I don’t give a shit
28 onsdag Nov 2012
Posted in Aspergers syndrom
28 onsdag Nov 2012
Posted in Aspergers syndrom
27 tisdag Nov 2012
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Kaos, OCD (obcessive-compulsive disorder)
Det tog ett tag för mig att förstå att jag har OCD. Jag vågade inte berätta för någon om mina tankar. Det var för vidrigt, helt enkelt. Smärtsamt att inse, acceptera, leva med. Det blev bara värre och värre, fast det stannade lite när jag valde att berätta för en person jag har förtroende för. Tvärrr har jag så svår OCD nu att jag inte kan bo hemma. Det är därför jag är på avdelningen. De experimenterar med mediciner. Jag orkar inte berätta vilka mediciner jag går på just nu. Kanske i framtiden, när medicineringen blir mer permanent. Jag kan inte leva längre. Fast jag har lärt mig lite sätt själv för att ibland kunna urskilja tvångstankarna. Dels kommer i alltid i vissa situationer, även om de är väldigt konstanta.
Min sjukdom har gjort att jag har ryckt ut mer än hälften av mitt hår. Tidigare även ögonbrynen, men nu har jag gjort mig av med min pincett. Förut ryckte jag även ut hår på armarna. Jag vill helst inte gå in mer på de destruktiva tvången. Det gör för ont.
Nästan hela tiden har jag tvångstankar. De tar all min energi. Saker som att gå på toa, duscha och byta kläder är helvetet för mig. De situationer som jag nyss nämnde är bara en bråkdel av vad jag får stå ut med varje dag. Min diagnos Aspergers syndrom gör också att tvångstankarna blir verkligare och mer konkreta.
Jag berättar inte det här för att ni ska tycka synd om mig eller för att jag ska få uppmärksamhet. Det skiter jag fullständigt i. Jag vill bara ha förståelse.
27 tisdag Nov 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Anna, en av mina läsare, har frågat om vad man får göra på diagnosgruppen som jag går på, så jag tänker skriva lite om detta.
Från början var vi en väldigt stor grupp, så vi delade upp oss i två grupper redan vid första tillfället. I den gruppen, av dessa två, som jag hamnade i är det två ledare. En psykolog och en arbetsterapeut. Första gången fick vi ett häfte med information om allt vi skulle gå igenom. I dessa häften finns det även plats för egna anteckningar, även om det inte är ett måste.
Jag har gått dit en gång i veckan i ungefär en månad nu. Varje gång har vi haft ett speciellt tema som berör diagnosen Aspergers syndrom. Några av de ämnen som vi har tagit upp är socialt samspel, sammanhang och detaljer, planera och organisera samt sinnesintryck.
I min grupp är vi som mest ca 10 personer och dessutom 2 ledare. Det blir mycket genomgångar på vita tavlan av informationen vi får. Man är där i en timme och 45 minuter. Någonstans i mitten av sessionen får man ta fika. Vi fikar alltid medan ledare fortsätter att ha genomgångar, så att vi slipper de här småpratssituatonerna. Det tycker jag är hur bra som helst.
När det kommer till vilka regler som gäller, så har jag för mig att man kom överens om dem tillsammans första gången. Sådant som vi ska försöka hålla oss till i gruppen är att vänta på sin tur att prata samt räcka upp handen om man vill fråga eller delge någonting.
Hoppas att detta är ett tillräckligt bra svar.
25 söndag Nov 2012
Etiketter
Ångest, Bolltäcke, Depressivitet, Hjälpmedel vid neuropsykiatriska funktionshinder, Kedjetäcke
Twilightflower har efterfrågat mer information om kedjetäcket. Det finns i flera olika tyngder. Jag tog kontakt med en arbetsterapeut, som kan skriva ut täcket. Nästa steg var att åka till en hjälpmedelscentral och prova ut ett täcke. Jag fick prova både bolltäcke och kedjetäcken i flera olika tyngder (4-10 kg). Det slutade med att jag valde ett kedjetäcke på 10 kg, som skickades hem till mig inom 3 veckor.
