05 tisdag Okt 2021
02 lördag Okt 2021
Flimrande partiklar mot molekyler utan botten
Penseldrag, yttranden, lerans existens
Kulört himmel, gnistrande frågor
Blodröda streck mot en ledsen gata
parkbänk i gråskala, håglös flaska bultandes mot grus
natten ligger, viskandes, längs hinnornas metall
Medan daggkåporna dansar sömnens vals
staden ekar i cirklar, reflekterar där.
29 onsdag Sep 2021
Väggen bredvid, utan hopp
gradvis en viskande flopp
när kvävda skrik tystnar,
kan vi påminna – diffust – om systrar,
panikslagen oron jagar – frenetiskt, påminnelsen om ett mönster
sammanflätade gnistor – fimpar aska genom fönstret
grådaskiga tårar, med en gnutta svart rinner i medvetande – likt en giftig sörja
min mentala – frustrerade, färglösa – vandring kan nu börja
28 tisdag Sep 2021
26 söndag Sep 2021
Posted in Musik / Music, Yolanda - författare / Whriter
Etiketter
Calm, Dom som skiner, Emotion, Känslpor, Lugn, Människor, Papperstunna väggar, Release, Spotify, Tankar, Thåström, Thoughts, Titiyo
Medan luftpartiklarna gnistrar, dovt, så undrar jag vad som händer nästa. Jag menar inte ur ngot stort, överflödigt perspektiv, utan nästa minut. Kommer jag tappa något, som vanligt? Vilken låt kommer att spelas på Spotify i shuffle-mode?
När kan man, egentligen , säga att man känner sig – lugn? Tänker man ens på det? Min hjärna skriker ofta och mycket. Stressen är nästan alltid närvarande och ibland – alltför intensiv. Människor kan få intrycket av att jag oftast är säker på vad jag känner, men är jag för osäker på vad som händer – känslomässigt – att jag inte vet om jag klarar av att inte veta.
Ni – kanske – är nyfikna på vad jag tycker om Thåströms nya singel ”papperstunna väggar” (släpptes i fredags 2021-09-24), som han sjunger i duett med Titiyo. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var bra, men lite enformig. Som det alltid brukar vara när man lyssnar på en låt, för allra första gången. Nu tycker jag att den är fantastisk – den har verkligen växt. Det tyckte jag redan samma dag, när jag hade lyssnat några gånger till. Jag ser verkligen fram emot albumet ”Dom som skiner”, som har release senare i höst. ”Papperstunna väggar” har redan en plats i mitt musikhjärta.
25 lördag Sep 2021
23 torsdag Sep 2021
Rosa skuggor längs flykträdda väggar
Kulörta viskningar mot tårögd metall
Avdunstade skrik bland tomma ark
Stela hårtestar mot emotionella ögonfransar
Andetag i gråskala formar noter, svaga för verkligheten.
När natten förblir frostig, öde, färgsprakande.
15 onsdag Sep 2021
Gatlyktornas vals, krampar
den skrikande berusades spyor
gnistrar på stadens gator,
med bitter eftersmak
Pulsen – baren i gatuhörnet
dansar kritiskt, utan hejd
påminnelsen av ensamhetens explosion
reflekteras i en bitter pöl
i gatans lortigaste skrymsle
Tunna strimmor av gul, orange, röd
mot frostiga gator- och emotioner
mumlet inombords, ekots konsekvenser
trappan ner mot tunnelbanan, mot ett ångrat skoinköp
fladdrar mer mot perrongen
I hopp av flykt
14 tisdag Sep 2021
Skåror i rastlösa, nedtrampade löv
celsius åker nerför ledsna träd
orange regndroppar ekar längs
en för tunn halsduk, mot
distraherade termosmuggar
mörka moln refekteras
i gulnande vattenpölar
en gnutta frost mot
metalliskt avfall
under ytan, ropar
Röda, viskande löv
som gjort avvaktar
i lekparker fyllda av känslor
starka, som speglas
i berörd koda, stilla väntande
Tända ljus glittrar runt hörnet
Gatulyktor utstrålar falsk säkerhet
Våra telefoner skriker ensamhet
just när emotionerna speglar
morgonens dagg.
