Kategoriarkiv: Samhälle

Covid-19 – Lite smått en fördel i vardagen

08 måndag Jun 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, Samhälle, Umgänge / Being social

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , ,

Det blev lite stressigt att åka mellan SIP (samordnad individuell planering)-mötet och Dynamo tidigare under dagen. Jag hade ju redan missad hela förmiddag, men jag jobbade en timme extra och hann med en del ändå. Egentligen gillar jag inte att ha möten som täcker över delar av min arbetstid, men på dessa möten är det flera parter som är involverade. Jag får väl leva med det.

Jag tänkte mest ta det lugnt hemma, men ändå satte jag i gång att göra matlådor. De var nästan slut. Fast jag får vila lite mer innan det är dags att sova. Iktorivil-nedtrappningen känns bättre nu, lite symtom kvar – fast det går. Annars har det varit en helt okej dag. Hur har ni haft det?

Just nu känner jag mig något lugnare när jag rör mig på stan, men det beror nog mest på att det inte är lika mycket folk ute på grund av covid-19. Lite av ett slags paradis om man har NPF. Jag förstår att alla NT (neurotypiska, faller inom normalspektrum) tycker att det är jobbigt att det är tomt och att de måste begränsa sina sociala aktiviteter. Jag känner inte alls så. Det är ju inte precis synd att man slipper sociala sammankomster och liknande, om man är funtad som jag. Hur påverkas ni av omständigheterna kring covid-19? Har ni NPF eller inte? Behöver ni begränsa ert liv mycket? Jag tänker inte så mycket på det längre, eftersom jag inte tvingas arbeta hemifrån.

Jag hoppas att ni har en trevlig kväll, oavsett vad ni gör.

 

 

Nederlagsdag

25 måndag Maj 2020

Posted by in Aspergers syndrom, Dynamo - Möjligheternas förlag, MISA, Samhälle

≈ 9 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Jag känner mig väldigt irriterad i dag. 2 personer har hört av sig i dag, för att de vill ta en promenad. Varför hörde ni inte av er i går eller tidigare? Inte nog med att jag inte kunde somna i går förrän efter ca 2,5 timmar.

Min hjärna slutar i princip att fungera om jag blir för stressad. Ibland räcker det med lite stress. Alla jag har kontakt med verkar inte kunna lägga på minnet att det inte fungerar för mig att boka in en aktivitet samma dag som den ska ske. Jag känner mig ledsen, förbannad, frustrerad och ångestladdad. Det går inte att fatta beslut då. Mest arg blir jag nog på mig själv att jag inte kan bestämma mig.

Ibland blir jag så less på hur jag fungerar, men främst på att personer i min omgivning inte alltid förstår – verkar det som.

En sak som får mig att koka över är att Stockholms Stad funderar på att förlänga beslutet om att man inte får vistas på praktik, daglig verksamhet osv. Först var det tom 31 maj, vilket hade betytt att jag bör ha fått gå till praktiken på måndagen dagen efter. Nu vill de förlänga beslutet. Jag känner mig kontrollerad. Kanske låter jag självisk, enligt någon, men det är så här jag känner. Stockholms Stad kunde väl i alla fall ha kommit med beslutet innan, så att man inte får falska förhoppningar.

Nog behövde jag skriva detta, för mitt eget välmående. Rensa hjärnan, ungefär.

Man frågar inte om någon är gravid

22 fredag Maj 2020

Posted by in Samhälle

≈ 13 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Jag tror att jag har tagit upp det här ämnet flera gånger redan, men det verkar inte vara tillräckligt. Vet ni varför man inte frågar någon om denne är gravid? För att det finns massor med anledningar till att magen vara stor eller svullen!

Extremt många främlingar (några tiotal) har frågat mig om jag är gravid de senaste åren. Väldigt få har varit män. Jag tycker det är synd att vissa kvinnor har så stort behov att trycka ner andra kvinnor genom att kommentera deras vikt. Anledningen till att det här ämnet engagerar mig så mycket är att jag har väldigt svårt för när människor ser ner på varandras kroppar. Ytan är inte det viktigaste, visst?