Kedjetäcket fungerar så att kedjorna ligger i avlånga ”fack” i själva täcket. På ena sidan av täcket känns kedjorna mer och på den andra känns de mindre. Man kan alltså vända på täcket för att växla hårdhet på kedjorna. Ett kedjetäcke har samma funktion som ett bolltäcke. Efter att man har legat under täcket i tjugo minuter har täcket fått full effekt. Då har det frigjorts lugnande hormoner, vilket gör det lättare att slappna av.
Man kan använda kedjetäcket på olika sätt. Man kan sova under det, som jag nyligen nämnde. Innan man går och lägger sig kan man sitta med täcket virat runt sig när exempelvis tittar på TV eller läser en bok. Dessutom kan man lägga det i lager över låren, vilket också ger en lugnande effekt.
25 söndag Nov 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Ångest, Depressivitet, Kedjetäcke, Kent, Sömnproblem, Social ångest, Stilnoct
Nyss funderade jag över när jag senast träffade någon som inte ingår i min familj eller i någon av insatserna jag har. Det var ett tag sedan. Sanningen är nog att jag inte orkar. Jag vill egentligen bara säga förlåt till dem jag inte har haft så bra kontakt med senaste tiden, vilket är de flesta av mina vänner.
I dag känner jag mig låg i humöret. Jag har sovit riktigt uselt i natt. Jag har vaknat flera gånger i timmen. Sedan somnade inte förrän 2-tiden, trots stilnoct. Nu sitter jag under mitt kedjetäcke och lyssnar på Kent och har ångest. Som vanligt då. Det kan jag nästan börja säga nu.
23 fredag Nov 2012
Etiketter
Cred till mig, Förvirrad, Pepsi max, Svartvitt tänkande, Trötthet
Ingenting känns bra. I natt sov jag inte, så jag är jävligt trött. Nu är jag på permission och ska tillbaka till avdelningen i kväll. Det blir bara bråk med föräldrarna känns det som. Relationen till bröderna är mycket mer avspänd. Jag och lillebror J har varit och handlat godis och läsk. That’s the stuff.
I dag skulle jag ha haft läkarsamtal, men när det var nästan två timmar försenat så frågade jag (lite sent kanske). Då säger de att det inte är akut och det gjorde att jag undrade varför i helvete jag stod på samtalslistan. Äh, jag undrade egentligen mest om jag fick åka iväg över dagen. Det fick jag ju. Tyvärr blev min dag så förvirrad av detta. Det förstörde typ allt.
Nu sitter jag och dricker pepsi max, eftersom jag är så trött. Sedan ska jag äta middag med familjen innan jag åker tillbaka till avdelningen.
Just det! Jag har duschat i dag. Cred till mig, eller?
KRAM på er, fina läsare. <3
22 torsdag Nov 2012
Etiketter
Som ni vet så är jag inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning. Livet är inte lätt just nu. Allt är bara kaos. Jag håller på och försöka hitta ett ställe att bo på Det går framåt, men än avslöjar jag ingenting. Min medicinering har ändrats. Anafranilen är borttagen och nu går jag helt enkelt på andra mediciner. Tvångstankarna har lättats lite, lite. Med det menar jag att jag kan gå och lägga mig under täcket en stund på dagen utan att hela tiden tänka på att jag måste tvätta händerna. Ungefär så.
På dagarna försöker jag komma iväg till ordinarie aktiviteter. MISA, en diagnosgrupp för personer med Aspergers syndrom och en yoga (aktiv avspänning) -grupp jag går i. Det är anstängande för min aspie-sida att vara här. Så mycket intryck, man måste nästan jämt dela rum med någon, man kan nästan inte bestämma vilken mat man ska äta och allting förändras hela tiden. Det finns massor av andra saker som stökar till i min hjärna, får kaoset att väckas till liv.
I dag kom pappa hit med mitt älskade kedjetäcke. Jag har saknat det så mycket. Även min dator och kläder tog han med. Det uppskattas som fan.
16 fredag Nov 2012
06 tisdag Nov 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Jag vet inte vilka ord jag ska använda. Ni vet, kind of.
Allting känns så hopplöst!
Äh, ville bara säga att jag (över)lever.
I morgon är det nätverksmöte. Vi får se vart detta leder.
01 torsdag Nov 2012
Posted in Aspergers syndrom, Musik / Music
Etiketter
Jag Är Inte Rädd För Mörkret, Jonathan Johansson, Kaos, Kent, OCD (obcessive-compulsive disorder)
Jag vet inte vad jag ska säga, så detta kanske blir ett inlägg fyllt med svammel. Haha, jag kan förklara rubriken lite – jag inser ofta inte när jag ljuger för mig själv.
