08 fredag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Borderline, Depressivitet, dissociation, PTSD, Trauma
En bild
en nytagen, som mot glas
det såkallade hotet
mot spegeln
så som du såg ut
i mina minnen
speglar ett trauma
mot glas
reflekterar i min kamera
den jag kunde ha blivit
06 onsdag Maj 2020
Etiketter
Alkohol, Ångest, Depressivitet, Ensamhet, Kaos, PTSD, Självdestruktivitet, Självförakt, Självmordstankar, Trauma
Här sitter jag. Vid mitt skrivbord. Röster från gatan nedanför. I rummet: En hinna av en odefinierbar oro. Som vinden. Är det någon bakom mig? Vill någon mig illa?
Datorn puttrar. Som ett dovt ljud av kaffebryggaren. För det där rummet är så tyst. Små fragment av eko. Tystnar så fort det kommer. Bilarna kör förbi. Eller är det bilar? Så dovt!
Skratt från gatan. Ibland kanske de skrattar åt mig. Det är en naturlig instinkt hos mig. När det förflutna gör sig påmint. Ärren på armarna. Även om det var långt tillbaka i tiden, så minns jag ändå den smärtan man aldrig skulle gå över. Har den det? Blåmärkena. Som om de aldrig fanns.
Blodet. Det sipprar ur. Tömmer allt på det man trodde var livet. Cigaretterna gjorde så många hål i min hud. Den skriker och smärtan är obefintlig. Som om den aldrig fanns. Som alkoholen mot strupen. En trasig flaska. Eller var det glas?
Fan, jag vill inte minnas
04 måndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Borderline, Depressivitet, Frustration, Irritation, Kaos, Känslostormar, Sömnproblem, Trauma
Jag känner mig ganska förstörd i dag. Sömnen var inte så bra. Försätter vakna upp svettig.
Nu känner jag mig bara ledsen, ångestladdad och frustrerad. Omotiverad. Trött. Jag är så irriterad på allting och passar inte in någonstans. Varför ska allt vara så svårt?
Dessutom är jag trött på att jobba hemifrån. Det börjar bli väldigt störande. Jag tenderar att ta allt som kollegor och andra skriver bokstavligt. Dessutom vill jag gråta varje gång någon kritiserar mig. Jag är förbannad för att jag är så känslig och labil. Varför?
03 söndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Familjen, Hål, Hemmaträning, Kaos, Minnen, Nattsvettningar, PTSD, Solglasögon, Trauma, Vape
Jag vaknade tidigt för att vara mig, kl 8. När jag ska ta min morgonmedicin. Svettig – inte en ovanlighet nu för tiden. Är det någon som vet varför man blir svettig när man sover? Jag hittar inga vettiga svar.
Rastlösheten smög sig på, så jag körde mitt eget träningspass i 30min. Sedan var jag ute och vapade och då tänkte jag för mycket. På trauman. Ett trauma är inte ett minne, säger forskarna. Jag skulle beskriva det som ett odefinierbart hål som man gör allt för att inte tänka på. Vad tror ni? Har ni också funderat över detta?
På eftermiddagen ska jag umgås med mina föräldrar och lillebror P. För mig är det svårt hur jag ska få massa timmar att gå om jag vaknar tidigt. Ibland är det till och med så att jag önskar, kvällen innan, att jag inte vaknar för tidigt. Så att jag slipper fundera över det.
01 fredag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Depression, Halloween, Humörsvängningar, Kaos, Midsommar, Nyårsafton, valborg
Jag kände direkt när jag vaknade att det här inte skulle bli någon bra dag. Ledsenhet, ångest, kaos. Mycket flashbacks och någon slags apati.
Det alternativet som brukar fungera bäst vid sådana tillfällen, för mig, är att försöka ta sig till datorn och kolla på någonting som distraherar tankarna. Musik brukar också underlätta i vissa fall, alternativt skriva. I dag har jag kollat på TV-skärmen genom datorn i flera timmar. Lika bra så.
En hinna som äter upp mig. Det är så det känns. När man hamnar i kaosets gap. Utanför balkongen droppar regnet – precis som hela dagen.
