Stjärna, svart
Rosa regn
Faller, öronbedövande
Det gula skriker
Låt det vara, lämna
Skrivmaskinen lämnar avtryck
Kol, smetar, en skala
Pendeln faller runt hörnet
24 torsdag Sep 2020
18 fredag Sep 2020
12 lördag Sep 2020
05 lördag Sep 2020
03 torsdag Sep 2020
31 måndag Aug 2020
droppar, genomskinliga
av hav, himlen när den gråter
skrikande gatulyktor
ljuset svider mot metall
aska faller mot glömska
där ensamheten frodas
långsamma steg, trevande
en själ av tröst, oro
där nuet blir för verkligt
då gräset drunknar
i, din gråskala
där blått vill dig väl
25 tisdag Aug 2020
20 torsdag Aug 2020
19 onsdag Aug 2020
godstågen flyter längs trottoaren
dina hjärtslag bultar mot glödande glas
precis som gårdagens ångestdrypande sanning
ditt eget eko försvinner
då ditt mörker blottas mot djup metall
du skriker, där perrongen skakar
i takt med din kropp, som
blir ett med vinden, ljusblått
liksom färgen på dina ögon, ty
tysta tårar letar sig igenom
den tröga, förbannade luften
tills bommarna går ner igen
17 måndag Aug 2020
som sipprande rosor
mot ytskiktet av dagg
där kolpennan tar vid
tecken på ett ark, bläcket
det gråa skriket, genomskinligt
frostiga naglar, där vita promenader
där stadens tårar bottnar i hjälplöshet
när allt är ur fas, då nätterna aldrig tar slut
11 tisdag Aug 2020
Mörka vindar flyter längs vågorna
gatulyktorna som ber om uppmärksamhet
fotsteg – oroande, grått som vitt
ljuset gråter, liksom träden stirrar
burspråken vill inte alltid väl
som, blodstänk mot oskyldigt glas
där dunklet famlar efter liv
du ser det i ögonvrån
det blir som metall
flammornas låga
fryser till is
10 måndag Aug 2020
av blad, frost
där nalkas – droppar, blod
det som skär genom det som var ditt
havet drar över höghusen
i den stan där elden blev ledsen
när kolet flyter över rostiga
där fåglar trånar efter existens
akryl droppar över gamla böcker
blicken reser sig över trottoaren
ser det som alla klampar på
din envishet skriker
mot kalla stänk av
ögongloben – skärt, grått
när du gråter, faller metall
06 torsdag Aug 2020
Etiketter
Frösunda, Frösunda omsorg AB, LSS, LSS-boende, LSS-gruppboende, Misshandel, Panik, Panikångest, Polis, Sexuella trakasserier, Sorg, Trakasserier
När jag hade bott på LSS-gruppboendet, där jag bodde innan jag flyttade in till stan, i ett par år flyttade en kille med autism in. Vi kan kalla honom X. Det blev början på ännu en historia.
Ganska omgående började X trakassera mig och visade intresse sexuellt, men jag var inte alls intresserad av honom. I början var det rätt harmlöst, exempelvis kommentarer om mina bröst och liknande. Han gav sig inte heller, utan frågade gång på gång om jag ville ha ett förhållande eller liknande. Jag sa alltid nej. Det gick inte att ha en konversation med honom utan att han skulle ta upp detta och lät mig inte vara. Personalen på gruppboendet försökte hålla honom borta från mig, men de lyckades inget vidare. Jag var i perioder rädd att han skulle våldta mig.
Det var svårt, både för mig och personalen, att säga till honom. För att han glömde vad man hade sagt, eller rentav inte brydde sig. Inga åtgärder togs under 3-4 års tid. Men med jämna mellanrum hände det saker, att han hade trakasserat mig. Det fortgick och problemet växte bara.
Datumet var 2019-12-19. En nära vän till mig, Elisabeth, begick självmord. Jag var helt förkrossad. 2 dagar senare åkte jag iväg på en veckas semester med familjen till kanarieöarna. Jag mådde otroligt dåligt under den resan. När jag kom hem hade jag missat begravning. Allt hade hänt så plötsligt och resan var bokad sedan långt innan. Kvällen innan hon gick bort var hon hemma hos mig. Det kändes så overkligt. Fast jag fick inte sörja ifred.
Efter att ha varit hemma i knappt 2 veckor, nästan helt tiden sängliggande, kom en dag då allt bara blev värre. X verkade annorlunda redan runt lunch den dagen, d vi var några stycken på en pizzeria. Han åt inte upp. Pizza brukar han älska, tänkte jag. P, så kvällen var vi ett gäng som tittade på film. Någon Beck. Plötsligt börjar X skrika rakt ut att jag har förstört allting och en del andra saker, sprang fram till mig och mig flera gånger. Jag blev helt chockad och skrek rakt ut. Säkert något om att han var en idiot eller likande. Personalen bad honom att vara inne i sin lägenhet. Jag minns inte om de låste in honom. Ärligt talat så kommer jag verkligen inte ihåg. Skakande ringde vi polisen, som kom dit inom 20 min. Då var X helt lugn och förstod inte varför de kom dit.
Det skrevs en anmälan angående misshandel, men fallet lades ner.