13 måndag Sep 2021
Färgstarka noter, med spår av kol
tysta lampors frustration
fönstret på glänt, mot en sned vy
spetsiga attityder hörs från gatans vila
precis som en instrumental klang
slår om till en hårdare ton, stilrent
där röster skär genom vibrationer
där nyanser är mer än valörer
fast hoppet finns där
Där gnistrande proportioner
mot perspektiv, som ekar i minnet
12 söndag Sep 2021
Etiketter
Tunna skrik mellan asfaltens partiklar
gråtande persienner mot nedtyngd metall
gatlyktornas aura vittnar om en färglös hinna
vandrande siluetter, frustrerade, låga
som om senapsgula mopeder slutade fly.
Vägar utan innehåll, vita sträck utan tillgång
Utan slut och perspektiv
inte heller något driv.
Om flykten var geometri
är cirkeln fri
Droppar längs skyn
där tegel går mot gult
dagg mot frusen bomull
När oron lagt sig.
10 fredag Sep 2021
Violetta viskningar, genomskinliga
Tomma fotspår genom en gnistrande stad
Oroliga moln stirrar mot metalliska
Resonansen från bortglömda barer
Gråskalan ger höghusen perspektiv
asfalten formar vår vardag
Molekylerna står, blankt – ser på
spillror av kritor, stelnar
leran skriker mot rött
När känslornas kvalité fryser till is.
07 tisdag Sep 2021
Tystnaden vandrar, disträ, genom dryg asfalt
tankar, en bubbla av inre skrik
tegelröd ovisshet rör sig genom staden
blått hav exploderar, detaljerat – ur enstaka perspektiv
filosoferna bråkar, längst gnistrande hopp – mot hörnet
ytliga fraser utbyts av det som finns kvar av vattenfallet
tunna, viskande musiker ekar i tunneln – kaotiskt, fallande, likgiltigt
explosionen av kulörer reflekteras av ängen – täckt av gyttja
Genom den metalliska grinden tar valörerna över
perspektivlöst.
01 onsdag Sep 2021
Droppar av avgasar längs de målade strecken
vita, tårfyllda, stirrande
doften av städer, lämnade åt ödet
nyanser av toner, en harang
lämnad åt grusade frustration
där diabilder flyr förbi näthinnan
tills skräpets avdunstade skrik
fryser till is, pölars stank
För att detaljer viskar mig till sömns.
28 lördag Aug 2021
26 torsdag Aug 2021
persienner, gnistrar mot integriteten
stadspulsen viskar utanför
skär mot normaliteten
höghusens fasad i valörer
nyanser väntar runt hörnet
fast grusade tar över hela köret
tårar vill pressas genom vrår
gatulyktorna lämnar även de – spår
fast samhället är som det är
på mig det tär.
09 måndag Aug 2021
Droppar av värme sliter längs ryggraden, drypande
Hjärtat bultar, skrikande
Tårar släpas mot nyvakna kinder
Asfalterade tankar, mot gnistrade metall
När känslorna ekar i luften
Pikant doft, tårdrypande glasskärvor mot smuts
Där spegelbilden i en blank vattenpöl tar vid
30 fredag Jul 2021
Stjärnorna, som gnistrande metall
trycket, som naglar mot flagnad hud
höghusen – pärldroppar, viskande, frustrerade
persiennerna vilar i kontrasten till pulsen
dova röster längs skrikande gator
stadens blick mot molnens avdunstande krig
byggnadsställningens långsamma gestalt
våt, orolig asfalt – övervakad av avdankat klotter
ekot från en likgiltig stad.
27 tisdag Jul 2021
Etiketter
Dikt, Kreativitet, Poesi, Poetry, Text
Toner, likt gnistrande kol
Molande explosivt
Trumhinnan skriker
Glåpord, hjärnans lager av tårar
Vinden når hårtestar, vilar mot molekyler
Noterna viskar, trevar efter ord
Fast tonerna headbangar sönder
Flykten bildar ett rop, tyst, innerligt
… Och skymningen svettas till is
23 fredag Jul 2021
Posted in Yolanda - författare / Whriter
Etiketter
2014, 2015, Alternativt, Dikt, I skuggan av en siluett skör som glas, Poesi, Poetry, Vulkan, Vulkanmedia
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.