Etikettarkiv: Trakasserier

Mitt förhållande till träning sedan högstadiet

17 onsdag Mar 2021

Posted by in Aspergers syndrom, Hälsa / Health, Medicinering - Psykofarmaka, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Träning

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag har börjat fundera på hur ångesten alltid fäller krokben för mig i vardagen. Nuet skrämmer mig. Ett exempel är när jag har bestämt mig för att jag vill träna på gymmet nästa dag. Då blir jag uppstressad, för ingenting får gå fel på morgonen innan jag drar i väg efter frukost. Då menar jag att jag skulle kunna misslyckas med frukosten, spilla vatten eller kaffe hela golvet, få sms som stressar upp mig och så vidare. Det handlar sällan om själva träningen i sig. Jag har nästan alltid gillat att träna, bara det sker på mina villkor. Det är alla detaljer runt om kring, som kan sabba mitt humör. Plus eventuella trauma-triggers.

Träning är något jag har hållit på med stora delar av mitt liv. Jag ville sluta med alla typer av idrott när jag sysslat med fotboll och innebandy i högstadiet, men min mamma fick mig att sluta pga mobbing och trakasserier. Jag är van att bli behandlad på det sättet, så jag såg ingen gräns. Då få någon annan sätta den och det är tur att jag har någon som kan göra det. Efter det har det gått mycket upp och ner. Efter att jag började träna efter ett par år fick jag så småningom anorexi. Då var all träning tvångsdriven och när jag blev frisk tränade jag inte på flera år, för jag var rädd för att bli sjuk igen. När jag fick bipolär diagnos började jag med mediciner gick jag upp 30+ kg (biverkning). Några år senare började jag gå på gym och det har jag gjort sedan dess.

Tankar, mot tangenter – persienner

03 onsdag Feb 2021

Posted by in Musik / Music, Samhälle

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men ändå fortsätter fingrarna fladdra över tangenterna. Som om det inte fanns någon morgondag. Det förväntar man sig – men kan man verkligen vara säker? Realistiskt sätt kommer det att vara så, men man vet ingenting om det som inte har hänt.

Det känns som att jag har haft Kent i bakgrunden på i timmar nu. Inte mig emot. Det gör ingenting. Rätt lugnande. Jag förstår egentligen inte varför folk tycker att deras låtar/texter är ”deppiga”. Okej, ett fåtal är det. Möjligtvis. Fast jag tycker att många av deras låtar har mycket tempo. De flesta är också jävligt bra.

Det känns som nättidningarna har en tävling om vem som lägger upp den mesta flippade nyheten. Eller vem som får mest ”klick” på sociala medier, som Facebook och Instagram. Alla näthatskommentarer. Varför kan folk inte bete sig på nätet? Sluta trakassera, diskriminera, hota, mobba, förnedra. Ni skrämmer människor till tystnad. Det börjar kännas som en trend. En helt flippad trend.

Sluta skrämma bort kvinnor från sociala medier!

10 tisdag Nov 2020

Posted by in Dynamo - Möjligheternas förlag, Fördomar / Stereotypes, Samhälle

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Jag mår nästan illa när jag läser denna artikel. Så här skrev jag, kortfattat om artikeln, när vi delade den på Dynamo förlag’s facebooksida: (citerar mig själv)

”Barnrättsorganisationen Plan international har gjort en studie som visar att minst varannan flicka eller unga kvinna utsätts för trakasserier, hot och kränkningar på nätet. De känner sig väldigt ensamma om sina upplevelser. Nu kräver organisationen att de som styr våra sociala medier ska agera.

”– Tjejer tystnar när hoten och trakasserierna blir övermäktiga, andra lämnar helt sociala medier. Men det är inte lösningen. För demokratin är detta ett hot. Flickor har samma rätt till yttrandefrihet som alla andra och de sociala medieplattformarna måste skärpa sig och göra mycket mer för att skydda flickor” säger Mariann Eriksson, som är generalsekreterare på Plan international Sverige. ”

~

Jag ville dela med mig av detta, då det är ett väldigt utbrett problem. Även jag drabbas ibland. För någon vecka fick jag denna kommentar: ”Jag fick en tatuering idag så öm på min penis om du vill se den skicka mig ett mejl, låt mig veta vad du tycker? det står ”ditt namn”” . Ärligt talat, så vill jag helst inte ha den bilden framför mig. Dessa kommentarer undanbedes verkligen. Den som skrivit den får vara anonym, eftersom jag inte vill hänga ut någon och inte heller länka hen.

Varför tror vissa personer att de har rätt att skicka den här typen av kommentarer eller i bildform till kvinnor? Nu är det oftast kvinnor som utsätts, men det händer säkert män också. jag är kvinna, så jag skriver utifrån mitt perspektiv. Tror män att kvinnor vill ha dessa kommentarer/bilder? Handlar det om grupptryck? Har personen ont uppsåt? Hur ska samhället göra för att förändra männens syn på kvinnor?

Många frågor utan något konkret svar.

Misshandel 2019-01-12, kort om tiden efter min väns sjävmord 2018-12-19

06 torsdag Aug 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Det som en gång var / The Past, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Yolanda - författare / Whriter

≈ 9 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.

Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.

Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.

Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.

Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.

Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.

 

När blev det ok att sprida hat på nätet?

11 måndag Maj 2020

Posted by in Aspergers syndrom

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag har svårt att förstå hur en person tänker när de trycker ner en person på nätet, genom hat och liknande. Hur är man funtad då? 

Folk verkar tyvärr tro att bara för att de sitter framför en skärm kan de skriva vad som helst. Utan konsekvenser. Inget förnuft. Ingen förståelse för den andra personen. Inte ens ta reda på mer om den personen som uttalar sig som man tycker förtjänar detta. De som drabbas av det här kan bli otrygga på stan eller i sitt eget hem. Vem förtjänar det?

Det här problemet var inte lika utbrett för några år sedan. Visst, jag blev nättrakasserad av personer i min skola när jag gick i högstadiet – fast det var inte samma typ av språkbruk då som nu. Kollar man på Facebook så beter sig folk riktigt illa mot varandra,  vissa kommentarsfält. I dagens läge vågar många inte skriva vad de tycker, för de är rädda för att drabbas av näthat.

Till alla: Håll god ton på nätet!

Kram på er

SKUMMA FRÅGOR/KOMMENTARER JAG OFTA FÅR

14 fredag Dec 2018

Posted by in Just another day, Medicinering - Psykofarmaka

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag tänkte lista lite frågor/kommentarer som jag får på stan ibland, som jag måste skratta bort…

  1. ”Är du gravid?” (hatar denna fråga)
  2. ”Har du en tändare?” (när jag uppenbarligen har en vape/e-cigg) Just den frågan är väldigt rolig!
  3. ”Du är för full” (krog/bar-vakter brukade säga det till mig under en längre period. Mina mediciner kan ju eventuellt gjort att jag såg påverkad ut när jag hade en högre dos, vilket gjorde att de kastade ut mig innan jag ens kom in.
  4. ”Det där är farligt” (om min vape. Vanliga cigg är mycket farligare)

 

Ärligt talat har jag hört så mycket skit att jag har förträngt en hel del, så jag minns inte allt. Däremot fick jag mycket taskiga kommentarer om mina dreads.