När jag ser titeln på Kents senaste album, ”Jag Är Inte Rädd För Mörkret”, så känner jag rädsla. Visst fan är jag rädd för mörkret. Så rädd. Underbar platta. Jag älskar er, Kent!
Hm . . (what to say now?)
Ja, den här dagen. Det började med kaos. Ett möte som jag skulle på var inställt och ett var framflyttat. Det var jävligt jobbigt. Sedan kom jag ganska mycket för sent till det mötet som var framflyttat. Jag kommer ganska ofta för sent nu för tiden. Det beror nog både på min OCD och mina svårigheter att planera. Senare på dagen hade jag boendestöd. Vi fikade med kaffe och kakor, hihi. Jag uppskattar verkligen hennes stöd.
Tyvärr är mitt mående inte så bra. Åh, jag får inte tappa hoppet (egentligen?!). Det är så svårt att leva. Så fruktansvärt jävla svårt, men ändå hindrar det oss inte från att göra det. Jag förstår inte världen. Den är så obegriplig. Dessutom bör jag inte tänka så mycket, haha. Jag känner mig så fejk.
Nu lyssnar jag på musik. Johan Johansson – Redan Glömda. <3
KRAM
16 tisdag Okt 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Jag mår fruktansvärt dåligt. Allting är bara kaos! Så jävla trött på att må så här. Jag kände mig helt sänkt efter att ha varit på arbetsterapin. Min bristande impulskontroll gjorde att jag berätta någonting som jag kanske bör ha hållit för mig själv. När jag kommenterade det jag själv sagt var roligt, så var det någon som sa att det inte alls var roligt. Då kunde jag inte låta bli att säga någonting i stil med att det tydligen bara var jag som hade bra humor. Varför kan jag aldrig hålla käften för?
Efter arbetsterapin åt jag lunch med boendestödet och sedan var jag på en diagnosgrupp för personer med Aspergers syndrom. Det var väl helt okej. Jag mådde så dåligt och var så trött att jag stängde av, tror jag.
15 måndag Okt 2012
Posted in Aspergers syndrom, Bloggrelaterat / Blog related
Etiketter
Jag hade en mysig lördagskväll med Johanna. Sedan svängde mitt humör mot det riktigt dåliga. Detta slutade med ett akut läkarsamtal i söndags kväll, sedan fick jag ta en sjukresa hem. Vi kom överens att inläggning inte är ett bra alternativ för mig, bland annat på grund att jag har Aspergers syndrom. Det är alldeles för psykiskt ansträngande för mig att vara någonstans där det är människor hela tiden och för mycket intryck att ta in.
I dag har jag varit på MISA och ägnat lite tid åt förberedelser inför en intervju som jag ska göra. Jag har väldigt mycket ångest och är väldigt nedstämd trots att det händer mycket som bör ge mig mer glädje än vad det gör. En svacka kan man kalla det. I morgon ska jag gå på arbetsterapi, träffa min boendestödjare och gå på en diagnosgrupp på Aspergercenter.
Förresten, jag vann skivan som jag tävlade om på Saaris. blogg! Haha, det var tydligen bara jag som hade tävlat.
Jag har gjort ett nytt sidhuvud till bloggen. Det fick bli min sysselsättning i kväll.
Kram på er, fina bloggläsare!
13 lördag Okt 2012
Etiketter
Känslomässig berg- och dalbana.
Gråzoner?!
22 lördag Sep 2012
Etiketter
Den senaste tiden har jag insett hur otroligt instabil jag är i min identitet. Andra människor har påpekat det och jag har funderat kring det. I går läste jag igenom gamla dagböcker. Det brukar jag göra ibland, för att bearbeta allt. Försöka inse när jag lurar mig själv och när jag faktiskt är ärlig mot dessa vita dagboksblad. Man tenderar ibland att ljuga när man skriver för sig själv. Det kanske ni också har funderat på någon gång.
