Alla verkar vara fullt medvetna om att år 2020 snart är slut. Det märks lite extra på ”covid-kön” till Systembolaget. Egentligen är det lite trist att högtiderna i Sverige förknippas väldigt mycket med alkohol. Som bekant så dricker jag själv inte alkohol, på grund av tidigare destruktivt drickande/missbruk. Jag vill även poängtera att jag alltid har tyckt att det är aningen hetsigt när det kommer till alkohol. Hur är alkoholkulturen – om du bor i ett annat land än Sverige? / How is the culture concerning alcohol during holidays – if you are living somewhere else than Sweden? Om du bor i Sverige – vad tycker du om ovanstående?

En annan sak jag tänker på när det gäller Nyårsafton som högtid är det här med nyårslöften. När jag var yngre skrev jag er mina i min dagbok (jag har skrivit dagbok sedan jag gick på lågstadiet). Då var det ofta saker som ”jag ska aldrig mer gråta i skolan” och ”jag ska bli normal”. De senaste åren har jag mer ifrågasatt det förbannade konceptet med just ”löften”. Jag gillar inte det. Det bör heta ”Nyårs-mål” istället, kan man säga. Om man nu måste skriva sådana. Jag kommer inte att skriva det. Det känns lite som att man måste ha vissa ”Nyårslöften” för att passa in. Många säger att de ska börja träna, eller att de ska sluta med något de är beroende av, att de ska börja äta nyttigt. Min åsikt är att det låter så himla banalt, tråkigt och klyschigt. Varför är folk så desperata att passa in? Det blir aningen opersonligt. Folk tror att vi som har Asperger/autism är fyrkantiga – vad är ni andra då?