För en stund sedan blev jag klar med det sista måstet för dagen. Nu ska jag vila, för jag känner mig rätt slut. I det här inlägget bjuder jag på en bild från i dag på mig, med Thåström-tröjan på! ♡
Som jag skev i förra inlägget – Thåström har släppt nytt i går! Personligen tycker jag att plattan är grym- Olika perspektiv och nyanser av livet. Jag älskar den elektroniska touchen på vissa av låtarna. Jag kände att låtarna, verkligen – nådde mig. Och mitt hjärta. De berörde, helt enkelt. ”Dom som skiner” är ett mer poetiskt verk. En del hopp genom allt. Tack, Thåström + band för ett djupt och underbart album!
”som jordgubbarna smakade…”-postern (inramad på väggen)
Thåström släppte ny singel i dag, efter ”Papperstunna väggar” (tidigare i höst). ”Isbergen” heter den. Jag tycker den är fantastisk, men den har någon mörk – djup – underton. Enligt mig.
Jag låter dagarna passera, uttrycker ögonblick med foton. Även dikter och photoshop-konst. Mitt uttryck fungerar, men jag hinner inte/orkar inte alltid sitta och skriva inlägg – som är längre. Som spårar ur. Det får bli när jag hinner. Det kan vara för jobbigt – känslomässigt – att sätta ord på saker. Jag är ofta – så trött – att jag knappt orkar sitta vid mitt skrivbord. Där datorn är inkopplad. Nu har jag dragit ur min HDMI-sladd och sitter i sängen – lutad mot en kudde. Med en filt över benen. Musik på telefonen. Min poäng är att ofta är det lättare att ta ut frustrationen via konst eller poesi.
Just nu är jag väldigt trött i kroppen, men med energi till att skriva. Så kan det också vara ibland. Jag föredrar att ha linne och shorts hemma, för jag gillar att vara på gränsen till att frysa. Balkongdörren är smått öppen och likaså fönstret. Fast en filt vill jag ha över mig – ändå. Hösten – bra temperaturmässigt och mysigt – mestadels.
Pink – Fucking perfect. Den gnistrar via Spotify – just nu. Jag gillar den. Det är vanligtvis inte min smak, men gillar verkligen den låten. Jag har vissa låtar på min spellistor, som inte alls är det jag vanligtvis lyssnar på.
Medan luftpartiklarna gnistrar, dovt, så undrar jag vad som händer nästa. Jag menar inte ur ngot stort, överflödigt perspektiv, utan nästa minut. Kommer jag tappa något, som vanligt? Vilken låt kommer att spelas på Spotify i shuffle-mode?
När kan man, egentligen , säga att man känner sig – lugn? Tänker man ens på det? Min hjärna skriker ofta och mycket. Stressen är nästan alltid närvarande och ibland – alltför intensiv. Människor kan få intrycket av att jag oftast är säker på vad jag känner, men är jag för osäker på vad som händer – känslomässigt – att jag inte vet om jag klarar av att inte veta.
Ni – kanske – är nyfikna på vad jag tycker om Thåströms nya singel ”papperstunna väggar” (släpptes i fredags 2021-09-24), som han sjunger i duett med Titiyo. Första gången jag lyssnade tyckte jag att den var bra, men lite enformig. Som det alltid brukar vara när man lyssnar på en låt, för allra första gången. Nu tycker jag att den är fantastisk – den har verkligen växt. Det tyckte jag redan samma dag, när jag hade lyssnat några gånger till. Jag ser verkligen fram emot albumet ”Dom som skiner”, som har release senare i höst. ”Papperstunna väggar” har redan en plats i mitt musikhjärta.
Jag sitter här och går igenom lite låtar i min Spotify-lista, där jag har placerat de låtar som nästan betyder för mycket – känslomässigt. Ibland kommer jag på mig själv att gå igenom listan. Jag måste höra några toner av låter – ibland inte hela. De ska – hur som helst – finnas där. Poängen var att jag gjorde denna bild av foton och ritplattan.
