Mitt förhållande till träning sedan högstadiet

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag har börjat fundera på hur ångesten alltid fäller krokben för mig i vardagen. Nuet skrämmer mig. Ett exempel är när jag har bestämt mig för att jag vill träna på gymmet nästa dag. Då blir jag uppstressad, för ingenting får gå fel på morgonen innan jag drar i väg efter frukost. Då menar jag att jag skulle kunna misslyckas med frukosten, spilla vatten eller kaffe hela golvet, få sms som stressar upp mig och så vidare. Det handlar sällan om själva träningen i sig. Jag har nästan alltid gillat att träna, bara det sker på mina villkor. Det är alla detaljer runt om kring, som kan sabba mitt humör. Plus eventuella trauma-triggers.

Träning är något jag har hållit på med stora delar av mitt liv. Jag ville sluta med alla typer av idrott när jag sysslat med fotboll och innebandy i högstadiet, men min mamma fick mig att sluta pga mobbing och trakasserier. Jag är van att bli behandlad på det sättet, så jag såg ingen gräns. Då få någon annan sätta den och det är tur att jag har någon som kan göra det. Efter det har det gått mycket upp och ner. Efter att jag började träna efter ett par år fick jag så småningom anorexi. Då var all träning tvångsdriven och när jag blev frisk tränade jag inte på flera år, för jag var rädd för att bli sjuk igen. När jag fick bipolär diagnos började jag med mediciner gick jag upp 30+ kg (biverkning). Några år senare började jag gå på gym och det har jag gjort sedan dess.

Överbelastad hjärna och utebliven slut-spelning med Kent – varför var jag inte där?

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Och du minns den du var med förakt, lite hat

Och man blir lik sin mor eller far

Du har förändrat ditt sätt, suddat ut varje spår

Men i själen din, ja långt, långt in, ekar tonåringens vrål

~ Kent (2005)

Klåparen av Kent var den låten som snurrade på Spotify när jag körde igång maskineriet… Eller vad man nu ska säga. Jag minns att jag blev ekonomiskt bedragen när jag bokade en biljett som var till den sista Kent-spelningen 2018. Dessutom kom jag på att jag ändå skulle resa bort med familjen. Dubbel flopp. Joakim Berg har skrivit fantastiska låtar till andra artister sedan dess, exempelvis Veronica Maggio – Kurt Cobain och Eva Dahlgren – Den jag är .

Det är omöjligt att minnas merparten av det man tänker på. I mitt huvud känns helt överbelastat av kaos – att jag inte orkar notera allt längre. Fast det hade nog blivit mer att skriva om här. Jag vet att folk tycker att jag är väldigt öppen, men för min del finns det väldigt mycket mer att berätta.

Statist, omvärlden

Etiketter

, , , , , ,

Gatan, hål i verkligheten
invärtes, krampartad ensamhet
mindre anpassningsbar, förgäves
existens, förvåning, funderande
resultatlös, som balkong utan bas
då persienner inte är vikbara
ett bankkort utan pengar
en skör tråd, utan balans
fragment av liv, vilande

Lunch-vy

Etiketter

, , , ,

Här är en del av Demokratipiloternas café. Här kan vi sitta och fika/äta lunch.

NPF-dagen 2021 <3

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Detta är dagen vi ska uppmärksamma neuropsykiatriska diagnoser (funktionsnedsättning/variation) (NPF). I NPF-spektrumet ingår alla typer av autismspektrum, ADHD, tourettes syndrom och språkstörningar. Samhället måste bli bättre på att se potentialen hos oss med dessa diagnoser, så att vi får en mer självklar del i samhället!

Uppmärksamma forskning, styrkor – istället för att bara se svagheter. Vi fungerar annorlunda än neurotypiker (människor utan diagnos), men kan bidra till samhället minst lika mycket!

<3

Lyxfällan: När pengar är er värsta fiende

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Tidvis betar jag av avsnitt efter avsnitt av Lyxfällan. Då är det alltid en massa tankar som kommer, för jag tror inte att det är så enkelt som ”plus, minus, noll”. Som bekant, så lär vi oss basen till livet under uppväxten. Har ma n inte lärt sig ekonomiskt ansvar då får man det svårare när man ska flytta hemifrån. Vissa har en beroendesjukdom (alkohol, droger, spel, shopping, mat osv) som påverkar ekonomin – som då bara är ett symtom på själva beroendet. Även andra psykiatriska diagnoser kan påverka ekonomin. Av egen erfarenhet slösar man ofta bort mer pengar under den (hypo)mana fasen eller blandtillståndet när man har bipolär sjukdom – som jag har. Vissa diagnoser kännetecknas av bristande impulskontroll, vilket gör hanteringen av pengar mycket svårare – generellt sätt.

Varför har det blivit ett så populärt program? Jag kollar för att jag tycker det är intressant vad olika människor har för bakgrund och sedan hur experterna löser situationer. Sedan är det spännande när det händer någonting oväntat, men det tycker nog många. Folk i allmänhet gillar TV-skandaler. Ju mer skulder, ju fler utbrott – desto mer vill man kolla vidare. Jag är väldigt icke-dömande som person. För mig finns det ingen vinst att kolla på ett program för att döma ut andra. Fast en del gillar att döma ut personer på TV. Jag kollar bara på program som jag finner intressanta och spännande. Därför ser jag på Lyxfällan.

Vilka program ser du?

Gillar du Lyxfällan?