03 måndag Aug 2020
31 fredag Jul 2020
Posted in Aspergers syndrom, Samhälle, Yolanda - författare / Whriter
Etiketter
Aggressivitet, Anorexi, App, Arg, Bantning, Bantningspiller, Blogg, Facebook, Filter, Frustration, Ideal, Instagram, Irritation, Irriterad, Kropp, Kroppsideal, Nedsättande, Perfekt, Snapchat, Sociala medier, Utseendefixering, Vikt
Ni som hänger en del på sociala medier har säkert lagt märke till att folk lägger upp bilder på sin tallrik när de ska äta. Jag tycker att storlekarna på folks portioner inte alltid är realistiska. Det är synd att de känner att de inte kan lägga upp en riktig portion eller de måste redigera bilden. Jag måste nästan dra parallellen när det kommer till alla dessa ”gymbilder”. Det verkar finnas de som går in på gymmet, fotar sin kropp i spegeln med ett redskap och går ut – redigerar sedan bilden. Större muskler, fastare rumpa och smalare midja. Vad sänder detta ut för budskap till befolkningen och inte minst till de som växer upp med dessa ideal?
Vi lever i ett ätstört samhälle. Ät en riktig portion och var stolt över det! Jag har knappt ett arsle och kan leva med det. Det skulle aldrig falla mig in att redigera mina bilder på det sättet. Jag är för ärlig för det. Tidigare har jag levt med en ätstörning. Man kan bli frisk fysiskt, men psykiskt är det svårare. Dessa tankar äter inte upp mig längre, men absolut – de finns där. Man kan inte anpassa innehållet på sin blogg/instagram/Youtube till alla. Då går man, mer eller mindre, under. Fast – Varför ska man ljuga om hur man ser ut och vad man äter?
Jag förstår inte riktigt varför människor är så beroende av att passa in i mallen för vad som är perfekt. Det gör mig både irriterad, ledsen och allmänt förbannad. Redan för 10 år sedan såg jag reklam för hur man beställer hem gratis bantningspiller. På Facebook – inför barn och unga. Inför alla. Ärligt talat – skärpning! Allt handlar inte om pengar, om nu någon tror det. Hur kan man vilja förstöra samhället på det här sättet? Varför vill man förvränga sitt ansikte med olika appar/filter? Jag undrar vad det är för fel på naturliga bilder. Det får väl an att redigera en bild på sig själv svartvit, men det jag har skrivit ovan bidrar till ett negativt kroppsideal. Egentligen bör det inte finnas något ideal över huvud taget, men det är en komplicerad fråga. Jag menar – det bör inte påverka oss så mycket.
Det är klart att jag blir påverkad som någon säger något nedsättande om min kropp. För mig är det en helt annan sak om någon säger att mitt smink eller mina kläder är fula, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon tycker om just det. Kroppen har alltid varit ett känsligt ämne – för alla. Jag tycker bara att utseendefixeringen har gått för långt.
Vad tycker ni om detta ämne?
30 torsdag Jul 2020
Etiketter
Ångest, Återhämtning, Escape, Fly, flykt, Kropp, Oro, PTSD, Recovery, Sömnproblem, Själ, Trauma
Jag känner bara att min kropp, hjärnan inkluderat, skriker efter vila…
Som i en dvala
djupa andetag mot kaffefläckiga lakan
hjärtat bultar
för man vet inte
hjärnans aktivitet
minnen spårlöst borta
koppling till den fysiska
mot metall, tång
gatulyktorna blinkar rött
precis som faktumet
att de rosa ögonfransarna, kompakta
stirrar tomt
mot droppar av
svart, svart, svart…
29 onsdag Jul 2020
28 tisdag Jul 2020
10 fredag Jul 2020
fötterna drar längs med trägolvet
långsamt, likt vindens spår
skrikande skor faller ner på
trottoaren där molnets
likgiltiga skugga läcker blod
från en själ som aldrig fått vara med
där svarta tårar faller ner i en pöl
av iskall sorg, där hopplösheten speglas
och folk går förbi passagen
som om ingenting hade hänt
fotsteg mot metall faller samman
09 torsdag Jul 2020
Etiketter
"Alternativt", Insändare, Inspiration, Min debut: I skuggan av en siluett skör som glas, Publicerat, Regn, Vox vigor
Det kändes spännande att min insändare blev publicerad på webbbtidningen Vox Vigor, som har inriktning psykisk ohälsa. På inlägget innan finns det en länk där du kan läsa insändaren.
Jag tror att det här var första gången jag blev publicerad via en tidning. Tidigare har jag publicerat diktböcker. I skuggan av en siluett skör som glas (2014) och Alternativt (2015). När jag var liten blev en målning jag gjort publicerad i ett TV-program. En annan gång, när jag var yngre målade jag en bild, på vad jag önskade mig av tomten, till en tävlingen. Den som vann fick det som målningen föreställde. Jag vann och fick min gosedjurs-dalmatin. Haha, det ni…
Hoppas att min lilla historia var rolig i alla fall. Lite gullig kanske. Eller vad tycker ni? Har ni någon liknande historia?
Ska man vara tråkig och säga någonting om vädret, eller? Helt ok, men hoppas det börjar regna snart. Bokstavligt talat alltså. Det är väl inte bara jag som gillar samt blir lite lugn av att det regnar, right? Kom igen, berätta! Jag känner mig lite udda som föredrar regn.
Vi hörs!