Det har – faktiskt – varit en helt okej dag. Om än med, en väldigt knasig start. Kort innan jag skulle gå hemifrån imorse klunkade jag i mig det sista kaffet, men svalde i fel strupe. Hostade, sedan spydde. Då var jag tvungen att byta kläder – och det fort. Tur att jag hann sticka hemifrån inom tidsram.
Hur intressant det första stycket än var, så måste jag gå vidare. Tur att höstvinden hjälpte mig, om man ska låta lite tråkig. Nja, men det var fint väder i dag – hur mycket det än tar emot att skriva det, för jag är nog inte den enda. Ska man förvara solbrillorna i BH:n också, eller? Så länge det inte är för varmt ute, är det okej.
Peace Love & Pitbulls spelar i min högtalare. Thåströms Amsterdam-projekt. Nog är de grymma. Industri-metal. Perfekt att sova till. Tryggt. Ärligt talat, så är det mest sådant jag sover till – min spellista. Den får mig att känna mig trygg.
Det fick bli den här bilden, som blev pimpad, eftersom det är biljettsläpp för Thåströms kommande spelningar på onsdag. Nu refererar jag till Det är ni som är dom konstiga-armbandet, som är smått spammat över bilden. Jag tyckte, på något sätt, att grått+grönt passade. Det blev så.
Försäkringskassan har blivit ganska sågade i media, med all rätt. Den här artikeln handlar om att människor som har god chans att komma tillbaka till sitt tidigare arbete, då man drabbats av tex. utmattningssyndrom, inte får rehabilitering. Detta gäller nog alla grupper, som söker stöd – i första hand ekonomiskt – från Försäkringskassan. Tyvärr verkar det vilka att man byter till ett mindre krävande arbete, istället för att vara sjukskriven ett tag – för att sedan återgå till samma typ av jobb man hade innan.
Just nu sitter jag och springer mellan datorn, sängen och fläkten. Sen är det lösa papper som kan flyga åt alla håll. Nyss var det pappersskräp till en vegansk kexchoklad, som hade ”fladdra-runt”- tendenser. Det har varit extremt lökigt under dagen. Jag, som sov dåligt i natt, kände att jag kunde tuppa av – när som helst. Det är inte ens lite svalt i skuggan. Nu räcker det! Haha.
Jag tänkte visa detta, fantastiska, armband, som jag fick av mamma och pappa. Det hade jag önskat mig, med texten: Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal. Ni kanske känner igen den, för jag återkommer till dessa rader ibland. De är från Thåströms låt ”från himlen sänt” och citatet är även namnet på plattan, som låten ligger på – spår 1, från 1999. Tack <3 Det citatet betyder mycket, så det var en väldigt fin present.
Av brorsorna fick jag en skriv/ritplatta, som jag kan koppla till datorn och använda i photoshop! Jag har inte provat den hemma än, men det gör jag nog snart. Tack <3
Som ni såg bland inläggen i helgen, så fick jag en lyxshake från Max av Carolina! Tack <3
Som ni vet, så tog jag dos 2 covid-vaccin i går. Förra gången (dos 1), så låg jag vaken större delar av natten, efteråt – med frossa/feber. Fast den här gången sov jag hela natten och kände knappt av något innan heller. Skönt att det inte blev någon röra där.
Under dagen har jag jobbat på med korrekturläsning och förlagets sociala medier. Förresten, på MISA sprang jag på han som ledde diskussionsgruppen via MISA jag gick på förut – innan pandemin började. Det var kul att prata lite med honom.
Rubriken är ganska ”random” – det var den låten som började spelas på Spotify, när jag bläddrade i min spellista. (Imperiet – Alltid rött, alltid rätt). Det var många år sedan jag hörde den för första gången. När jag började lyssna på Ebba Grön, när jag var yngre, började jag rätt snabbt lyssna på Imperiet. Det är viss musik som jag har börjat lyssna på när jag blivit äldre, typ Peace Love & Pitbulls, Nine inch Nails och VNV Nation. Såklart även allt annat med Thåström och Kent, men det kanske ni tog för givet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.