Jag sitter hemma under takfläkten i ett svettigt Stockholm. Under dagen har jag och badat, vilket var skönt. Ni so har följt mig tidigare vet att sommaren inte är en tid för mig, om man uttrycker sig milt.

Min tanke med det här inlägget är att berätta lite grann om vad som hänt sedan jag skrev om att mitt mående blivit sämre efter en medicinändring i mars/april.

Nu är det åtgärdat, kan man säga. Det är den korta versionen. Det har varit en mycket psykiskt påfrestande period fram till för ett par veckor sedan. Jag ör ganska velig som person, kan inte bestämma mig. Sedna min sinnesstämning och samtliga intryck från omvärlden gjorde det inte enklare. Jag gick även två andra utredningar samtligt för andra diagnoser, vilket gjorde saker och ting alldeles för utmattande. Stressen blev outhärdlig,

Min inspirration försvann. Till fotogragi, redigering, dikt och andra texter. Gläädjen yill det mesta fanns inte där. Jag fick ångest för främmande saker. Mina tvångstankar och tvångshandlingar blev mer instensiva.

Det är först nu som jag orkat samla tankarna och berätta om det här.

Tack för att ni har fortsatt läsa min blogg, även om jag ibland varit långsam på att svara på kommentarer. Ovanstående är hur som helst anledningen.

Kram på er <3