Fotografiskt hål

Etiketter

, , , , , , , ,

Egentligen skulle jag och föräldrar besöka lillebror P, men det blev inställt. Som vanligt gör förändringar att jag stelnar och får inre panik, men det slutade med att jag och pappa gick hem till mamma. Där fikade vi och kollade på bilder från när vi barn var bebisar och ett par år äldre. Har ni sett bilder på er som bebisar och vad fick ni för känsla angående det? Det är ok för mig att se bilder från när var var bebis, men jag har inte så bra associationer när jag ser på bilder från min skoltid. Önskar att de inte fanns. Ett hål i minnet.

Aktiv dag, med inslag av smärtvärme

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Jag sov rätt länge, sedan tränade jag ett kort pass och sedan kom Sylvia hit. Vi gick en promenad och tog med oss kaffe i en toppen-termos jag fick av någon av mina brorsor i julklapp. Hon åkte nyss och jag känner att det blev en bra dag. <3

Det här med att det har blivit varmare ute, stressar mig – då det har börjat bli väldigt varmt i mitt badrum. I alla fall de senaste dagarna, men det verkar inte gå att göra något åt. De senaste åren har jag blivit väldigt stressad av värme. Jag ogillar att känna mig varm. Min lägenhet blir nästan överhettad på sommaren. Man kan nästan inte vara här inne. Jag sover med frysblock i famnen.

Flera jag känner säger att jag ofta känns stressad när jag ska gå hemifrån. Det ligger troligtvis något i det, för det har pågått hela mitt vuxna liv. Jag blir nog stressad av tanken på att jag kan behöva springa tillbaka och hämta något eller att jag kan ha missat något. Det som inte finns.

Arslet mot fåtöljen, hjärta

Etiketter

, , , , , ,

Okej, det är det som folk kallar för ”soffläge”. Fast i mitt fall är det fåtöljläge. Det är skönt att vila, till en viss gräns.

Vad gör ni i kväll? (Måste tillägga att mitt ”fredagsmys” är popcorn och vegansk kexchoklad)

När fasaden är svår att hålla

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

Jag har haft det jobbigt, känslomässigt, under dagen. Mest på grund av trauma-triggers. Fast jag har i alla fall tagit mig igenom dagen, även om det inte har varit helt lätt. Humörsvängningarna har verkligen härjat, för periodvis mådde jag rätt bra. Nu är jag hemma och har inga andra måsten. Intryck är extremt utmattande för mig. Det är inte samma sak att vara hemma. Om jag är hemma skyndar jag alltid för mycket. Måste fly.

Det känns, som vanligt, aningen stressande att det är fredag. Fast lite skönt också. Inte just att det är fredag, men för att jag kan sova längre i morgon. Dessutom har jag saker att göra. Som ni vet, så skapar ”tomma dagar” ofta problem för mig. Vad ska du göra i helgen?

Sedan till #fuckfredagsmys . Det är själva termen jag stör mig på. Den kan kännas lite pressande. Att man måste prestera – ha det bästa, kanske lyxigaste fredagsmyset. Jag känner inte så, men jag tänker mer på andra. Det ska vara tillräckligt bra, helst bättre. Sociala medier har gjort att själva grejen har exploderat. Jag tror att detta blir jobbigt, speciellt för de som inte har råd. Då tänker jag lite på en familj som var med i programmet Lyxfällan. Avsnittet handlade mycket om att de kände sådan press på att visa upp en perfekt fasad och spenderade stora mängder pengar på just ”fredagsmys”. Alla tolkar olika och känner press på olika sätt och gällande olika saker, men jag förstår inte varför det ska vara sådan hets gällande yta/fasad att människor mår dåligt.

Människors märkliga dömande

Etiketter

, , , , , ,

En sak börjar jag bli väldigt trött på. Hur kan man döma någon innan man lärt känna denne? Om man får ett mindre positivt intryck på grund av kroppsspråk är det helt obegripligt för mig. Då jag har en diagnos som gör att jag lyssnar på vad någon säger och inte går så mycket på kroppsspråket gör det helt obegripligt för mig hur man kan få ut så mycket information av kroppsspråket. Synd att vissa dömer efter det. Jag gillar inte ögonkontakt, vilket folk kanske tolkar som ointresse eller likande. Jag blir trött på andra förstår saker som jag inte greppar – i det sociala samspelet – och hur de ska utnyttja att jag inte förstår.

Jag vet inte riktigt hur jag kom in på ovanstående. Det var inte riktigt där jag hade tankarna nyss. Just nu dricker jag varmt vatten med citron och agave sirap. Det är galet gott. Lite otippat gott. Har du någon varm dryck du gillar förutom te, kaffe, varm choklad?

Osynlig snö

Etiketter

, , ,

Det snöar I Stockholm, men det syns knappt på den här bilden. Engångs-munskydd är den nya skräp-trenden. Det ligger här och var.

Är snön lika osynlig på fotot som något annat – som vi inte ser?

Tankefokus

Etiketter

,

Ibland känns det konstigt och overkligt att ingen vet vad man tänker. Jag, som väldigt länge har levt med tvångssyndrom (OCD), har det som en slags mardröm. När man går utomhus: Det är en del folk som förmodligen också är ute, men i allas huvuden pågår olika saker. Saker och ting snurrar. Hos andra. Det förflutna, framtidsplaner, middagsplaner, kaffefunderingar…

Sedan att vi alla tänker olika. Fokus ligger inte alltid på nuet, ganska sällan – verkar det som. Vissa kämpar med dåtiden och andra tänker framåt mestadels. Jag tror att jag sällan kan fokusera på nuet, lever i dåtiden och har ångest över saker som eventuellt kan gå fel när som helst. Nuet skrämmer mig tidvis. Vart ligger ditt fokus?