29 tisdag Maj 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Jag känner ingen vidare pepp idag, men jag jobbar på att försöka hitta den. Igår gjorde jag en miss när jag och boendestödet skulle boka tvättid – jag bokade på fel dag. Egentligen hade jag tänkt att tvätta idag, men det får bli i morgon istället. Detta kom jag på när klockan var ganska mycket igår och fick ångest. Jag avskyr när saker inte blir som jag har tänkt mig. Under kvällen distraherade jag mig med att kolla på ”Sjätte sinnet” som gick på tv3.
Omständigheterna gör att jag måste komma på en ny plan för idag. Jag har några hushållssysslor som ska tas itu med, men jag tänkte vara utomhus ett tag också. Då ska jag bland annat ta med mig min dagbok, min bok som jag läser nu och min iPod.
Jag ska försöka klara av den här dagen också, trots tvångstankarna och ångesten.
18 fredag Maj 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Igår var jag och mamma på studentmottagning hos min kompis, alltså samma kompis som jag åkte flak med. Det var helt okej, trots den sociala ångesten som kom. Hela tiden känns det som att jag gör bort mig. Det var trevliga människor där i alla fall, så det var ju ett plus. God mat också.
När jag vaknade imorse hade jag lite ont i huvudet. Lite för mycket vin igår, kanske. Idag har jag knappt gjort någonting. Ätit, druckit kaffe, spelat Rock Band med småbröderna. Av misstag råkade jag förstöra trummorna till spelet, så jag har kollat runt lite på nätet var man kan köpa nya. Jag förstör saker ofta. Så jävla typiskt mig, men gjort är gjort. Jag orkar inte med den här dagen. Allt känns bara jobbigt, ostrukturerat och frustrerande.
09 onsdag Maj 2012
Posted in Aspergers syndrom, Just another day
Den här dagen har inte börjat bra. Jag vaknade strax efter 7:30 av att någon ringde från ett nummer som jag inte kände igen, så jag svarade inte. När klockan var runt 8 ringde numret igen. Jag tänkte att det kanske var något viktigt och svarade i alla fall. Vilken tur att jag svarade. Samtalet var från psyk, som ringde för att säga att mitt möte med min arbetsterapeut blev inställt. Irriterad blev jag. Jag hatar hastiga förändringar – allt bara raseras. Tur att jag fortfarande låg kvar i sängen, så att jag kunde ligga där och sura ett tag. Boendestödet ringde vid 9 – tiden då jag skulle upp för att åka till mötet. Vi planerade om lite för idag, så det känns lite bättre. Hon tyckte att jag skulle lyssna på Imperiets platta ”Rasera”. Nu när jag lyssnar tänker jag att namnet på albumet är väldigt passande för idag, eller åtminstone för dagen hittills.
I eftermiddag ska jag på ett studiebesök med MISA. Det känns i alla fall bra att jag hade något mer planerat idag än mötet som blev inställt. Annars hade det blivit ännu mer kaos. Dessutom sov jag bra i natt. Jag vaknade inte en enda gång, förutom när de ringde. Hellre det än att jag hade åkt iväg i onödan.
04 onsdag Apr 2012
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Om man har Aspergers syndrom är det väldigt vanligt att man har perceptionsstörningar, vilket innebär att man uppfattar sinnesintryck annorlunda än andra människor. Jag tänker berätta lite om hur det är för mig.
Vi har fem olika sinnen – smak, lukt, hörsel, syn och känsel. Just det här med att vara känslig för ljud är något jag har uppfattat som en väldigt vanlig perceptionsstörning hos personer med Aspergers syndrom. Många ljud som andra inte lägger märke till kan vara väldigt störande. När jag gick i skolan och hade prov kunde jag tycka att det var otroligt jobbigt när någon drog ut sin stol, skrev på sitt papper eller använde sin miniräknare. Att åka kommunalt är en annan sak som är jobbig för mig. Jag klarar inte av att åka tunnelbana utan att ha musik i hörlurarna. Inte utan att må fruktansvärt dåligt. Att vara i stan och shoppa tar väldigt mycket på krafterna.
När det gäller smak så handlar det mycket om att jag är känslig för starka smaker. Jag har fått höra från många håll att jag är väldigt mesig när det kommer till smaksättning. Eventuellt har det med perceptionsstörningarna att göra. Vitlök är någonting jag verkligen avskyr. Jag har väldigt svårt för chili också, eftersom det är så starkt. Sedan är det ingefära, som alla säger är så bra mot förkylning. Sanningen är att jag hellre blir förkyld än att äta ingefära. Om man pratar om lukter kan jag vara känslig för vitlök, men ännu värre är det om jag känner lukten av mat och jag verkligen inte har någon aptit.
