Jag är trött i huvudet… Och i kroppen. Det blev lite överbelastning i dag. SIP- (samordnad individuell planering) mötet som skulle varit i morgon blev inställt på grund av de nya covid19-restriktionerna. Sedan kände jag mycket ansvar att informera alla som skulle ha deltagit, även om det inte är mitt jobb direkt. Det gjorde mig irriterad. Jag känner ofta mer ansvar för andra än för mig själv.

Nu är jag tråkig och berättar hur mysigt vädret var i dag. Lite som en klunk Loka crush när man är törstig som fan. Ärligt talat, så mycket jag att duggregn och blåst är mer trevligt än en varm (som en stråle) sommardag. Vad tycker du?

Äh. Nu flummar det kanske ur. Jag sitter bara och pumpar Thåström ur högtalarna. Snart är det dags att inta sängläge. Tråkig klyscha, men ja – så är det. Jag känner mig inte redo för att å och lägga mig, egentligen – och vet inte varför. Det har nog inte blivit så mycket vila under dagen, trots allt. Inte tillräckligt. Jag hade tid hos sjukgymnasten på eftermiddagen, sedan dusch och middag. Som sagt: Äh.