Jag tror jag känner mig i något av en dvala – med delvis frustration. Över vad? Jag vet inte, ärligt talat. Sömnen oroar mig, fast den har varit helt ok senaste veckan. Men – är man bipolär så är man. För att förtydliga – om man sover dåligt är risken större att man insjuknar i (hypo)mani, mixed state eller depression. Alla skov kan ge psykotiska inslag, men det måste inte vara så.

Oh well. Jag är ganska trött – psykiskt. OCD:n (tvångssyndromet) pendlar lite mellan att vara ok till att vara rätt jobbigt. Fast mest utmattande är alla perceptuella intryck när man går utanför lägenheten. Alla missförstånd. Sociala koder som inte tolkas rätt, av mig – eller av andra. Kanske vill jag bara inte acceptera dem. Varför ska jag acceptera att man ska vara snäll/trevlig oavsett humör eller prata om vädret så fort det blir lite obekvämt, enligt den andra parten?

I stort sett hela samhället kretsar kring en sak: covid-19-. Ja, och Donald Trump – uppenbarligen. Det gör att andra saker faller i glömska. Vissa nyheter mörkas då till viss del. I allmänhet har det blivit mycket drama på sociala medier. Man ger bränsle till drama som inte ens behöver det. Varför ska vissa människor vara så hatiska och negativa i kommentarsfältet? Bara för att synas. Men för vad? Din mamma blir säkert stolt. Skämt åsido, men hur blir du stolt över dig själv genom att kläcka ur dig en massa skit om andra människor? Uppenbarligen har du inte tillräckligt med liv, eller bara en inte så bra medmänniska. Välj din favorit där!