Det smärtar mig att jag inte vet hur någonting ska bli, appråpå på covid-19. Jag vet inte inte om jag är frisk. Kan jag smitta någon? Jag orkar inte med en till helg, fast ärligt talat är det bara oerhört bekvämt att slippa valborg. Jag avskyr pressen på att alltid behöva göra någonting när det är halloween, midsommar, valborg eller nyårsafton. Festa är någonting jag verkligen tycker är tråkigt, meningslöst och socialt utmattande. Så hejdå, liksom.
Hur upplever ni högtiderna? Tycker ni också att det är bekvämt att dessa inte blommar ut till överdrift?
22 onsdag Apr 2020
Etiketter
Under kvällen i går stressade jag upp mig något otroligt för att jag inte visste om jag skulle må dåligt i dag – jag tänkte att jag skulle gå på OCD-gruppbehandlingen och träffa en vän. Det var vad jag vill både i går och när jag gick upp i morse.
Jag kände mig sjuk i går kväll, men förnekade det – precis som vanligt. Dessutom hade jag väldigt svårt att somna och vaknade upp tidigare än jag behövde gå upp. Somnade om. Sedan trodde jag att det skulle gå ”bra”, när jag duschat och ätit frukost – samt sjlvfallet: kaffet.
Så jag bar mig av hemifrån och jag började snabbt känna av att jag var varm – på ett dåligt sätt. När jag väl kom fram till psykiatrin kände jag mig dålig igen. Jag pratade med en av psykologerna, fick med mig dagens material och begav mig hem.
När jag kom hem låg jag under mitt kedjetäcke i runt 2 timmar. Jag försöker titta på alla möjliga program för att slippa detta. Jag stressar upp mig hela tiden över att JAG VET FAN INTE OM JAG SJUK ELLER INTE. Ett problem som kommer med min Asperger-diagnos är att jag har väldigt svårt att tolka sinnesuttryck (perceptionsstörningar).
Jag känner mig trött, stressad och utmattad.
Over and out…
20 måndag Apr 2020
Etiketter
Nu känner jag mig (typ) ”frisk”, eller vad man nu ska säga. Personalen på LSS-boendet jag bor på ska gå efter mina vanliga rutiner från och med onsdag. Jag ska iväg på min OCD-behandling på onsdag. Nu har jag varit hemma 2-3 gånger, men nu är det förhoppningsvis dags! Bara detta håller i sig…
Jag känner alltid en viss osäkerhet om jag inbillar mig om något, speciellt sjukdomssymtom. Känner ni så?
18 lördag Apr 2020
Etiketter
Ur: Istället för ljud
Jag tycker att meningen i rubriken passar väldigt bra just nu. Antagligen förstår ni vad jag menar.
I dag har jag gråtit och inte velat någonting, men på något sätt har jag orkat ta mig igenom även denna dag. Jag och pappa har varit och handlar mat. Dessutom anar jag att jag är på väg att bli symtomfri. Hoppas jag. Äsch, det är väl bara att överleva -i allmänhet alltså. Mitt humör är så jävla känsligt. Ibland undrar jag varför jag är som jag är. Arv och miljö – I know. Men ändå.
Här är en bild från en promenad i dag
13 måndag Apr 2020
Ni som har följt mig ett tag vet att jag har ett självskadebeteende, som går upp och ner. Förutom fysiska sår, som sedan blir till ärr, ger det också psykiska skador.
Fast: Då har jag valt det i stunden. Även om det inte var det bästa valet.
Om någon annan slår till en. Det är något annat.
Jag vet inte
07 tisdag Apr 2020
Nu har jag varit hemma i en vecka och jag håller ärligt talat på att bli knäpp. Å andra sidan tänker jag inte gå till praktiken förrän jag är symptomfri.
Jag har ont i kroppen, framför allt i arslet, för att jag har suttit för mycket. Jag är inte så sugen på mat, vilket är jobbigt. Eftersom jag har haft en ätstörning, så känns det som att jag bantar eller så. I dag grät jag för att jag var så hungrig, men inte kunde komma på något jag ville äta.
Det var inte heller enda gången jag grät i dag. Mitt tangentbord/dator har en tendens att vara så jobbig ibland, så hela min text jag jobbade med efter research raderades. Tur att min kollega kunde rädda den.
