svarta spetsgardiner
mot stadens gator
ekot av fordontrafik
liksom fastigheternas
symmetri mot himlen
blodet rinner
ur själens blödande sår
luften pulserar mot vinröd oro
en diffus explosion av det
som fanns
bakom
fragmentens universum
27 onsdag Maj 2020
25 måndag Maj 2020
huvudet mot väggen
hårt
orosmolnet exploderar
som stjärnor mot ett
blödande förflutet
oskyldiga skuggor
runt de pretentiösa husväggarna
tegelröd ångest
då siluetten lämnar strålarna
dunstar mot gatorna
då orden som aldrig fanns
lämnade sunt förnuft
liksom den franska
balkongens, lömska skugga
där gråa persiennerna
vill väl
24 söndag Maj 2020
![]()
I dag, efter att jag varit på gymmet, bestämde jag mig för att färga håret. Det var tänkt att det skulle bli mörkrött, fast det verkade som att mitt hår var för mörkt innan. Däremot kände jag att jag behövde ha en förändring på håret. Som vanligt så bryr jag mig inte så mycket hur det blir. Det är relativt oviktigt. Jag trivs inte alls i brunt, som är min naturella färg. Bilden ovan är från när jag hade färgen i.
![]()
Så här blev resultatet i alla fall. Mitt hår har blivit så fylligt, så ibland räcker inte till.
Annars så har den här dagen varit ok. På eftermiddag körde vi ett flerpartssamtal med farfar och släkten på Gotland för att fira att han blir 90 år i morgon! <3
Stressen för hur varmt och/eller ljust det kommer att bli är rätt stor. Det känns obehagligt att tänka på att om man mår dåligt och inte vill gå ut, så är man fast i en varm, ljus lägenhet. Tanken på att behöva duscha för ofta känns… Usch! Egentligen vill jag att det ska bli höst så fort som möjligt.
Ljus mot fläckiga fönster
tvärgatan med hopp
min hjärna
blöder
mot tomheten
svetten beblandas
oron
fläktens rotation
pulsen vill ner
till natt
skimrande gryning
likt själsliga hål
23 lördag Maj 2020
Ibland vill jag bara fly från mitt förbannade medvetande. Slippa tänka. Inte låta mig påverkas av vad vissa personer tycker. Sluta hata på mig själv. Kanske acceptera att jag inte är bra nog enligt en viss person.
Blodet rinner genom existensen
medvetandet skriker efter
efter en paus
mot ångest
och alla resande tåg
mot huvud mot fönstret
en reflektion
siluett
två svartsminkade ögon
vill ut
men vart?
21 torsdag Maj 2020
20 onsdag Maj 2020
kantade ansikten
av livet
det som var
existensen
blödande känslor
mot skrikande godståg
bakom persiennerna
finns verklighetens öga
på andra sidan
ett odefinierbart kaos
mot fönstret
genomskinliga tårar
där bara hjärtat bultar
som rusar ikapp
det diffusa nuet
19 tisdag Maj 2020
![]()
(det här var egentligen bara en random bild när jag höll på med ett projekt, fast jag tyckte den blev cool)
Den här dagen har varit som dom flesta dagarna brukar vara när jag jobbar med förlagsuppgifter. Under veckan är jag lite extra ansvarig för vår instagram, så jag har fotat lite också. Bilden ovan är såklart inte menad för förlagets instagram. Jag använder knappt min, så den får hamna här.
Nu är det mindre än 2 veckor tills jag får gå till min praktik igen, alltså vara på plats och slippa jobba hemifrån. Jag föredrar att vara någonstans på dagarna. Dessutom kan det vara krångligt att kommunicera med kollegor och andra via text. Då blir det lätt att man tar saker och ting bokstavligt. Det är definitiv tendens jag har.
slingrande tåg
mot räls av hopp
vindens exponering
världens gråt
där allt är
okänt
skvättande städer
hustak mot botten
existens
introverta andetag
mot asfalten
men uppfarten
är grå
känslorna blöder
precis
som luften
andas in
ut
mot perrongen
17 söndag Maj 2020
Etiketter
Ångest, Dikter, Hjärna, Konst, OCD (obcessive-compulsive disorder), Poesi, Tomhetskänslor
Min hjärna är ett udda fenomen
skriker efter något som inte går att ta på
inte alltid samarbetsvillig
skapar ångest över funderingar
känner saker som inte finns
upplever katastrof
där det inte finns någon
river sönder det förflutna
utan framgång
i tysthet
vet jag inte vad som hände
att kännas vid blödande sår
är bland det sista jag vill
inåt växer tomheten
där ingen ser
14 torsdag Maj 2020
Posted in Kreativitet / Creativity
13 onsdag Maj 2020
Etiketter
covid-19, Dikter, Poesi, Regn, Rutiner, Sjukgymnastik, Struktur, Trötthet, Vår 2020, Virrig, Yr
Jag sitter hemma och lyssnar på Kent. Ute på gatan kör bilar och så låter det en massa från bygget.
Det har regnat hela dagen, vilket är toppen! Jag tycker att det är mysigt med regn. Fast i dag höll mitt paraply på att blåsa bort, haha. Det enda som var planerat i dag var att jag skulle träna på sjukgymnastmottagningen, vilket var skönt. Mycket på grund för av att jag kände min rätt väck när jag vaknade. När jag skulle koka havregrynsgröt till frukosten råkade jag lägga i tofu istället för banan. Alltså – jag hade fryst inom tofubitar i en plastpåse och skivat banan i en annan påse. Tydligen går det inte och skilja dem åt. Ett skämt. Jag blev chockad också när jag upptäckte någonting konstigt i gröten någon minut senare. Hur var eran morgon? Hur trötta var ni?
Annars har det egentligen inte hänt speciellt mycket i dag, förutom tiden hos sjukgymnasten. Fast jag fick i alla fall sammanhängande sömn i natt. I nästan 10 timmar. Inte illa. Det har ju varit si och så med det de senaste dagarna, som ni vet – om ni har läst de senaste inläggen. Fast trots det känner jag mig trött, eller snarare lite ”väck” i dag.
Hur som helst så är det skönt att komma i gång med rutinerna – lite smått. Det dröjer ju nästan tre veckor tills jag officiellt får börja på min praktik på plats. Nu har jag jobbat hemifrån i ca 1,5 månader.
Svalt, nästan kallt, utomhus
Det är skönt
regnet äter upp mina känslor
precis
som du
gjorde då
04 torsdag Aug 2016
Posted in Just another day, Kreativitet / Creativity
Utanför regnar och åskar det. Jag har börjat läsa ”Våran hud vårat blod våra ben” av John Ajvide Lindqvist. I går tränade jag för första gången på Friskis&Svettis på mitt nya träningskort.Jag har precis målat tå- och fingernaglarna mörkrosa. I mitt bröst dunkar uppgivenhet.
På förmiddagen hade jag praktik på Stadsbiblioteket. Att sortera in böcker.Ibland som att vara i det man kallar flow. Sällsynt, men ibland så. Förutom i (hypo)mana skov.
Att ha Aspergers syndrom, vara bipolär, bära dreads och vara alternativ i allmänhet har sina fördelar – ibland nackdelar. Vissa saker har jag valt, andra inte. Jag kan te mig väldigt märklig för många, men det är okej för mig. Som vi psykolog på habiliteringen sade: Jag har en hel del svårigheter, men också många styrkor som väger upp det.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.