Det har varit mycket upp och ner under dagen, samtidigt som jag var trött sedan i går. Jag vill nästan ta bort första meningen, för den känns så tråkig. Men nej, det får stå kvar eller tutta eld på sig själv. Fast å andra sidan – det har varit så. Jag har känt mig väldigt ensam, ledsen, trött, pigg, frustrerad… I takt med tankarna. Inre tårar kontra driv.

I min värld går allt så fort – tankar, idéer, tempo, motorik. Jag snubblar över mig själv bokstavligen. Överrörligheten gör det inte bättre. Allt ska gå snabbt, annars får jag panik. Jag blir stressad när folk går långsamt på gatan och köa i affären är hemskt. Ibland nyper jag mig i armen, för att inte fly. Gå därifrån, säga något otrevligt till någon eller få panikångest. Det har ofta hänt att jag har släppt varorna jag ska ha och gått hem, för att jag inte riktigt kan vänta. Därför gynnar det – verkligen – mig att beställa hem mat från affären. Det blir för stor press annars. Fast då gäller det att inte glömma något, annars får man gå till affären ändå – även om det bara blir någon vara. Det fick jag göra i dag…