Trots att jag har gjort lite stretch/yoga emellanåt dagligen hemma under veckan känner jag mig mest trött och har ont överallt. Halsont och huvudvärk kommer då och då. Just nu känns det ok.
Depeche Mode går på högtalare.
Hur mår ni? <3
03 fredag Apr 2020
Etiketter
Jag har alltid så svårt att avgöra om jag är sjuk eller inte. Känn efter? Nej, jag kan inte. Kanske är det för mycket psykiskt skit som pågår att jag glömmer bort det fysiska? Kom igen, input!
02 torsdag Apr 2020
Jag jobbade hemma i dag, eftersom jag har symtom covid-19 och vill inte smitta andra. På förmiddagen var jag otroligt ledsen och frustrerad. Det gick inte att komma in på bokförlagets drive och mina anteckningar för research var på kontoret. Det blev totalt kaos i mitt huvud och det tog ett tag att lugna ner sig.
Det är jobbigt när saker blir annorlunda. Då fungerar jag inte riktigt. Eller inte alls.
27 fredag Mar 2020
I dag har jag svårt att få ut ut orden över huvud taget. Jag känner att jag blir upprörd över saker jag brukar kunna hantera och känner mig stressad. Kommer ingen vart. Jag vill inte. De senaste dagarna har jag varit så himla trött, kroppen känns vingligare än vanligt och jag orkar knappt stå. När jag kommit hem de senaste dagarna är jag helt slut.
Jag förstår inte riktigt vad det här ska säga mig. Gör du?
16 måndag Mar 2020
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Jag trodde inte att jag skulle bli så stressad av detta förbannade covid-19. I morse blev jag så stressad, men jag pratade med mamma som lugnade ner mig. Jag var orolig för att smitta någon. Fast jag kom iväg till praktiken ändå.
Allt känns konstigt
Ansiktet vibrerar, som vid stress
11 onsdag Mar 2020
Etiketter
I dag var det 5 tillfället för gruppterapi i OCD-behandlingen. Det är givande för det mesta och intressant att lyssna på andras erfarenheter. Tyvärr är det andra saker och intryck som stör mig, som förmodligen har med min Asperger att göra. Mycket ljud periodvis och problem relaterat till det sociala samspelet. Däremot gör jag framsteg gällande OCD:n, vilket känns bra.
01 söndag Mar 2020
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
20 torsdag Feb 2020
Etiketter
I dag, utanför praktiken, stod jag och vapade. Det var innan jag började. Då kom det en man, som troligtvis var påverkad. Han frågade om någonting. Förmodligen om något att röka på…
Det är enorm flashback för mig. Under en period frågade folk mig om jag sålde droger, tog droger, var gravid osv. Jag känner mig diskriminerad för fan! Ett tag var jag inne i en bubbla.
14 fredag Feb 2020
Etiketter
Nu har jag VERKLIGEN INTE uppdaterat på ett tag. Praktiken på Dynamo rullar på, men det är stökigt privat.
Jag har börjat på gruppterapi på psykiatrin igen. Denna gång för patienter med OCD. Terapin känns ok, men jag känner mig ensam i pauserna. Alla hade någon att prata med… Inte jag. Aspie-varning…
See you?!
11 lördag Jan 2020
Etiketter
Jag bör ju vara lättad för att det förbannade jippot som är jul, mellandagarna och nyår, är över…
Det är jag.
Dock ökar oron över vad som skall hända härnäst. Allt kaos äter upp mig inifrån.
Det var bekvämt att vara utomlands i ca 1 vecka, för att undvika att riktiga verkligheten skulle bli för tydlig
11 onsdag Dec 2019
Posted in Psykisk (o)hälsa - Mental illness
Det känns som att det är ett gråsvart moln med mig vart jag än går. Som äter upp allt som är åtminstone lite ljust.
Min högra fotled är fortfarande svullen. Jag var på en närakut i fredags efter ett besök på vårdcentralen. I går trampade jag snett dessutom.
Tvångssyndrom är ett helvete. Apropå ingenting…
Yolanda and her creative scream 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.