Etikettarkiv: Anafranil

Genom varje andetag – Vad hände? / Through every breath – What happened?

20 söndag Jul 2025

Posted by in Betydelsefullt / Meaningful, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Yolanda - författare / Whriter

≈ 26 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag sitter hemma under takfläkten i ett svettigt Stockholm. Under dagen har jag och badat, vilket var skönt. Ni so har följt mig tidigare vet att sommaren inte är en tid för mig, om man uttrycker sig milt.

Min tanke med det här inlägget är att berätta lite grann om vad som hänt sedan jag skrev om att mitt mående blivit sämre efter en medicinändring i mars/april.

Nu är det åtgärdat, kan man säga. Det är den korta versionen. Det har varit en mycket psykiskt påfrestande period fram till för ett par veckor sedan. Jag ör ganska velig som person, kan inte bestämma mig. Sedna min sinnesstämning och samtliga intryck från omvärlden gjorde det inte enklare. Jag gick även två andra utredningar samtligt för andra diagnoser, vilket gjorde saker och ting alldeles för utmattande. Stressen blev outhärdlig,

Min inspirration försvann. Till fotogragi, redigering, dikt och andra texter. Gläädjen yill det mesta fanns inte där. Jag fick ångest för främmande saker. Mina tvångstankar och tvångshandlingar blev mer instensiva.

Det är först nu som jag orkat samla tankarna och berätta om det här.

Tack för att ni har fortsatt läsa min blogg, även om jag ibland varit långsam på att svara på kommentarer. Ovanstående är hur som helst anledningen.

Kram på er <3

Fragment med frågetecken

21 onsdag Okt 2020

Posted by in Bloggrelaterat / Blog related, Hälsa / Health, Medicinering - Psykofarmaka, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Psykvården - Psychiatric care

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Det känns som att det var en krävande dag. Jag hade ett bra samtal med psykologen och vi har börjat gå igenom vissa trauman mer. Dock ‘är det inte vad det här inlägget ska handla om.

Ärligt talat har jag ingen större plan för det här inlägget, men det fungerar nog ändå. Jag har dock en fråga till er som är bra på wordpress-funktioner: Hur byter man färg på själva ”brödtexten”? Då menar jag den texten som standard när man skriver inlägg. Jag är tacksam för svar på detta, för jag har letat igenom nästan hela portalen, men hittar ingen information av värde. Tilllägg: Jag vet hur man ändrar typsnitt och det som har med textens format att göra.

Jag har egentligen ingenting annat att berätta om den här dagen. Kul va? Nja, jag har ryckt bort plåstret på knät för – förhoppningsvis – sista gången.

Sedan många år tillbaka har jag haft problem med förstoppning och ingenting lindrande hjälper. Det har varit mycket babbel om kronisk förstoppning och IBS. Mycket snack, lite verkstad. Jag har gjort koloskopi och gastroskopi utan resultat. Jag tog 4 påsar laxermedel på en gång utan resultat. Någon dag tog jag 4 st till och lite resultat. Detta kan inte vara normalt. Det är förmodligen en biverkan av mina mediciner, kombinerat. Är det någon som har erfarenhet av detta, som har tips/råd?

Haha, det är var ju ett upplyftande inlägg. Ta det lugnt

Läkare generellt sätt måste ha mer kunskap om psykofarmaka!

10 torsdag Sep 2020

Posted by in Medicinering - Psykofarmaka, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Psykvården - Psychiatric care

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Den här dagen började inte speciellt bra. Jag är fortfarande påverkad av vad ortopeden skrev i mina journaler, vilket ger negativa influenser när det gäller mitt mående. Dessutom fick jag min mens i morse. Måendet blev lite bättre på Dynamo. Sedan har det varit lite upp och ner. Nu är det kväll. Veckans städning är över och jag har bokat tvättid.

Jag känner mig allmänt lite ledsen och ångestfylld periodvis under dagen. Det känns som att vissa läkare inte förstår biverkningarna av psykofarmaka. Uppenbarligen spelar det ingen roll om denne är verksam inom psykiatrin eller inte. Jag måste i princip ta litium pga min bipolaritet. Seroquel vill jag gärna slippa, eftersom biverkningarna är förödande. Anafranil behöver jag ta för att skydda mot depression och tvångstankar/tvångshandlingar. Iktorivil har jag börjat trappa ner lite.

