Tankar, som sprakar – under jorden – utan molekylär rörelse.

Tur att jag hann komma iväg till gymmet innan ångesten tog grepp om det mesta.

Jag har brutit ihop, gråtandes, ett par gånger – under dagen. Ilska, frustration, oro. Fast det måste väntas ut, för jag vill inte hamna i självskadebeteende – eller alkoholmissbruk heller, för den delen. Att skada sig själv känns närmare till hands, eftersom jag inte har någon alkohol hemma. Ni förstår vad jag menar. Jag måste försöka hålla det borta från mitt liv.

Nu känner jag mig mer lättad. Mest för att jag får sova ut i morgon. Jag sov helt okej, natten som var – trodde att jag skulle sova längre, då sömnen nätterna innan inte var bra. Hur sov du i natt?