Etiketter
Beteende, Dewtaljer, Förbammad, Filosofi, Helhet, Helheter, Kaos, Känslor, Psykiatri, Psykologi, Rutiner, Struktur, Tankar, Trauma
Det finns mönster i mitt beteende, som jag har svårt att urskilja. Bortom medvetande. Snurrar runt. Dagarna går. Ibland har jag svårt att förstå hur. Allt med mig och hur jag är på grund av trauma är väldigt komplext, tror jag. Eller så är det hur enkelt som helst. Jag gissar på det första.
Jag har svårt att greppa allt. Detaljer, detaljer, detaljer och återigen jävla detaljer. Aspergers syndrom. Ibland är helheten för simplifierad. Eller: För krånglig Med för många frågetecken. Varför virra till det ännu mer? Är inte allt för komplicerat redan? Speciellt det som inte består av rutiner.
Det kan hända att jag blir bitvis förbannad, för att allt är så obegripligt. Fast : Hur skulle ens tanka gå om man hade svar på allt? Kanske i en ointressant riktning. Eller så skulle de kanske vilja ta reda på mer.
För mig rinner tårarna mer kring obetydliga saker än det som på sätt och vis ska beröra. Tror ni att det verkligen är det – obetydliga?