Problemet är att jag tror inte att alla läkare förstår vilka biverkningar vissa mediciner kan ge. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker anpassa sina vanor och liknande (för att exempelvis hinna sova mer). Jag hoppas att man tar detta lite mer på allvar.

5 SAKER JAG INTE KAN/VILL LEVA UTAN

09 torsdag Jul 2020

Posted by in Bloggrelaterat / Blog related, Doftljus, rökelser och vape nation

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , ,

Jag tyckte den här listan var lite kul, så vi kör! (mat och sömn räknas inte)

  1. Vape (e-cigg+tillhörande olja). Måste jag säga anledningen?
  2. Kaffe – jag blir knas annars. Right, med havredryck. Svart kaffe är skit
  3. Musik. Speciellt THÅSTRÖM
  4. Mediciner: Litium (för bipolaritet), Anafranil (mot OCD, ångest, depression)
  5. Att skriva – Hur skulle livet vara utan tillgång till papper och penna? Eller datorn, med ett tomt ark och tangenter som skapar tecken – i syfte att fly?

 

Jag hittade inspiration till denna lista på Nicklas Fox blogg

 

Vilka är din 5? Let me know!

 

Hjärnan är i blåsväder – Iktorivil

01 måndag Jun 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Medicinering - Psykofarmaka, Psykvården - Psychiatric care

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Nedtrappningen av Iktorivil har varit tuff hittills. Ja, det är benzodiazepiner – vad hade jag väntat mig? Jag har haft den medicinen sedan början av 2013. En tid jag helst vill glömma. Då Iktorivil och Anafranil räddade mig från helvetet.

Sömnen känns inte säkrad direkt. Mitt humör svänger värre än vanligt, speciellt när jag inte är ensam. Ångesten äter upp allt och mörkret är inte långt borta. Egentligen är jag mest trött – utmattad. Frustrerad. Kan inte detta sluta? Det är bra att OCD:n inte har blivit värre. Fast det här är i alla fall bättre än när jag ofrivilligt blev av med Anafranil i ca 1 månad – den var slut på marknaden just då.

Är det någon av er läsare som har erfarenhet av att trappa ner benzodiazepiner?

No make-up!

17 fredag Maj 2019

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Medicinering - Psykofarmaka, What I'm wearing

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Den osminkade versionen…

Anyway…

Det är lite struligt med allt. Jag avslöjar vissa grejer lite senare.

Jag hinner knappt skriva allt.

Jag mår i alla fall fortsatt bättre av medicinbytet… Eller snarare: Medicin-tillbakabytet. Problem med soc kvarstår.

Anafranil is back!

08 onsdag Maj 2019

Posted by in Aspergers syndrom, Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Medicinering - Psykofarmaka, Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Psykvården - Psychiatric care

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

För någon månad sedan byttes anafranil ut mot ett annat tricykliskt läkemedel. Sedan dess har jag mått skit.

I got började jag, efter att ha haft läkarsamtal, med anafranil igen. Redan i dag mår jag bättre. Kan dock tillägga att det tydligen är vanligt att man är känslig för mediciner på olika sätt om man har asperger/autism, för hjärnan fungerar annorlunda – helt enkelt.

Detta måste lösas (medicinkaos)

16 tisdag Apr 2019

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos, Medicinering - Psykofarmaka, Psykisk (o)hälsa - Mental illness

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Det känns som att jag lever i kaos nu. Bland annat för att jag måste ha en annan medicin än Anafranil som antidepressiv just nu. Tyvärr så verkar den inte ge någonting allt. Jag har en ständig ångestklump i magen och tvångstankarna ökar. Dessutom känner jag mig mer misstänksam…

Problemet är att min läkare är tjänstledig hela april. Jag ska försöka ringa mottagningen när de har telefontid.

