Tiden, likt en tickande
Där daggade blad
Skriker ihåligt
Ovetande
Som skära balkonger
Gråskalig uppmärksamhet
Sönderskavda bänkar
Lyktstolpar
Röd ångest
Gruset, planen
Smutset blir nuet
I flyktens fotspår
03 måndag Aug 2020
31 fredag Jul 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle, Yolanda - författare / Whriter
Etiketter
Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt
Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?
Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?
Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.
Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.
Vad tycker ni om detta ämne?
30 torsdag Jul 2020
Etiketter
Ångest, Återhämtning, Escape, Fly, flykt, Kropp, Oro, PTSD, Recovery, Sömnproblem, Själ, Trauma
Jag känner bara att min kropp, hjärnan inkluderat, skriker efter vila…
Som i en dvala
djupa andetag mot kaffefläckiga lakan
hjärtat bultar
för man vet inte
hjärnans aktivitet
minnen spårlöst borta
koppling till den fysiska
mot metall, tång
gatulyktorna blinkar rött
precis som faktumet
att de rosa ögonfransarna, kompakta
stirrar tomt
mot droppar av
svart, svart, svart…
29 onsdag Jul 2020
28 tisdag Jul 2020
10 fredag Jul 2020
fötterna drar längs med trägolvet
långsamt, likt vindens spår
skrikande skor faller ner på
trottoaren där molnets
likgiltiga skugga läcker blod
från en själ som aldrig fått vara med
där svarta tårar faller ner i en pöl
av iskall sorg, där hopplösheten speglas
och folk går förbi passagen
som om ingenting hade hänt
fotsteg mot metall faller samman
09 torsdag Jul 2020
Etiketter
"Alternativt", Insändare, Inspiration, Min debut: I skuggan av en siluett skör som glas, Publicerat, Regn, Vox vigor
Det kändes spännande att min insändare blev publicerad på webbbtidningen Vox Vigor, som har inriktning psykisk ohälsa. På inlägget innan finns det en länk där du kan läsa insändaren.
Jag tror att det här var första gången jag blev publicerad via en tidning. Tidigare har jag publicerat diktböcker. I skuggan av en siluett skör som glas (2014) och Alternativt (2015). När jag var liten blev en målning jag gjort publicerad i ett TV-program. En annan gång, när jag var yngre målade jag en bild, på vad jag önskade mig av tomten, till en tävlingen. Den som vann fick det som målningen föreställde. Jag vann och fick min gosedjurs-dalmatin. Haha, det ni…
Hoppas att min lilla historia var rolig i alla fall. Lite gullig kanske. Eller vad tycker ni? Har ni någon liknande historia?
Ska man vara tråkig och säga någonting om vädret, eller? Helt ok, men hoppas det börjar regna snart. Bokstavligt talat alltså. Det är väl inte bara jag som gillar samt blir lite lugn av att det regnar, right? Kom igen, berätta! Jag känner mig lite udda som föredrar regn.
Vi hörs!
06 måndag Jul 2020
hjärtat bultar av svarta konsekvenser
vattnet rinner i en cirkel, bortom
allt förnuft, gråter
precis som de silverfärgade
dammråttorna mot
det pedantiskt skurade golvet
där kontrasten äter upp blodspåren
du trodde att skuggan vankat
och rotat i ditt förflutna
där det polerade ytan
skriker efter nåd
vattnet rinner dig
till sömns
03 fredag Jul 2020
Ensamheten tar en
tugga av verkligheten
ritar en svart linje längs
gränsen, gränsen
vågrät, som den
höga vågorna, som slår
mot horisonten, där det röda
skär mot siluetter
som vandrar mot tårarna
silverfärgade, mot
metall, skriker mot det
oroliga molnet, som vittnar
om hyckleri, precis som
pappersarken som stapplar
förbi stirrande burspråk
29 måndag Jun 2020
tystnad, den iskalla
mot dränkta stearinljus
då känslans skugga är
för uppenbar, mot det röda
det som träffar dig i magen
en klump, mot silver
hårtestar skriker mot din kind
dina ögon rullar, blåa
frostiga konversationer runt hörnet
när du faller
precis som
tårar mot glasrutan
handavtryck
ekar mot avdunstat kol
27 lördag Jun 2020
betydelsen av dina naglar mot mitt dörrhandtag
blodet som ekar genom inkastet
det som fick dig att skräpa ner
det förflutna, skriket
som är likt den gråtande fönstrets
sammetsgardiner, färglösa
precis som fläckad asfalt
mot det som du trodde var du
när ditt inre spottar blod
bara för att existera
men ingenting känns tillräckligt
utan bara rinner ut
där kolkritan fläckar frosten
23 tisdag Jun 2020
22 måndag Jun 2020
21 söndag Jun 2020
det skulle varit
dina blodiga händer mot
svart skrik
mot pulsens odefinierbara färg
drar genom håret
svartdränkta ögon
domnar mot dig
precis som det var
rosa mot svart
gråa vyer
rosa existens
där havet når
genomskinliga atmosfärer
då du vill ut
mot dova, dunkla noter
slår mot orgeln
tonerna mot tårarnas sky
15 måndag Jun 2020
12 fredag Jun 2020
Skriken dånar
i takt med oron
blodskvättar mot
dunkande metaller
ner på gatan
blodet skvätter
obetänkt, som skuggan
pulsen bultar, liksom
siluetter som förföljer
varje tår fotstegen tar
likt ekot från mitt inre
dånande höghus
röda tegelstensblock
försöker nå mitt hjärta
tills allt bli svart, vinrött
vad gruset än vill
09 tisdag Jun 2020
06 lördag Jun 2020
05 fredag Jun 2020
02 tisdag Jun 2020
Din ångest
mot min
glaskärvor mot
skärrade droppar av blod
känslor äter upp min jordglob
gnistrande frustration
iskalla tårar mot silvriga kinder
som varma
men förlorar existens
färglösa hårtestar
klistrar mot
mascaradränkta ögon
där din blick refekteras
bara tomhet
svart
som vinröd kol