Som ni vet, så funderar jag mycket. Över allt. Över inget. Det händer så mycket skruvande, helt ofattbara saker. Runt om, i världen. I Sverige. I mitt huvud.

Ni kanske tycker att jag är lite tjatig angående den här eko-grejen. För att vara tydlig, så menar jag inte ”ekologiskt” utan ett eko-ljud. Det reflekteras tillbaka, så att det känns som ett separat ljud. Det känns lite som att en tanke som man bekräftar studsar tillbaka som en ”påbyggd” version av den ursprungliga tanken. Förstår ni hur jag menar? Som en modifierad version av sig själv.

Den här dagen har väl varit helt okej, rätt lugn. Fast tröttheten kroppen, efter allt, har hängt med sedan jag kom hem. Ja, som vanligt då. De nya vinterskorna fungerar bra. Inget skoskav än så länge. För mig är skoskav en följeslagare när jag börjar använda nya skor, men den här gången syns de inte – än så länge. De är inte vrålsnygga, men är de bekväma så SKITER jag i det. Vettigt? Antagligen. När jag var i senare tonåren gick jag runt i klackar som var många centimeter…

Jag läste ett inlägg på smartpsykiatri.se som är skrivet av en specialistläkare som har NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning). Intressant!