De som känner mig persoligen vet att jag inte gillar att vara i solen. Detta beror självfallet på att jag är väldigt ljuskänslig. På senare år har jag kommit på att det faktiskt finns snygga solglasögon, så jag har nästan alltid med mig ett par. Om jag har glömt dem hemma och solen dyker upp får jag ångest och blir väldigt irriterad. Därimot tycker jag att det kan vara ganska skönt att sitta ute i solen när det är kyligt i luften, så länge jag har mina solglasögon. Sommaren är alltså ingen favorit bland årstider för mig.
Nu har jag väntat till sist att beskriva mina perceptionsstörningar som har med känsel att göra. Jag har klippt bort alla lappar på i stort sett alla mina kläder för att de stör mig så mycket. Sömmar på kläder kan vara väldigt jobbiga. Vissa kläder kan helt enkelt göra ont att ha på sig. Jag har ingenting emot att ha tajta linnen på mig, så länge de inte har sömmar som gör ont. Byxor får gärna sitta lite lösare. Sedan är det här med beröring. Det är jobbigt om någon rör vid mig om det är oväntat. När jag träffar mina vänner är jag van vid att man kramas och då är det okej. Jag kan till och med bli förvirrad om det inte blir så. En annan sak, som kanske är det som är mest problematiskt för mig, är att jag har så känner mig kissnödig nästan jämt. Det innebär att jag ofta går på toaletten väldigt ofta, fast jag egentligen inte behöver. Man kan nästan se det som en tvångshandling. Jag har inga problem med att hålla mig, men tankarna kring om huruvida jag behöver gå på toaletten eller inte snurrar runt i mitt huvud i stort sett hela tiden.
Efter att ha berättat om mina perceptionsstörningar vore det intressant att höra hur det är för er andra med Aspergers syndrom – Hur är det för er med detta?
29 fredag Jul 2011
Etiketter
Asperger, Autism, gullmarsplan, Kaos, Känslor, Motorik, vårdcentral
Jag hatar verkligen vissa av mina problem så mycket att de får mig att vilja dö. När jag skulle ut från vårdcentralen i Gullmarsplan förut så fungerade inte dörren. Suck, det beror säkert på min himla asperger att jag aldrig förstår hur vissa saker fungerar. Sedan var jag tvungen att göra något som jag tycker är väldigt svårt – att be om hjälp. Dessutom – att be om hjälp från den otroligt irriterande receptionisten, som fick mig att känna mig som en jävla idiot. Tack så jävla mycket!
Väl ute skulle jag gå till apoteket och hämta penicillin – de skulle tydligen ha öppet till kl 20 idag, sa han jag pratade med på vårdcentralen. Mycket riktigt, så stod det på dörren. Men fan så heller att de har öppet (eller så är jag för trög för att fatta hur man ska komma in). Jag är så otroligt trött på det här – inte så kul att man har gråten i halsen när man ska sätta sig på tunnelbanan, som också är ett jobbigt moment. Eller ja, i alla fall om man är upprörd och irriterad. Jag klarade av att åka en station – till Skanstull, sedan promenerade jag hem därifrån. Hur kan man dessutom tänka så hämndlystet och skadeglatt som jag gör när jag är irriterad? Någon missade tunnelbanan, haha. Alltså fy fan. Är det möjligtvis någon som känner igen sig, när allt blir svart? Säg inte att jag är ensam om detta!
Haha, det blev på tok för mycket svordomar i detta inlägg – men tyvärr så får ni leva med det.
/Y,
28 torsdag Apr 2011
Posted in Aspergers syndrom
Etiketter
Jag kan inte samla tankarna. Allt bara snurrar runt som ett irriterande jävla bi, eller ja, massor med jävla bin. Jag vet inte hur fan jag ska förklara det !
Dessutom fattar jag inte varför typ ingen har kommenterat i min blogg på ett tag ? Är jag så jävla tråkig eller .. ? =/ Blir ju sadface. Haaar jag gjort något fel? Det jag jag jämt, men i alla fall.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.