Den här dagen har varit uttröttande, förvirrande, smått ledsam. Jag kanske är dramatisk, men det är så det känns. Jag känner mig bara aningen psykiskt utmattad. Tillfälligt, antar jag.

Jag har försökt att ta det lugnt, från att jag kom hem. Det har jag gjort, men jag känner mig fortfarande nere.

Om ett tag ska jag sova. Huvudet mot vilan, hjärnan mot kudden. Hoppet om att få sova i fred.