Min lägenhet är full med något ämne som gör att det kliar lite överallt, ger utslag. Samtidigt väntar jag på svaret på covid-testet. Jag känner mig smått instängd. Personalen på LSS-boendet får handla åt mig, för jag får inte gå och handla innan jag får svar på testet.

Coronapandemin sliter sönder det mesta i samhället och det kommer nog att vara så en tid framöver. Själv blir jag mer stressad och orolig. Det kommer och går lite. Sedan fungerar inte planeringen lika bra, som jag skulle önska att den gjorde. Jag avskyr förändringar, stora som små. När någonting inte blir som jag tänkt mig. Det kan förstöra min dag, min vecka, månader ur mitt liv. I värsta fall år.

Jag läser i tidsskrifter att funktionsnedsatta har det svårare under pandemin. Absolut, det tror jag också. Fast vi har det vanligtvis svårare än genomsnittsbefolkningen. Generellt sätt. Det är lättare att smittas med covid-19 på ett LSS-boende, eftersom personalen är inte bara inne i min lägenhet – även andras. Det är bland annat det som gör den här situationen så komplex. Om någon här är misstänkt smittad, så har personalen skyddsutrustning.