Den här dagen har i inte riktigt blivit som jag hoppats. Eller, jag hade inga förhoppningar – mer än att få ta det lugnt. Istället har jag mått dåligt. Kämpat mig igenom allt. Varit trött. Haft huvudvärk. Inte haft tillräckligt med energi.

Nu är det värsta över, hoppas jag. Ska försöka vila. Nyss fick jag reda på att jag har fått ny apodos – med en sänkning på en av mina mediciner. Som jag visste om, självfallet – lite nervöst, trots allt. Det är seroquel jag vill bli av med, för läkaren på avdelningen satte in den, på – enligt mig, ej tillräckliga grunder. Bara för att man ligger och gråter på golvet i korridoren – ska man drogas ner då? Det var av en giltig anledning.

I morgon ska jag nog lämna litiumprov. Det var alldeles för länge sedan jag lämna ett prov för det. Man ska lämna var 3:e månader, ungefär. Det är tack vare litium jag inte har kraftiga skov – bipolära sådana.

Som sagt, nu är det vila som VERKLIGEN är på ”schemat”, om man formulerar sig lite tråkigt och för standard.