Hoppas ni mår bättre än jag

OCD, anafranil och hopp

29 måndag Okt 2012

Posted by in Känslomässigt kaos / Emotional chaos

≈ 11 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Någonting känns lite, lite mindre tungt i huvudet. Kanske var höjningen av anafranil inte ett så dumt drag. I för sig så har jag tagit både oxascand och lergigan dagligen sedan i fredags, men jag tror att det behövs. Det är tydligen så att man kan få ökad oro vid höjning av medicinen. Jag mår så jävla dåligt, så jag uppskattar minsta lilla lugn.

Nyss ringde jag min DBT-terapeut och bad om hjälp. Jag fastnar som vanligt med tvångstankar och tvångshandlingar när jag tvättar händerna. Sedan berättade jag också att jag tror att anafranil hjälper. Efter samtalet grät jag av lättnad. Tänk om det faktiskt finns en medicin som kan göra det lättare att stå emot tvångsimpulser. Vissa saker har till och med blivit bättre. Jag har inte ryckt ut mina ögonbryn på ett tag. Det beror kanske mest på att jag inte har en pincett hemma, men jag har i alla fall inte gått och köpt en ny. Haha, det är i alla fall något. Inte heller rycker jag ut så mycket hår från mitt huvud längre. Jag har redan ryckt ut över hälften av mitt hår på huvudet. Hur som helst – det finns saker som har blivit lite bättre.

Det kanske finns ett liv för mig också.

Den senaste tiden

23 måndag Jul 2012

Posted by in Inlagd på psykiatrin / Hospitalized at psychiatry

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , ,

Jag sitter framför datorn här på avdelningen med en kopp kaffe. Igår var det exakt 6 år sedan jag såg Thåström live för första gången. Spelningen ägde rum på Tantolunden i Stockholm och var mitt första riktiga konsertminne. Vilket är ert första?

Nu har jag varit inlagd här sedan den 30:e juni. Några dagar innan slutade jag med sertralin med godkännande från min läkare i öppenvården. Istället började jag med ångestdämpande (3 gånger per dag) och sömnmedicin. Några dagar senare mår jag så dåligt att jag åkte till psykakuten med en av mina boendestödjare. Då hade jag precis innan jag somnade på kvällen skurit mig med en matkniv (det blev inga djupa sår) samt slagit mig över nästan hela armarna. Detta var strax efter att jag hade tagit min stilnoct på kvällen, så det tog en liten stund för mig att minnas händelsen dagen efter.

De senaste dagarna har de flesta av mina blåmärken försvunnit, även de jag har tillfogat mig själv på avdelningen (1-2 tillfällen). Min nuvarande medicinering är anafranil, ångestdämpande (3 gånger om dagen, snäppet högre dos än innan) samt sömnmedicin. Toalettbesöken tar inte lika lång tid som när jag kom hit. De gånger jag har duschat har jag gråtit och/eller hyperventilerat. Paniken har varit nära.

Här på avdelningen umgås jag en hel del med en tjej, R. Jag nämnde henne i inlägget innan. Förutom att hon har gjort inbakade flätor på mig flera gånger så har hon också klippt mig! På kvällarna har vi ibland kollat på filmer eller serier på hennes hårddisk som går att koppla in i TV:n. Vi har delat på chips och godis. I vätskeväg har bland annat te och Coca-Cola intagits. Hon är och har varit ett stort stöd i min vardag här.

Min DBT-terapeut har varit här två gånger. Då har min boendestödjare också varit här och så har vi pratat om min situation. En av gångerna var mina föräldrar med också, för att få mer förstående för min tvångsproblematik. Dessa två möten var givande och jag tycker redan att mina föräldrar bemöter mig bättre.

I lördags hade jag dagspermission. Då hämtade pappa mig här på avdelningen och sedan spenderade jag dagen hemma hos familjen. Vi har spelat Resan (ett spel), Guitar Hero Metallica, ätit god mat och umgåtts. Lillebror J satte till och med upp mitt hår och kammade det lite. Så jävla gulligt!

Jag vet inte hur länge jag ska vara kvar här. Det har inte pratats om utskrivning än. Tack för era fina kommentarer! <3 Jag ska försöka svara inom kort.