Jag känner mig helt slutkörd. För mycket att göra och förjävla varmt. Nu tycker jag nästan att det känns rätt bra att vara ledig i morgon och få sova ut. (Ni som läser här ofta vet att jag oftast inte gillar att vara ledig)
Förresten – Oatly’s islatte är godare än Löfbergs, enligt mig (appråpå förra inlägget)
Fotot, ovan, kan tolkasur flera perspektiv. Just vad det är – en vy. Då jag sitter på (faktiskt)mjuka golvet och jobbar med förlagets instagram. Eller det en längtan ut – från vad? Inte ut till solen för – min del. Det sistnämnda tänkte jag inte på när jag tog bilden. Det kan ligga något i det.
Jag kom på att jag vill introducera er för en liten dread, som har bara blivit – helt naturligt – i mitt hår. Troligtvis beror den på att jag inte kammar mitt hår tillräckligt ofta. Den känns lite gullig på något sätt. Den får stanna ett tag.
I dag är det lite gråare i Stockholm, vilket jag tycker – är toppen. Jag orkar inte med solen längre. Det räcker. Så det blev ett bortglömt hopklipp dag. Jag vill inte vara för kliché, men ”vädret” matchar lite med denna.
Jag vill också påminna om min pågående frågestund. Under länkat inlägg kan du ställa din fråga senast på lördag! <3
Tänk om allt faktiskt är detaljer. Inte helheter. Inte bara. Det mesta. Jag känner ibland, rätt ofta, att folk blir halvt irriterade på att jag alltid ser detaljer först. Fast – tänk om det är där svaret finns…
Jag känner visst obehag i dag. Det finns en hinna. Trauman skriker i min hjärna, för minsta lilla trigger. Förbannade flashbacks. De triggers jag har känt av under dagen är ljud, som är kopplat till ett trauma.
Förutom allt detta är det förbannat varmt, vilket påverkar mig också. Det blir svårare att slappna av. Stressen ökar i takt med tvångshandlingarna.
Just nu sitter jag och springer mellan datorn, sängen och fläkten. Sen är det lösa papper som kan flyga åt alla håll. Nyss var det pappersskräp till en vegansk kexchoklad, som hade ”fladdra-runt”- tendenser. Det har varit extremt lökigt under dagen. Jag, som sov dåligt i natt, kände att jag kunde tuppa av – när som helst. Det är inte ens lite svalt i skuggan. Nu räcker det! Haha.
Jag tänkte visa detta, fantastiska, armband, som jag fick av mamma och pappa. Det hade jag önskat mig, med texten: Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal. Ni kanske känner igen den, för jag återkommer till dessa rader ibland. De är från Thåströms låt ”från himlen sänt” och citatet är även namnet på plattan, som låten ligger på – spår 1, från 1999. Tack <3 Det citatet betyder mycket, så det var en väldigt fin present.
Av brorsorna fick jag en skriv/ritplatta, som jag kan koppla till datorn och använda i photoshop! Jag har inte provat den hemma än, men det gör jag nog snart. Tack <3
Som ni såg bland inläggen i helgen, så fick jag en lyxshake från Max av Carolina! Tack <3
Snart ska jag åka och fira min födelsedag med HELA familjen, alltså även med mamma plus pappa – som har varit på semester. Även finaste brorsorna kommer! ♡
Virvlar, dova andetag lena, falska, frustrerade blå himlens följetång när svett fryser till is block, detaljer, smuts skräp, som bagageluckor tomma på grönskande, kompakt
När foten letar sig ilska, tårdrypande steg mot vissna rosors harang
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.