Det börjar skymma ute. Fast jag får inte bli för trött i huvudet, för om ca en halvtimme har jag schemalagd städning. Som varje torsdag.
Jag känner mig som sagt lite mörk i hjärnan. Kan man ens säga så? Det kan man väl. Jag skrev det nyss. Jag är livrädd för fler avslag från olika håll. Vi på Dynamo förlag väntar på ett beslut om projektmedel. Jag måste söka om sjukersättning – tänk om inte det går igenom. Det jag tror en del vet om mig, som känner mig privat, är att jag oroar mig för mycket för saker jag inte kan styra över. Ofta är jag så orolig att jag får svårt att befinna mig i det förbannade, omtalade nuet. Fast vill jag verkligen vara i nuet? Inte alltid. Vem vet?
Även om de saker jag nämnde i stycket innan är befogade att oroa sig för, så är det inte där det slutar. Det slutar aldrig och min hjärna kommer sannolikt att explodera. Som ett skrik. Ibland känns det verkligen så. När allt faller isär. Då man måste bära ett lass med Loka crush. Lite för tungt. Allt faller till marken. Eller genom metall. Kortslutning.
Ja, ni förstår varför det är livsviktigt för mig att vila ofta. Annars går jag sönder.
04 onsdag Nov 2020
Posted in Doftljus, rökelser och vape nation
03 onsdag Jun 2020
Etiketter
Ångest, Iktorivil, Inspiration, ljus, Nedtrappning, Nedtrappningssymtom, Perceptionsstörningar, Promenad, Sjukgymnastik, Sol, Solfejs, Sommar 2020, Stress, Vår 2020
![]()
I natt sov jag 11 timmar, vilket var välbehövligt. Jag blir helt slut av nedtrappningen av Iktorivil. Det är onsdag i dag, så det innebär att jag inte har jobbat. Som vanligt går jag till sjukgymnasten. Tur att det hjälper att träna när man har mensvärk!
Efter träningen hos sjukgymnasten tog jag en promenad (bilden ovan är därifrån). Jag kände för det. Både promenaden och bilden, alltså. Skämt åsido. Eftersom jag är så ljuskänslig kan jag inte kolla mot solen, ens om det är lite ljust.
Just nu mår jag ok, men ångesten och stressen äter upp mig ibland. Rätt vanliga nedtrappningssymtom på benzodiazepiner. Sömnen känns inte alltid säkrad. Jag är alltid rädd att jag inte ska kunna somna. Jag vill att detta ska gå över.
Well, vad har ni gjort i dag? Förresten: vad gör ni om ni inte kan sova? (jag behöver tips)
21 torsdag Maj 2020
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.