Vad tjänar vi egentligen på att sprida negativitet? Eftersom jag själv har haft anorexi, så upplever jag precis den här typen av beteende väldigt starkt. Jag blir så dåligt humör när jag ser bantningsprodukter på hyllorna i affärerna eller bröd som är ”low carb”. Folk får väl förtära det om de vill, men det sänder ett visst budskap – att man inte duger som man är. Om man vill banta, fast man inte behöver, kan man fundera på om man kanske ska lägga fokus på att lära sig tycka om sin kropp – som den är. Varför har folk behov av att veta om en person är gravid? För att de själva ska känna att de är ”bättre”?

Den värsta kommentaren jag har fått lyder: ”Får man verkligen röka när man är gravid?” Det var en kille som sa det när jag var på kryssning för ett par år sedan. Jag blev så arg att jag inte ens minns vad jag sa till honom. Även om jag hade tagit en cigg (då använde jag min vape) och hade varit gravid. Det är fortfarande inte hans problem. Hann verkade inte heller vara full, fast det gör det ju mycket värre.

Ha inte förutfattade meningar om någon annans kropp. Glöm inte det.

 

Existerar det en paus-knapp för livet?

20 onsdag Maj 2020

Posted by in Medicinering - Psykofarmaka, Samhälle

≈ 11 kommentarer

Etiketter

, , , ,

I dag är det onsdag och då är jag ”ledig” i den bemärkelsen att inte jobb står på schemat. Fast man är aldrig ledig från livet, så man är ju aldrig ledig – egentligen. Vad tycker ni?

Om en stund ska jag åka iväg till sjukgymnast-mottagningen. Då ska väldigt jag som vanligt träna, vilket ska bli skönt. Ibland försvinner huvudvärk om man rör på sig, så jag hoppas på det i dag. Jag har haft huvudvärk väldigt ofta på sistone. Speciellt i början på dagen. Hoppas att träningen räddar mig från den i dag!

Kl 20 tar jag min första kvällsdos utan Iktorivil. Tanken är att jag ska vara utan varannan dag nu i början. Jag är inte helt säker på hur detta kommer att påverka mig, men det är inte lätt att veta det. Mediciner påverkar inte alla på samma sätt.

Hur ser ni på att vara ledig från livet? Går det? Hur ser ni på det? I så fall – hur pausar du?

 

Försäkringskassans ovilja att förstå

15 fredag Maj 2020

Posted by in Psykisk (o)hälsa - Mental illness, Samhälle

≈ 10 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Jag har haft aktivitetsersättning sedan jag var 19 år. När jag var 27 år fick jag avslag. På vilka grunder? De säger att de har ändrat sina regler. Det känns som om hela socialförsäkringen håller på att bli ett tickande kaos. För vad gör man när man inte får ersättning från Försäkringskassan och det inte hjälper att överklaga? Man söker snällt försörjningsstöd och går med sitt FK-ärende till Förvaltningsrätten. De avslog mitt ärende också, i för sig. Vi får se vad Kammarrätten säger.

För ett tag sedan skickade jag in en helt ny ansökan om aktivitetsersättning till FK. Då hade jag ett trepartssamtal med handläggaren, mamma och så jag då. Vi pratade i ca 1 timme. Vi säger också att när de postar något så vill vi ha VARSIN kopia. Ett par veckor senare får jag TVÅ kopior av samma dokument från FK. Mamma hade fått dubbelt av något annat. Mamma hittar hur som helst en massa anmärkningsvärda saker i intervju-anteckningarna. Hon mejlar handläggaren och lägger på ett trevligt sätt fram sina åsikter och anteckningarna plus att hon säger ÅTERIGEN att vi ska få varsina dokument vid eventuellt utskick. Då svarar handläggaren att vi hade sagt något annat än vi hade sagt om det där med dokumenten. Hon skickar dessutom svaret på mammas mail BARA till henne och inte till mig. Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. De kan ju lyssna åtminstone!

Förövrigt så har FK skrivit i ett brev att det förmodligen blir avslag.

Jag läser dagligen om människor som har rätt till olika typer av ersättning som inte får det beviljat. Om frustrerade läkare som ständigt blir ifrågasatta. Vill FK att alla ska bli sjuka?

Vad tror ni?