Äntligen – ledigheten är slut. Jag orkar inte med fler dagar utan struktur. Ibland utan hopp. Att vandra på en tunn tråd, längs en skugga – som man kan ätas upp av, om någonting går fel.’

De här dagarna när det har varit påskledigt har jag mest promenerat, tränat, vilat, fotograferat. Ja, typ så. Träffat några.

Hjälp, jag behöver mina rutiner … nu.